ARKIV

KATEGORIER

Liten men inte obetydlig uppdatering

Jag har ägnat nästan en timme åt att tillämpa ett speciellt tillägg till bloggen.
Nu när du trycker på bilderna öppnas dem i en separat ruta (fortfarande i samma fönster) där du dessutom kan bläddra genom dem.

Seså, iväg med dig nu och tryck på allt du ser!

"Jag trivs bäst i öppna landskap"

De senaste dagarna har jag redigerat om ett gäng fotografier från i somras när jag var på bilsemester runt om i landet. Det jag gjort annorlunda är att lägga på en stor, tjock, svart ram.
Enligt mig får bilderna ett helt annat tryck i sig. Men se till att klicka på dem för att se dem i full storlek, annars är jag rädd för att de kan se för små ut.
Jag rekommenderar dig också att trycka F11 på ditt tangentbord innan du börjar titta och läsa.

Brännvidd: 35mm, slutare: 1/160, bländare: f/1.8, ISO 200

Skogen du ser gick jag och mamma genom under en kort skogspromenad där vi bodde under två nätter i en liten stuga i utkanten av Orsa. Men på grund av en alldeles för stor mängd myggor blev vi tvungna att gå tillbaka. Mirakulöst blev ingen av oss stuckna.

Brännvidd: 18mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 100

Detta är från en annan dag då vi åkte omkring i både havshöjd och högre upp på mindre berg. Vi stannade till vid en campingplats då jag och min syster skulle av och fotografera. Det blev ett par bra bilder.

Brännvidd: 18mm, slutare: 1/200, bländare: f/3.5, ISO 200

En av de platser som gav ett stort intryck på mig var Åre. Speciellt de höga bergen.
Just den dagen var det molnigt, grått och daskigt. Det skulle vara trevligt att uppleva Åre i solsken.

Brännvidd: 200mm, slutare: 1/400, bländare: f/5.6, ISO 200

Också i Åre. Långt borta på andra sidan av sjön stod två träd som jag fascinerades av. Det skulle inte förvåna mig om en björn hade vandrat förbi nere vid strandkanten.

Brännvidd: 18mm, slutare: 1/640, bländare: f/5.6, ISO 200

Tänka sig, ännu en bild från Åre. Här var det nog tur att det inte var blå himmel och sol, då hade bilden inte gett den känslan som jag var ute efter.

Brännvidd: 105mm, slutare: 1/800, bländare: f/7.1, ISO 200

Upp till ett av bergen, fortfarande i Åre, kunde man åka en lift. Mamma föreslog att vi kunde göra det, men pappa stretade emot med sitt argument om att det var för kallt där uppe. Synd, tycker jag.

Brännvidd: 18mm, slutare: 1/200, bländare: f/3.5, ISO 200

Skogsbilden här ovan är tagen vid Tännforsen, inte alls så långt ifrån Åre. Där kan man se Sveriges största vattenfall, vilket vi gjorde. Det var tämligen imponerande.

Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1000, bländare: f/2.2, ISO 200

Till skillnad från de förra bilderna är denna tagen så sent som idag. Jag tog med den för att den gjorde sig så bra i en ram. Det är hundratals fåglar som låg tätt vid varandra i det iskalla vattnet nere i Klagshamn.
Lite längre till höger låg minst lika många.
Kategorier: ,

En frusen näsa, fyrtio centimeter snö och en uteliggares frånvaro

I en vecka framöver är jag officiellt ledig från skolan på grund av ett efterlängtat februarilov.
Jag halvfirade det idag genom att gå ut en liten runda med kameran.
Eftersom det var full snöstorm, enligt min pappa, tänkte jag inte vara ute någon längre stund. Mest ville jag ut för att komma bort från mitt rum samt så att jag kunde ta dagens bild till min 365:a.

 Brännvidd: 50mm, slutare: 1/2000, bländare: f/1.8, ISO 200

 Efter att ha gått fotorundor i mina trakter nästan alldeles för många gånger börjar det bli svårt att fotografera på ställen som, för mig, är obesökta. Att vädret är exakt likadant nu som det har varit i en-två månader hjälper inte precis heller.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200

Jag hade i förväg ingen rutt planerad, så jag gick ganska obestämt.Tunneln du ser på bilden har jag gått genom många gånger. Idag valde jag att inte göra det, istället korsade jag vägen efter att ha väntat på att hela Malmö skulle köra förbi. Så kändes det i alla fall.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1600, bländare: f/3.5, ISO 200

Jag kom förbi denna stolpliknande uppstickande sak som jag, också många gånger, kommit förbi. Jag har många gånger också fotograferat den, från olika vinklar och i olika väder.
Men idag känns det som att bilden blev så som jag alltid velat ha den. Tack vare snön.
Om du vill se samma bild, i en annan vinkel och i ett annat väder, Klicka Här.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/2000, bländare: f/3.5, ISO 200

Men en fast brännvidd på 50mm är det svårt att hitta nya vinklar och tolkningar av stolpen.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/3200, bländare: f/1.8, ISO 200

När jag hade korsat vägen besteg jag en hög och hal kulle. Nästan direkt tittade solen fram mellan molnen.
Självklart stod jag där, på kullen. Helt utan något att fotografera. Ivrigt knallade jag omkring där uppe på kullen i sökandet efter något, vad som helst. När jag till slut hittade en död samling av växter försvann solen lika kvickt som den hade uppenbarat sig. Nu låg den och gömde sig bakom molnen, åter igen.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1000, bländare: f/4, ISO 200

Vistelsen uppe på den kala kullen tog sitt slut. Jag försökte hitta en vänlig väg ner där jag inte skulle halka och slå mig gul och blå. För det var nämligen is och djup snö överallt.
Medan jag stod där och kollade efter en väg ner fick jag syn på en liten röd förarlös bil som inte hade stått där innan.
Plötsligt kom en ensam man gående längs vägrenen. Han såg mig och ställde sig bredvid sin bil (jag antog att det var hans) och bara tittade på mig. I säkert en minut stod vi där och tittade på varandra. Under tiden fotograferade jag runt om mig. Men jag förstår att han förmodligen tyckte det såg skumt ut; en ensam tonåring med en kamera uppe på en stor kulle.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200

Jag gav upp mitt sökande efter en bra väg ner, där fanns ingen. Så jag klampade ner för väggen av kullen, som var täckt av minst fyrtio centimeter snö.
Halvvägs ner såg jag, inne bland träden, ett tillfälligt och förgånget hem. Jag gick närmare, klev in bland de tätstående träden och över ett lågt och förstört metallstängsel. Här hade definitivt någon spenderat en natt, ett par dagar eller kanske ett par veckor. Huset, utan varken väggar, golv eller tak bestod av en hopfälld och rostig spjälsäng, ett sönderrivet vindskydd, en sliten gammal jacka, en stor svart soppåse fylld med alla sorters saker, en plastflaska med matolja, en brasa och en liten lykta. Alldeles utanför låg en cykel som också var väl över sitt bäst-före datum.
Tyvärr hade jag bara en 50mm så det var omöjligt med tydligt bildbevis. Istället fotograferade jag lyktan som stod nergrävd i snön.
Jag kunde inte hitta några spår efter fotspår från en människa i närheten, mer än mina egna. Så det var nog ett tag sedan någon bodde här.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/4000, bländare: f/1.8, ISO 200

Jag kände mig bevakad, så jag tog mig ut ur den lilla skogen. Tur nog var det bara en liten kanin.
70-vägen som var 15 sekunder där ifrån skuttade jag över snabbt när det inte kom några bilar från varken höger eller vänster. Nu kändes det dags att dra mig tillbaka hem. Eftersom jag gått i en stor cirkel valde jag samma väg som jag kommit från.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1250, bländare: f/3.2, ISO 200

Ett kärleksfullt par kom gående. Det såg så varmt och skönt ut.
Jag kände igen killen från gatan där jag bor.
Själv gick jag ensam i kylan.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1250, bländare: f/3.2, ISO 200

Vid detta laget hade snön tilltagit ganska rejält. Ännu ett par kom gående, minst tjugo år äldre. En glad och pigg hund hade dem med sig.
Dessa fyra personer var de enda jag såg under den timmen jag var ute.
Kategorier:

Gräskravlande

I längtan efter en fin och solig dag gräver jag i mitt bildarkiv.
Jag hittar en mapp med pixelmålningar från en varm och behaglig eftermiddag då jag kröp omkring i vår gräsmatta i en småkrypsjakt.
Med mitt 18-55 bak och fram kunde jag komma riktigt nära, nästan för nära. De flesta blir skrämda och flyger eller kryper iväg i fruktansvärd skräck. Dock hittade jag en samling med små löss som hade bosatt sig i en hörna av gräset.

Slutare: 1/200, ISO 800, inbyggd blixt på full styrka

Detta var första gången jag skådat dessa småkryp på så nära håll.

Slutare: 1/200, ISO 800, inbyggd blixt på full styrka

De var tämligen underhållande att kolla på. Hur dem ivrigt sprang omkring. Under varandra, över varandra, hur som helst så länge de kom dit de skulle.

Slutare: 1/200, ISO 800, inbyggd blixt på full styrka

Jag undrar hur livet som lus är. Tänker man på varför man är så liten och alla andra är så stora?
Tänker man på livet och döden?
Eller tänker man över huvud taget?
Man kanske bara har instinkten att äta och överleva utan att veta hur eller varför.

Slutare: 1/200, ISO 800, inbyggd blixt på full styrka

Plötsligt gjorde en myra intrång bland grässtråna . Lössen blev hysteriska och deras små ben tog fart och sprang för glatta livet. Myran lunkade hungrigt efter dem, han ville bara (precis som lössen) ha mat och överleva dagen.
Så tror jag det gick till.

Slutare: 1/200, ISO 100, inbyggd blixt

När jag tröttnat på att fotografera lössen (det var snudden på hutlöst svårt) fortsatte jag min jakt.
Hängande mitt i luften hittade jag en pytteliten hopkrupen larv.

Slutare: 1/200, ISO 100, inbyggd blixt

Dagen slutade med en närbild av en liten färgglad blomma.
Kategorier:

En torsdagstanke


Idag gick jag ut.


I två timmar.


Trampade omkring i den djupa och oförlåtande snön.


Fick mina skor fyllda med iskallt fruset vatten.


Men ljuset gjorde det allt värt.


Färgerna.


Känslan.


Det var det värt.


Varenda liten sekund.


Jag tog ett steg efter det andra.


Utan att veta var nästa fotsteg skulle landa, eller var jag skulle ta vägen.



Jag bara gick.



Dit näsan pekade.


Och dit ögonen tittade.


Det som ögonen såg.


Det fick mig att må bra.


För jag gjorde det jag älskar mest.


I hela, stora världen.


Jag såg.


Jag tolkade.


Jag fotograferade.


Det enda jag gör.


Det är min meditation.


Det är vad som gör mig lycklig.


Det är vad som fyller magen med den där speciella känslan som inte kan fejkas.


Det är vad som driver mig vidare.


Det är min passion.


Det är min förälskelse.


Det är vad som lägger ett leende på läpparna när jag ska somna om kvällarna.


Det är vad som drar mig upp om morgnarna.


Det är vad som kommer vara med mig till mitt allra sista andetag på denna jord.
Kategorier: ,