ARKIV

KATEGORIER

Regnrusk i Hökerum

Förra helgen åkte jag upp till min gode vän Robin, som inte längre bor i Malmö.
Alltid lika kul att träffa honom, vilket tråkigt nog numera blir sällan. Vädret bjöd på regn och rusk, så vi stannade mest inne.




Kategorier:

Ut med det gamla och in med det nya

Och så var det gjort.
Nu är min blogg som ny, igen. Den gamla designen blev för gammal, och in kom en helt ny.
Det främsta är att största fokus ligger på bilderna, som nu är större. Sidmenyn är borta, allt det är flyttat till längst ner på bloggen i stället. 
Headern är också borta, en stor logga samt ett litet bildspel ligger nu längst upp.
En annan förändring är också kommenteringen. Det systemet är utbytt från Bloggers egna till ett annat. Mycket bättre. (Gäller inte på gamla inlägg)
Jag tycker den nya designen känns mycket mer modern och lättsam. Vad tycker ni?


Ett inlägg kan inte vara utan en bild. Så här är därför en bild jag tog mitt i farten på min cykel från förra veckan.
Det var en tjock och stum dimma över hela Malmö. Alltid lika magiskt.

Mellan det gamla och det nya

Nu om dagarna sitter och och filurar på en ny design till min blogg. Det är mycket kodande, pillande och emellanåt frustrerande. 
Men det ska bli himla tjusigt ska ni se!
Här är en bild från Entré som jag tog för någon dag sedan på lunchen.
Sorgligt att se hela varuhuset sakta förmultna. Allt golv är upprivet, verkar inte som det kommer något nytt heller.


Kategorier:

Mina tips och tankar om gatufotografering



Vad är gatufoto?
Du har säkert hört talas om termen gatufoto. Det är lätt att tro, men gatufoto har egentligen inget med gator att göra.
Gatufoto är istället bilder på människan. Människan i staden, människan på landsbygden, människan på stranden.
Det kvittar var människan är, så länge det är människan.

Först och främst är det fotografier av främlingar. Främlingar som är i sitt eget sammanhang, i sitt eget liv.
Det är inget arrangerat; de två orden arrangera och gatufotografi går inte ihop.
Allting bygger på att bilderna visar den spontana verkligheten.

Detta är min tolkning av vad gatufoto är. För mig är gatufoto en livsstil.




När började det?
Den typen av bilder som klassas som gatufoto har i princip alltid tagits. Dock har det förut kallats för dokumentärfotografi.
Födelseplatsen anses vara Paris i början av 1900-talet. I USA började gatufoto ta form i mitten av 1900-talet.

I Sverige slog inte ”gatufoto” igenom förrän i början av 2000-talet. Googlar man på gatufotografi lär Henri Cartier-Bresson med största säkerhet dyka upp, en mycket välkänd fotograf från Frankrike som under 1900-talet tog många av de mest kända gatufotografierna.

Om jag får rekommendera två fotografer som är värd att kolla upp skulle det vara Severin Koller samt Vivian Maier.




Vem kan gatufotografera? Vad behöver man?
Detta är enkelt; alla som har en kamera kan ta gatufotografier! Och just på denna punkt är det många som har starka åsikter om vad man får och inte får använda och hur man ska använda det.

Fundamentalisterna, om man får lov att kalla dem så, menar att man ska ha en analog mätsökarkamera, svartvit film och en fast vidvinkel. Det ska vara litet, diskret och tyst.
De som började med gatufoto från första början sa aldrig ett knyst om att man måste ha någon speciell utrustning.

Så oavsett om du använder en mobilkamera, kompaktkamera eller jättestor systemkamera går det hur bra som helst. Och oavsett om du har en vidvinkel eller långt tele går det också hur bra som helst. Om man inte är van att fotografera folk man inte känner kan det vara vettigt att börja med lite längre brännvidder för att distansera sig själv mot de man fotograferar.

När jag själv fotograferar håller jag mig oftast till 35mm och 50mm (räknat på fullformat).
Och jag använder inga zoomobjektiv, för att hålla nere storlek och vikt samt för att få så bra bildkvalitet som möjligt.
Oavsett om jag använder min Nikon D800 (stor) eller Fujifilm X100s (liten) blir det bra bilder.




”Regler”
Den främsta regeln är att det inte finns några regler. Inom fotografi finns egentligen inget rätt eller fel eftersom det är en konstform.
Ett sätt att uttrycka sig på. Alla har rätt att uttrycka sig, vare sig om det är i text- eller bildform.
Eller dans, eller mat eller vad man nu tycker om. Med det i åtanke borde man ändå känna till vissa riktlinjer.

Det finns ingen lag eller regel i Sverige som säger att man inte får lov att fotografera andra människor. Inte heller att man inte får lägga upp de bilderna på internet eller till exempel i en bok. Den enda gången detta inte gäller är om bilden tas i kommersiellt syfte.

Och för inte alls länge sedan trädde en ny lag i kraft; att det är olagligt att ta bilder på människor i privata miljöer så som på en toalett, omklädningsrum och så vidare. Ute i det offentliga får du fotografera hur mycket du vill så länge det inte är kränkande.

 Ytterst sällan händer det att en och annan kommer fram till mig och läxar upp mig om att det är förbjudet att ta bilder på folk.
De har inte koll på vad som gäller. Av alla tusentals bilder jag har tagit har jag inte blivit konfronterad av fler än vad jag kan räkna på min vänstra hand. Och med det, tänk på att inte ta bilder i kränkande situationer.

Ha ett sunt förnuft och framför allt – var vänlig mot de du fotograferar. Att slänga iväg ett leende efter att bilden är tagen skadar inte.




Det vanliga...
Allting som går att applicera inom fotografins stora ramar fungerar också på gatufoto.
Vad betyder det? Jättekortfattat kan man summera det med att man ska söka efter linjer och mönster som man normalt inte ser,
färger som sticker ut och sist men inte minst kontraster.

Ett vinnande recept är att hålla sig till tumregeln ”less is more”. Att lägga till saker i bilden är hur lätt som helst, men konsten att skala av och bara ha med det absolut viktigaste är en utmaning som är mer än värd att eftersträva.

Vad som också är ganska viktigt att nämna är uttrycket ”the decisive moment”.
Det kan vara kul att ta bilder på allt möjligt, men försök att leta efter det där ögonblicket när det händer någonting.
Till exempel två personer som gör någonting tillsammans, då blir bilden mer intressant.




Att våga!
Detta är oftast det svåraste av allt. Att våga titta genom kameran rakt på en människa man inte känner och ta en bild på honom eller henne. Det kan vara svårt att komma över den där tröskeln som känns så stor och obehaglig.

Men det finns bara ett sätt att övervinna rädslan – att öva. Fota, fota, fota!
Som jag skrev innan kan det underlätta att börja med ett teleobjektiv för undkomma den där nästan intima kontakten man får med personen man fotograferar.

För mig blev det som en drog. Jag tog en bild, även fast det kändes obekvämt, men det kändes så bra och jag ville ha mer.
Och så fortsatte det. Idag tar jag bilder på folk överallt runtomkring mig och det känns som det mest naturliga i hela världen.
En viktig sak att poängtera är att man måste vara självsäker i det man gör.

Om du tvekar och velar innan du tar bilden syns och märks det, och då är lätt att andra att får fel uppfattning av dig,
och då kan det gå åt skogen om man har riktigt otur.




Kategorier:

En vecka senare

Nu har jag varit sjuk i en vecka. Jag har kommit på att det är jättetråkigt att inte jobba.
I alla fall när man inte kan göra någonting annat än att ligga i sängen och inte göra ett skvatt.
Idag mår jag i alla fall så pass bra att jag ska jobba imorgon. Det ser jag fram emot.


Kategorier: ,