Våren är i Alnarp

Våren är härlig. Det betyder att grönskan blir grön och att blommorna börjar blomma.
Att humlorna surrar omkring och att fåglarna kvittrar så fint.
Jag körde till Alnarpsparken där våren verkligen har tagit fart.

Alla jag pratar med vet var bokskogen ligger, men få känner till Alnarpsparken. Och det är synd.
För Alnarpsparken hör till de absolut finaste parkerna jag varit i över huvud taget.

Den är i klass med den fantastiska Jardin des Plantes i Paris.

Körsbärsträden i parken blommade för fullt.

Ibland är det mycket svårt att bestämma vilken bild som är bäst av samma motiv.
Här hade jag tagit ett steg närmare, men jag kan inte själv avgöra vilken jag tycker om mest.

Även fast allting kom till liv låg det ett och annat löv som, precis tvärt om, var på väg bort.

En liten formation ovanpå en stubbe.

Detta är vår.

Gult, grönt, lila, blått, rosa. Färger överallt.

En stilfull magnolia.

När jag satt och tog bilder hörde jag ett kvitter. Ett stenkast bort smög en liten fågel runt.

Till slut var jag tvungen att vända om och ta mig hem. Men snart är jag tillbaka igen.

Blommor och bin

En dag i somras körde vi till Alnarpsparken där det finns stora mängder med alla möjliga växter och blommor.
Den dagen fick jag för mig att ta lite mer närbilder på dessa, även fast det blev mer fokus på insekterna än blommorna.

Trådboll

Idag hittade jag en trådboll.

Avskärmning och avkoppling - Dag 3

På fredagen vaknade 05:31 vi till ett nästan lika tråkigt väder som dagen innan.
Så förhoppningarna att se morgondimman släcktes lika fort som ett levande ljus i en orkan.
Uppenbarligen somnade vi om och vaknade senare på förmiddagen igen.

När vi gjort oss klara körde vi in till Ronneby för att handla mat och posta våra vykort.
Själva Ronneby är inte så mycket att hurra för, men där finns de affärer som man brukar behöva i alla fall.

Eftersom det inte blev någon morgontur gick vi ut på en promenad efter lunchen istället.

Med våra makron på kamerorna letade vi på nära håll efter små söta saker.

Fåren var också intresserade av att kolla nära.

Ett av fåren hade tydligen varit och lekt bland buskarna och träden.

När de hade kollat klart på oss och fastställt att vi inte var så roliga ändå strosade de iväg igen.

Jag hittade en liten skalbagge. Den var blå.

Jag hittade en annan skalbagge också.

Himlen hade, under dagen, spruckit upp en aning. Inte så pass mycket att solen kikade fram, men det var mycket ljusare än förra dagen.

Mellan två strandsatta båtar tittade lite grönska fram.

Vi fortsatte längs en väg som ledde oss in i en skog.

På vägen stod en skalbagge och åt sin middag.

Och lite längre upp, i ett träd, hängde fyra små saker i ett blad.

En bit in i skogen ändrades träden ganska mycket. Det såg mycket mer ut som... en tropisk regnskog.

Trollskog är nog ett bättre ord för att beskriva den.

Väl ute ur trollskogen kom en liten snäcka och tittade på oss med sina små ögon.

Med Lindas små ögon hittade hon två fyrklövrar. Hon är tursam, den där Linda.

När vi hade lagat middag, och ätit den, gick vi ut för att titta på solnedgången. Den var ganska vacker.

Det var ju några dagar sedan vi såg solen senast, så vi njöt.
Sen gick vi in igen och kollade på film tills vi somnade.

Älmhult på besök

Min och Lindas kompis Jessica fick för sig att komma ner till Malmö för att leka med oss.
Så vi ägnade vår lediga dag åt att fara runt i utkanten av stan och visa upp några finfina ställen.
Ännu en gång hade smhi haft fel, de sa att det skulle bli regn. Det blev varmt och strålande sol.
Alltså en alldeles perfekt ledig dag.

Vi hämtade Jessica på Hyllie station vid halv tolv. Därefter körde vi raka vägen mot Klagshamn.
Det blev ett stopp längs den vackra vägen som leder till stranden.

Jag hade mitt makro, så jag letade efter små saker.

Jag hittade ett par små saker.

En död larv, till exempel.

Allt letande efter små saker ledde till att jag hamnade långt bak hela tiden.

På ett grönt blad satt en röd bagge.

I ett träd satt en spindel. Ganska stor en.

Vi körde lite längre längs vägen. Stallet, som befinner sig i den övergivna cementfabriken, fick ett kort besök.

Linda var lika söt som vanligt.

Jag hamnade bakom igen.

Några små blad hängde ner.

Vi körde ner till stranden. Där fanns det ganska många andra människor faktiskt. Ingen som badade, men alla njöt av solen.

Jessica verkade också njuta.

I hamnen, som ligger alldeles intill stranden, hittade Linda små och snabba svalor. De byggde bon i ett hus.

Både Jessica och Linda hade fullt upp med att ta bilder på de små svalorna.

Vidare rullade vi till ett fält där det växte vallmo.

Samma fält som vi var på för exakt ett år sedan, fast nu var allt uppgrävt och där fanns långt ifrån lika många blommor.
HÄR är inlägget från den dagen för ett år sedan.

När vi hade sett fältet körde vi och letade upp Katrinetorp. Där hade jag och Linda aldrig varit förut.

Det vattnades på alla plantor. Vattenbokehn blev regnbågsfärgad.

Allt vattnande gjorde alla blad så droppiga.

En gul blomma fick stå modell för mig.

Med undantag för någon enstaka, var vi tre de enda människorna under 60 år gamla på Katrinetorp.

Efter Katrinetorp körde vi hem till Linda och lagade lunch.
Efter lunchen körde vi till brofästet. Där hittade Linda en larv åt mig.

Bron såg ut som den brukar. En liten pippifågel satt på en sten och sa pip.

När klockan närmade sig senare fick vi köra hem innan vi skjutsade Jessica till tåget igen.