Älmhult på besök
torsdag 7 juni 2012
Min och Lindas kompis Jessica fick för sig att komma ner till Malmö för att leka med oss.
Så vi ägnade vår lediga dag åt att fara runt i utkanten av stan och visa upp några finfina ställen.
Ännu en gång hade smhi haft fel, de sa att det skulle bli regn. Det blev varmt och strålande sol.
Alltså en alldeles perfekt ledig dag.
Vi hämtade Jessica på Hyllie station vid halv tolv. Därefter körde vi raka vägen mot Klagshamn.
Det blev ett stopp längs den vackra vägen som leder till stranden.
Jag hade mitt makro, så jag letade efter små saker.
Jag hittade ett par små saker.
En död larv, till exempel.
Allt letande efter små saker ledde till att jag hamnade långt bak hela tiden.
På ett grönt blad satt en röd bagge.
I ett träd satt en spindel. Ganska stor en.
Vi körde lite längre längs vägen. Stallet, som befinner sig i den övergivna cementfabriken, fick ett kort besök.
Linda var lika söt som vanligt.
Jag hamnade bakom igen.
Några små blad hängde ner.
Vi körde ner till stranden. Där fanns det ganska många andra människor faktiskt. Ingen som badade, men alla njöt av solen.
Jessica verkade också njuta.
I hamnen, som ligger alldeles intill stranden, hittade Linda små och snabba svalor. De byggde bon i ett hus.
Både Jessica och Linda hade fullt upp med att ta bilder på de små svalorna.
Vidare rullade vi till ett fält där det växte vallmo.
Samma fält som vi var på för exakt ett år sedan, fast nu var allt uppgrävt och där fanns långt ifrån lika många blommor.
HÄR är inlägget från den dagen för ett år sedan.
När vi hade sett fältet körde vi och letade upp Katrinetorp. Där hade jag och Linda aldrig varit förut.
Det vattnades på alla plantor. Vattenbokehn blev regnbågsfärgad.
Allt vattnande gjorde alla blad så droppiga.
En gul blomma fick stå modell för mig.
Med undantag för någon enstaka, var vi tre de enda människorna under 60 år gamla på Katrinetorp.
Efter Katrinetorp körde vi hem till Linda och lagade lunch.
Efter lunchen körde vi till brofästet. Där hittade Linda en larv åt mig.
Bron såg ut som den brukar. En liten pippifågel satt på en sten och sa pip.
När klockan närmade sig senare fick vi köra hem innan vi skjutsade Jessica till tåget igen.
Så vi ägnade vår lediga dag åt att fara runt i utkanten av stan och visa upp några finfina ställen.
Ännu en gång hade smhi haft fel, de sa att det skulle bli regn. Det blev varmt och strålande sol.
Alltså en alldeles perfekt ledig dag.
Vi hämtade Jessica på Hyllie station vid halv tolv. Därefter körde vi raka vägen mot Klagshamn.
Det blev ett stopp längs den vackra vägen som leder till stranden.
Jag hade mitt makro, så jag letade efter små saker.
Jag hittade ett par små saker.
En död larv, till exempel.
Allt letande efter små saker ledde till att jag hamnade långt bak hela tiden.
På ett grönt blad satt en röd bagge.
I ett träd satt en spindel. Ganska stor en.
Vi körde lite längre längs vägen. Stallet, som befinner sig i den övergivna cementfabriken, fick ett kort besök.
Linda var lika söt som vanligt.
Jag hamnade bakom igen.
Några små blad hängde ner.
Vi körde ner till stranden. Där fanns det ganska många andra människor faktiskt. Ingen som badade, men alla njöt av solen.
Jessica verkade också njuta.
I hamnen, som ligger alldeles intill stranden, hittade Linda små och snabba svalor. De byggde bon i ett hus.
Både Jessica och Linda hade fullt upp med att ta bilder på de små svalorna.
Vidare rullade vi till ett fält där det växte vallmo.
Samma fält som vi var på för exakt ett år sedan, fast nu var allt uppgrävt och där fanns långt ifrån lika många blommor.
HÄR är inlägget från den dagen för ett år sedan.
När vi hade sett fältet körde vi och letade upp Katrinetorp. Där hade jag och Linda aldrig varit förut.
Det vattnades på alla plantor. Vattenbokehn blev regnbågsfärgad.
Allt vattnande gjorde alla blad så droppiga.
En gul blomma fick stå modell för mig.
Med undantag för någon enstaka, var vi tre de enda människorna under 60 år gamla på Katrinetorp.
Efter Katrinetorp körde vi hem till Linda och lagade lunch.
Efter lunchen körde vi till brofästet. Där hittade Linda en larv åt mig.
Bron såg ut som den brukar. En liten pippifågel satt på en sten och sa pip.
När klockan närmade sig senare fick vi köra hem innan vi skjutsade Jessica till tåget igen.
Vackert! Makrobilder är så kul att kolla på. Jag har börjat använda mitt Tamron 90mm lite oftare och dte blir roligare med varje gång jag tar fram det, känns det som :) De finns på min blog om du vill kolla på dem: http://agneshka.wordpress.com
SvaraRaderaDe andra bilderna är också härliga (sädesärlan med Öresundsbron i bakgrunden - såå bra!!)
Trevlig helg och hälsa Linda :)
Makro är så spännande, man ser så många saker man inte kan se annars! Gäller bara att ha tålamod så att det blir skarpt. ;)
RaderaDet ser ut som du hanterar din tamron väldigt bra. Många fina och skarpa bilder!
Tack för din kommentar, Linda hälsar tillbaka. :)