I en vecka framöver är jag officiellt ledig från skolan på grund av ett efterlängtat februarilov.
Jag halvfirade det idag genom att gå ut en liten runda med kameran.
Eftersom det var full snöstorm, enligt min pappa, tänkte jag inte vara ute någon längre stund. Mest ville jag ut för att komma bort från mitt rum samt så att jag kunde ta dagens bild till min 365:a.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/2000, bländare: f/1.8, ISO 200
Efter att ha gått fotorundor i mina trakter nästan alldeles för många gånger börjar det bli svårt att fotografera på ställen som, för mig, är obesökta. Att vädret är exakt likadant nu som det har varit i en-två månader hjälper inte precis heller.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200
Jag hade i förväg ingen rutt planerad, så jag gick ganska obestämt.Tunneln du ser på bilden har jag gått genom många gånger. Idag valde jag att inte göra det, istället korsade jag vägen efter att ha väntat på att hela Malmö skulle köra förbi. Så kändes det i alla fall.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1600, bländare: f/3.5, ISO 200
Jag kom förbi denna stolpliknande uppstickande sak som jag, också många gånger, kommit förbi. Jag har många gånger också fotograferat den, från olika vinklar och i olika väder.
Men idag känns det som att bilden blev så som jag alltid velat ha den. Tack vare snön.
Om du vill se samma bild, i en annan vinkel och i ett annat väder,
Klicka Här.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/2000, bländare: f/3.5, ISO 200
Men en fast brännvidd på 50mm är det svårt att hitta nya vinklar och tolkningar av stolpen.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/3200, bländare: f/1.8, ISO 200
När jag hade korsat vägen besteg jag en hög och hal kulle. Nästan direkt tittade solen fram mellan molnen.
Självklart stod jag där, på kullen. Helt utan något att fotografera. Ivrigt knallade jag omkring där uppe på kullen i sökandet efter något, vad som helst. När jag till slut hittade en död samling av växter försvann solen lika kvickt som den hade uppenbarat sig. Nu låg den och gömde sig bakom molnen, åter igen.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1000, bländare: f/4, ISO 200
Vistelsen uppe på den kala kullen tog sitt slut. Jag försökte hitta en vänlig väg ner där jag inte skulle halka och slå mig gul och blå. För det var nämligen is och djup snö överallt.
Medan jag stod där och kollade efter en väg ner fick jag syn på en liten röd förarlös bil som inte hade stått där innan.
Plötsligt kom en ensam man gående längs vägrenen. Han såg mig och ställde sig bredvid sin bil (jag antog att det var hans) och bara tittade på mig. I säkert en minut stod vi där och tittade på varandra. Under tiden fotograferade jag runt om mig. Men jag förstår att han förmodligen tyckte det såg skumt ut; en ensam tonåring med en kamera uppe på en stor kulle.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200
Jag gav upp mitt sökande efter en bra väg ner, där fanns ingen. Så jag klampade ner för väggen av kullen, som var täckt av minst fyrtio centimeter snö.
Halvvägs ner såg jag, inne bland träden, ett tillfälligt och förgånget hem. Jag gick närmare, klev in bland de tätstående träden och över ett lågt och förstört metallstängsel. Här hade definitivt någon spenderat en natt, ett par dagar eller kanske ett par veckor. Huset, utan varken väggar, golv eller tak bestod av en hopfälld och rostig spjälsäng, ett sönderrivet vindskydd, en sliten gammal jacka, en stor svart soppåse fylld med alla sorters saker, en plastflaska med matolja, en brasa och en liten lykta. Alldeles utanför låg en cykel som också var väl över sitt bäst-före datum.
Tyvärr hade jag bara en 50mm så det var omöjligt med tydligt bildbevis. Istället fotograferade jag lyktan som stod nergrävd i snön.
Jag kunde inte hitta några spår efter fotspår från en människa i närheten, mer än mina egna. Så det var nog ett tag sedan någon bodde här.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/4000, bländare: f/1.8, ISO 200
Jag kände mig bevakad, så jag tog mig ut ur den lilla skogen. Tur nog var det bara en liten kanin.
70-vägen som var 15 sekunder där ifrån skuttade jag över snabbt när det inte kom några bilar från varken höger eller vänster. Nu kändes det dags att dra mig tillbaka hem. Eftersom jag gått i en stor cirkel valde jag samma väg som jag kommit från.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1250, bländare: f/3.2, ISO 200
Ett kärleksfullt par kom gående. Det såg så varmt och skönt ut.
Jag kände igen killen från gatan där jag bor.
Själv gick jag ensam i kylan.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/1250, bländare: f/3.2, ISO 200
Vid detta laget hade snön tilltagit ganska rejält. Ännu ett par kom gående, minst tjugo år äldre. En glad och pigg hund hade dem med sig.
Dessa fyra personer var de enda jag såg under den timmen jag var ute.
