Landskapets känslor

En dag när jag var i skolan tog jag min kamera, lånade en telezoom (eftersom mitt eget var hemma) och vandrade ut i geografin ett par små stunder.

Himlen var totalgrå, men det regnade i alla fall inte. En påse hade fastnat vid ett staket.

Tänk om träd levde och kunde tänka så som oss människor. Skulle de inte vara förtvivlade och förkrossade att inte kunna röra sig ur fläcken?

Att bara stå på en och samma punkt i hela sitt liv. Om man inte har turen att vara en julgran, dock även om ens liv då blir avsevärt kortare.

Granar är fina träd. Jag vet inte om jag gillar granar eller björkar mest. Båda hamnar nog på förstaplats.

En stund kändes det som det skulle börja regna.

Tur var förblev luften torr.

Sådär femton bilder senare kände jag mig ganska färdig. Inspirationen var icke på topp.

Så jag tog ytterligare några få bilder.

Med tunga steg klev jag tillbaka mot skolan.

Landskap kan var himla fint. Det gäller bara att vara på rätt ställe vid rätt tid.

Var detta rätt ställe? 

Ja, möjligtvis. Men tiden var fel.