En sommarkvällsutflykt

En kväll när det var fint väder frågade jag Linda: "Ska vi inte ta och åka till Ales Stenar?".
Så det gjorde vi.

Senaste gången vi var där var 2010, och då var vi inte där speciellt länge.

Vad vi inte visste var hur otroligt vackert landskapet var där.

Vi struntade helt i stenarna och gick istället iväg mot solen.

Stenarna, som egentligen är huvudattraktionen på Ales Stenar, brydde vi oss plötsligt inte om alls.

Efter vi gått några hundra meter kom vi till ett stup. Där nere såg vi en stor mängd vallmoblommor,
men vi visste inte riktigt hur vi skulle ta oss ner dit.

Efter en stunds letande efter halvbra "stigar" kunde vi till slut ta oss neråt.

Tyvärr växte alla blommor på andra sidan ett stängsel, som vi tror hade el i sig. Men det gjorde inte så mycket.

Det var så fint med alla blommor i motljuset med solnedgången i bakgrunden.

Jag hade bara med mig ett objektiv, en supervidvinkelzoom, så jag kunde inte ta alla bilder jag hade velat ta.

Vi stod där och tittade på fältet mitt i backen en stund innan vi klättrade upp igen.

Solen fortsatte ner.

Tänk att detta landskap kunde finnas så nära Malmö.

Det kändes lite som en vy från Skottland.

Blommor växte lite här och där.

Solen fortsatte ner och förgyllde allting.

Till slut kröp den så långt ner att ljuset började försvinna. Vi gick tillbaka mot bilen.

På vägen stannade vi och blickade tillbaka några gånger.

Vi sa god natt till solen.

Eftersom vi faktiskt åkte till Ales Stenar så kände jag mig tvungen att ta en bild på stenarna också.

Efter det körde vi hem och var hemma precis efter 23.