Eftermiddagshetta

Jag menar inte detta som ett klagande.
Men hur har värmeböljan kunnat komma hit så fort? Visserligen har det känts som om den har varit på gång flera gånger om under våren, men aldrig riktigt kommit igång ordentligt.
Äsch, bäst att bara se glad ut och njuta.

Strax efter fyra, och inte allt för långt innan halv fem, skulle jag cykla hem från stan.
Jag hade med mig den lilla kameran, eftersom den stora är på reparation, och passade på att ta några bilder.
X100:ns smidighet är oslagbar. Det går inte att komma lika nära en främmande människa på samma sätt med min D700.

Det kändes som minst fyrtio grader i solen när det var helt vindstilla. Ändå såg jag gamla tanter som hade plockat på sig flera lager kläder.

På en bänk satt två män.
Den ena mannen sträckte upp en telefon i den andre mannens öra.
Jag vet inte om de kände varandra.

Utanför Entré satt folk som åt, drack och njöt av sommarsolen. Tre små flickor lekte på marken.

Såhär kände jag också för att göra. Ställa mig i skuggan och bara stå. För det var varmt.
Men jag klagar inte.