Den fjortonde för exakt ett år sedan firade jag och Linda exakt ett år tillsammans som pojkvän och flickvän.
Vilket betyder att vi nu firar två år tillsammans.
Att tiden går så snabbt. Jag minns det som igår när vi var i Kivik och njöt av våren och vår kärlek. Men jag ska väl inte klaga.
Jag är ju lycklig.
Vi firade det här nya året med att köra till den lilla byn Åhus, där min familj har haft en sommarstuga sedan tidernas begynnelse.
Linda hade aldrig varit där innan, så det var mysigt att visa byn och en massa gamla minnen för henne.
För många, många, många år sedan byggde min farfar en stuga mitt ute i skogen. Den skogen ligger i Åhus.
Stugan hade farmor och farfar kvar till för bara några år sedan, då vi blev tvungna att sälja den för att vi var där så sällan.
Det var väldigt jobbigt för oss alla, speciellt för pappa som varit där sedan han var liten pojke.
Därför tyckte jag och Linda att Åhus var ett perfekt utflyktsmål på vår tvåårsdag.
Vi parkerade inne i byn och gick en lagom lång runda.
Ute vid bryggorna blåste det en hel del. Men det var soligt.
Absolutfabriken låg kvar.
En husbil stod parkerad utanför, som på någon vänster hade missat alla gula skyltar där det stod "Parkering förbjuden".
En gubbe var ute och gick.
Fabriken liknar den som finns i Kalle och Chokladfabriken.
Det blåste i Lindas hår.
Vi gick in i den centrala delen av byn, mot det stora, lilla torget.
På vägen hittade vi gula blommor.
På torget var det tomt. Några få människor som köpte glass i kiosken.
Så vi vandrade in oss bland de små, söta gatorna.
Vid ett av husen fanns en finfin brevlåda.
Vi kom förbi fabriken igen.
Efter en stund gick vi tillbaka till bilen och körde ner till en av stränderna.
Där blåste det också väldigt mycket. Men vi var glada ändå!
Stranden var helt tom.
Förutom jag och Linda, så klart.
Linda var jättesöt.
Vi hittade många träd. Linda ställde sig vid ett av träden och såg liten ut.
Två små hus hittade vi också.
I ett av träden fanns det vita blommor.
Linda fanns också i trädet.
Det var knappt några människor ute i Åhus.
Efter stranden körde vi till skogen, i närheten av där vi hade vår stuga.
Två rödklädda människor vandrade förbi oss.
Jag visade Linda vägen ner till stranden där vi brukade bada när jag var liten.
Även den var helt tom.
Ljudet från vågorna lät exakt som jag mindes det.
Linda tyckte det var mysigt att vara där.
Men det blåste jättemycket, så vi fick leta vidare efter ett ställe att ha vår picknick.
Jag visade där vi hade vår gamla brevlåda.
Inne i skogen, ganska nära vår gamla stuga, tog vi vår turistbild. Den blev nummer femtio!
Här hittar du alla våra turistbilder.
På ett av träden i skogen satt en fisk och bubblade.
Det blåste så mycket överallt, att vi blev tvungna att äta vår lunch i bilen.
(Vi åt jätteförsiktigt och smulade ingenstans, pappa)
När jag hade visat klart Åhus för Linda körde vi hemåt, fast istället för motorvägen blev det små vackra landsvägar.
Vi hittade Pulken.
Där var stora, platta och tomma fält, fulla med maskrosor.
Tro det eller ej. Det blåste på rejält.
Men vackert var det.
Lindas hår blåste överallt hela tiden.
Här är mitt stativ, som hjälpt oss med nästan alla turistbilder.
På vägen hemåt körde vi förbi många knall gula rapsfält.
Det blåste för mycket för att Linda skulle följa med ut.
Jag blev toanödig på vägen, så vi stannade så att jag kunde vattna skogen.
Skogen var ypperligt grön.
Hörby var så långt vi kom innan vi körde in på motorvägen resten av vägen hem.
Jag älskar Linda.
