Dalande vatten och ett tempel

I söndags åkte jag med Linda och hennes föräldrar till Forsakar. Vädret var precis som vi ville.

Vi kom dit lite efter tolvslaget och var nästan ensamma när vi vandrade omkring i skogen.

Bredvid skogen låg ett vackert landskap.

Jag tyckte om trädet som stod där ute.

Bladen på alla träd var alldeles ljusgröna, nästan limegröna.

Himlen var blå, med massor av fluffiga vita moln.

Nere på marken fanns en liten grupp ihopkrupna saker.

Där fanns en liten bro man kunde gå över. Lindas föräldrar gjorde det, jag och Linda stannade kvar och fotograferade.

Linda stod kvar där nere.

Med jämna och ojämna mellanrum såg vi andra små sällskap av människor.

Det gick en stig som sträckte sig i någon sorts cirkel runt vattenfallet. Den gick vi på.

Våra stativ hade vi lämnat hemma. Med det fanns ju stativ överallt i skogen i form av träd, stubbar och grenar och annat naturigt.

Vi närmade oss nu slutet, eller början rättare sagt.

Plötsligt kom vi förbi en nerstängd pool. Skumt.

Ute vid parkeringen fanns det djur av olika slag. Grisar, getter, emuer, och andra fåglar.

Från Forsakar körde vi vidare i jakten efter ett café så vi kunde få i oss något att äta.

Vi hamnade på ett ställe fyllt av hela världens blommor, växter och örter. Så kändes det i alla fall.

Man kunde hitta det mesta som man kan tänka sig vilja ha i en trädgård.

Vindruvor till och med.

Templet som nämns i titeln? Ja, det vet jag inget om. Jag såg denna skylt. Men någon tempel kunde jag inte se.