Dagen då jag träffade Dan på eftermiddagen

Jag, med kameran runt axeln och Linda i handen, trallade hem till min mormor och morfar innan idag.
De hade precis ätit upp då vi steg in i deras hus. Jag frågade om de ville ställa upp på några porträtt.
Morfar klädde sig för vintervädret och följde med oss ut igen.

Solen var på väg ner, men det fanns fortfarande ljus nog.

Vi gick lugnt och försiktigt mot Djupadalsparken som ligger exakt trettiosju sekunder från deras hus. Isen låg tätt på både gator och trottoarer.

Hans röda halsduk låg väldigt harmoniskt mot den mörka jackan och de kalla färgerna runt omkring.

När jag och min syster var små trodde vi att vår morfar visste allt som fanns att veta. Han kanske inte kan och vet allt, men det är inte långt ifrån. Han kommer ofta med logiska förklaringar till våra frågor.

Även fast jag inte har något att jämföra med så vet jag att en mycket bättre morfar kan man troligtvis inte ha.

Detta är min morfar. Han heter Dan.