En tur i stadstunneln

Efter skolan idag hade jag ett ärende till Skånetrafikens kundcenter. Efteråt passade jag på att åka tåget hem.
På vägen hann jag ta några bilder.

Ärendet bestod av två stunders väntan på min tur, för att sedan byta ut mitt terminsbevis eftersom jag har ett månadskort med studentrabatt.

För att komma ner till tunnelplan måste man åka rulltrappor, såvida man inte har barnvagn eller annat hinder som tvingar en att åka hissen.

För mig är rulltrapporna ett självklart val. Som barn var jag aningen besatt av dem.

Jakten på speglingar har klätt min vardag i en månads tid nu, idag är det sista speglingsdagen.
Nästa tema, för februari, ser du om du går in på min 365:a, som du hittar HÄR.

Som en gatufotograf hyllar man Malmö Stad för interiören av Citytunneln. Eller som fotograf helt allmänt.
Linjer, former och ljus i överflöd. Och människor!

Lite annorlunda redigering av en bild som normalt fall skulle blivit svartvit.

Denna bild skulle blivit såå bra, om mannen bara inte hade ställt sig upp.
Jag kom gående och såg endast hans två ben sticka ut från bakom pelaren. Men just när jag tänkte ta bilden ställer han sig upp och går där ifrån.

Badrumsbelysning, en byggarbetare och en solnedgång

Som ett par gånger tidigare kommer här ett inlägg med blandade bilder från de senaste dagarna.
Januari är på väg till ett slut, jag tycker att dagarna har gått ovanligt snabbt.

Jag vet inte om jag bör skriva detta igen med risk för allvarlig upprepning. Men jag älskar dimma. Flera dagar på rad möttes jag av denna syn när jag anlände till skolan. Jag hittade en liten stund en av dagarna till att gå en runda.
Bilden ovan är en nästan exakt kopia av en annan jag tagit innan, då analog och svartvit. Bilden hittar du HÄR.

Mina fötter traskade fram i utkanten av det kala fältet. På vägen en bit bort såg jag en man komma gående.
Strax därpå körde en skåpbil fram och stannade vid mannen, som kvickt skuttade in i den lika snabbt som den körde iväg igen.

Man kan tycka att jag tar för få självporträtt. Här bjuder jag på ett. Om du följer min 365:a hittar du ett till, bättre.

På tal om min 365:a är det aktuella temat spegling.
Jag stod utanför Malmö Konsthall och väntade på min klass. Framför mig låg en stor och flera meter djup vattenpöl.
Det skulle blivit en fin spegling om någon kom gående förbi där, tänkte jag. Och från ingenstans gick en byggarbetare förbi. Tyvärr hade jag kameran runt axeln med linslocket på, så jag bokstavligt talat slängde upp den till ögat och knäppte av utan att ens tänka på exponeringen eller kompositionen. Men jag blev nöjd.
Väldigt nöjd. Men den blev inte utnämnd till dagens bild, för det hade varit en del svartvita bilder redan på en följd. Det blev istället en annan, i färg.
Pappa, som är en stark motståndare till att ta bort färgerna, är nog stolt över mig nu!

En dag när jag hade slutat skolan möttes jag av Linda uppe i stan. Istället för att ta bussen som vi brukar gick vi med våra egna fötter och ben. Nästan hela vägen. Jag blev ganska imponerad och en aning förstummad att förslaget kom från just Linda.

Igår hjälpte jag min lillasyster att ställa in kamera och stativ för att fotografera vattendroppar från kranen. Självklart passade jag på att ta några egna bilder.

Senare samma dag lånade jag och Linda bilen för att åka till brofästet och plåta.
Det blev två nya bilder till vårt turistprojekt. Om du inte förstår vad jag pratar om, klicka HÄR.

Solnedgången var vacker. Men som sagt bara en solnedgång. Så vi tog en inte så vanlig "bara en solnedgångsbild".

En spegling av Malmö

Idag åkte vi till stan. Vi hade ett par ärenden att utföra, vilket vi gjorde ganska snabbt.
Under tiden passade jag (självklart Linda också) på att leta efter speglingar lite här och var.

Vi gick in om Rajala. På vägen där ifrån kom vi förbi en frisörskola.

Alla dockhuvuden såg en smula skräckinjagande ut.

Tiden gick och vi blev klara med allt vi hade planerat att göra i stan. Sedan innan var det bestämt att vi skulle åka tåget hem.

Denna gång passade vi på att inspektera den andra nergången till station Triangeln. Den var betydligt fräsigare och mer intressant med spegelbollar hängandes från taket.

Medan vi stod och tittade åt alla håll råkade vi se två män som hade gått in i väggen.
Eller så var de rysligt dåliga på att följa kartor.

Det blir nog aldrig tråkigt att kolla på sig själv i sfäriska speglingar. Allting förvrängs som om man tittar genom ett fisköga.

Jag måste säga att jag blev imponerad, ännu en gång, av Citytunneln.

Precis här har vi planerat att ta vår nästa turistbild. Det kan nog bli fint.

När tåget kom några minuter senare åkte vi en hållplats till Hyllie station. Där passade vi på att äta lunch inne på Subway med en rabattkupong jag hade med mig.

Linda tyckte att vi var tvungna att ha med bildbevis på att jag också var med idag.

Dimma på landet, barn i stan

Dimma är fint. Dimma är alltid fint. Igår var det dimma. Det var fint.

Tyvärr var jag fast i skolan, så jag kunde inte göra det jag egentligen ville - gå runt och fotografera.

Men jag hann ta ett litet par bilder efter vi hade slutat under tiden jag väntade på bussen hem.

Dimman var riktigt tjock. Det hade varit skönt att få gå en runda ute på landet. Men det hade jag inte tid med.

Jag åkte och hjälpte Linda att hämta hennes brorsbarn på dagis, sedan åkte vi till stan med dem för att lilla Alma skulle få sina tänder undersökta. Jag, Linda och Elias tog tåget hem. Det tyckte han väldigt mycket om.

Dagen då jag träffade Lennart på eftermiddagen

På min gata bor en man som heter Lennart. Han råkar vara min granne.
Förra veckan frågade jag honom om han kunde tänka sig att ställa upp på lite porträtt, och han sa snällt ja.
Idag fotograferade jag honom. Vädret var mulet och halvmörkt, jag hade hoppats på mer och bättre.

Detta, att plåta personer i min omgivning har jag gjort till ett litet eget projekt.

Vädret gjorde så att det blev en hel del inte-så-snygga skuggor i ansiktet.
Jag var också kanske lite lat i att inte ha med mig min reflexskärm.

En liten vindpust smög sig förbi och kastade försiktigt upp hans hår.

Lennart nämnde att han ganska snart får sin nya bil, som han gärna vill att jag fotograferar när vädret är mer vår än vinter.
Det ser jag fram emot.

Till våren har han planerat att fara till Japan. Dit skulle jag också vilja åka. Speciellt också på våren, då alla träd blommar.

Om kriget kommer...

Nu i veckan fick vi en uppgift i skolan att visa vår reaktion om vi fick reda på att Sverige skulle drabbas av ett krig, med 3-5 bilder. Sedan var resten lämnat till oss att tolka fritt.
Jag tänkte såhär.

Dagen då jag träffade Dan på eftermiddagen

Jag, med kameran runt axeln och Linda i handen, trallade hem till min mormor och morfar innan idag.
De hade precis ätit upp då vi steg in i deras hus. Jag frågade om de ville ställa upp på några porträtt.
Morfar klädde sig för vintervädret och följde med oss ut igen.

Solen var på väg ner, men det fanns fortfarande ljus nog.

Vi gick lugnt och försiktigt mot Djupadalsparken som ligger exakt trettiosju sekunder från deras hus. Isen låg tätt på både gator och trottoarer.

Hans röda halsduk låg väldigt harmoniskt mot den mörka jackan och de kalla färgerna runt omkring.

När jag och min syster var små trodde vi att vår morfar visste allt som fanns att veta. Han kanske inte kan och vet allt, men det är inte långt ifrån. Han kommer ofta med logiska förklaringar till våra frågor.

Även fast jag inte har något att jämföra med så vet jag att en mycket bättre morfar kan man troligtvis inte ha.

Detta är min morfar. Han heter Dan.

Dagen före USA

Lindas bästa kompis, Emelie, ska imorgon natt flyga till USA för att plugga i ett år.
Idag träffades vännerna för sista gången på ett riktigt bra tag. Linda ville ha lite bilder på henne och Emelie, 
så jag var med och fotograferade lite.

Vi vaknade tidigt, självklart inte av oss själva utan av mobilen, för att åka till Hyllie Station.

Vi kom dit mellan tjugo och trettio minuter innan tåget kom. Så gick runt och runt och försökte räkna ut vilket spår som var det rätta att vänta vid. Olika tavlor sade olika tider och spår.

Till slut kom tåget, och Emelie, dock inte på det spåret vi var närmast.

Innan vi gick upp för trapporna passade vi på att ta lite bilder i det fina och ljusa ljuset.

När vi kom upp från stationen gick vi in på det nyöppnade Subway för att äta frukost. Efter frukosten gick vi ut igen och tog fler bilder under tiden vi väntade på bussen hem.

Linda sa att hon ville ha lite roligare porträtt än "helt vanliga", så de försökte piffa till det lite.

Även ovan stationen var ljuset ljust och fint.

Det blev lite snökastning för att bak- och förgrunden skulle bli snöig.

Men snön hamnade överallt förutom där de hade tänkt.
Dessutom såg vi Laserturken, den mytomspunna mannen.

Bussen kom efter en stund, och på väg från busshållplatsen till Lindas hus tog Linda detta porträtt av sin bästa kompis. Därefter var vi bara där hemma och pratade och hade kul.