Riksresan - Dag 7
fredag 13 augusti 2010
Första veckan gick mot sitt slut. Vi körde mot Kiruna. Såhär långt upp i landet hade jag aldrig varit förut.
På vägen mot Kiruna körde vi förbi Polcirkeln. Där var vi inte ensamma, även ett par andra turister hade stannat till. Dock inga svenskar, mest polacker om jag minns rätt. Men det var inget märkvärdigt, så vi körde vidare.
När vi till slut kom till Kiruna var vädret inget att hurra över. Det var kallt (nära nollgränsen) och väldigt dimmigt. Från vårt rum på hotellet skulle vi egentligen kunnat se bort till bergskedjorna. Men det var så dimmigt att vi knappt ens såg ut.
Jag och mamma gick en runda runt stan för att kolla läget.
Det var folktomt. Det var kallt. Det var dött. Det duggade en aning. Vi frös.
Någon enstaka människa drog sig förbi oss. En annan gick och rastade sin hund. Inga ord blev talade. Inga glada miner. Jag och mamma kände oss verkligen som turister.
Tydligen var standarden på husen i Kiruna så pass dålig att man varnade för rasande tak.
Vi gick mot en godisaffär vi sett tidigare. Det var lördag och vi var sötsugna. Affären var helt tom förutom hon som jobbade där. Det var dyrt och hon verkade inte vara en glad typ.
Vi såg en man stappla upp för gatan. Han kunde knappt hålla sig på två ben. Det gick vingligt och en rak linje var något som låg långt borta i hans huvud. Han var full så att det skrek om det.
Slusk. Vad mer behöver jag säga?
Vi styrde tillbaka mot hotellet.
Men det var väl inte så konstigt att det var så dött. Kiruna lever på sitt vinterliv.
Om det hade varit bättre väder skulle staden säkert vara mycket mysigare.
Vi gick förbi ett par väldigt gula hus och ett konstigt formad rött garage.
Till slut kom vi tillbaka till hotellet. Vi var frusna. Kiruna hade inte välkomnat oss så som vi ville. Vi höll våra tummar på att nästa dag skulle bli bättre.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1250, bländare: f/5, ISO 200
På vägen mot Kiruna körde vi förbi Polcirkeln. Där var vi inte ensamma, även ett par andra turister hade stannat till. Dock inga svenskar, mest polacker om jag minns rätt. Men det var inget märkvärdigt, så vi körde vidare.
Brännvidd: 200mm, slutare: 1/320, bländare: f/5.6, ISO 400
När vi till slut kom till Kiruna var vädret inget att hurra över. Det var kallt (nära nollgränsen) och väldigt dimmigt. Från vårt rum på hotellet skulle vi egentligen kunnat se bort till bergskedjorna. Men det var så dimmigt att vi knappt ens såg ut.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/5, ISO 1250
Jag och mamma gick en runda runt stan för att kolla läget.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 560
Det var folktomt. Det var kallt. Det var dött. Det duggade en aning. Vi frös.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 400
Någon enstaka människa drog sig förbi oss. En annan gick och rastade sin hund. Inga ord blev talade. Inga glada miner. Jag och mamma kände oss verkligen som turister.
Brännvidd: 34mm, slutare: 1/80, bländare: f/4.2, ISO 900
Tydligen var standarden på husen i Kiruna så pass dålig att man varnade för rasande tak.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 360
Vi gick mot en godisaffär vi sett tidigare. Det var lördag och vi var sötsugna. Affären var helt tom förutom hon som jobbade där. Det var dyrt och hon verkade inte vara en glad typ.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 450
Vi såg en man stappla upp för gatan. Han kunde knappt hålla sig på två ben. Det gick vingligt och en rak linje var något som låg långt borta i hans huvud. Han var full så att det skrek om det.
Brännvidd: 65mm, slutare: 1/80, bländare: f/5, ISO 1100
Slusk. Vad mer behöver jag säga?
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 280
Vi styrde tillbaka mot hotellet.
Brännvidd: 24mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.8, ISO 640
Men det var väl inte så konstigt att det var så dött. Kiruna lever på sitt vinterliv.
Brännvidd: 22mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.8, ISO 800
Om det hade varit bättre väder skulle staden säkert vara mycket mysigare.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 320
Vi gick förbi ett par väldigt gula hus och ett konstigt formad rött garage.
Brännvidd: 18mm, slutare: 1/80, bländare: f/3.5, ISO 400
Till slut kom vi tillbaka till hotellet. Vi var frusna. Kiruna hade inte välkomnat oss så som vi ville. Vi höll våra tummar på att nästa dag skulle bli bättre.
Kategorier:
semester10
helt galet bra bilder !
SvaraRadera