Vem var jag? Vem är jag? Vem blir jag?
fredag 7 maj 2010
Så lyder titeln på ett av de allra sista bilduppgifterna på mitt gymnasium.
Så gott som allt är lämnat att tolkas fritt av oss elever. Både val av teknik men också kvantitet och innehåll.
Jag valde att arbeta med fotografi, eftersom det är den tekniken jag känner mig mest säker på.
Uppgiftstiteln tolkade jag ganska bokstavligt, så jag bestämde mig för att ta tre självporträtt i studio.
På den till vänster, (vem var jag?), valde jag att klä ut mig till den personen jag var förut. Jag var osäker på mig själv, beroende av spel och ganska ensam. Självklart har jag överdrivit en aning för att understryka personligheten. Ljuset är uppsatt med två blixtar. En i softbox snett över mig och en annan sådär två meter bak underifrån för att skapa ett motljus. Att jag har bakgrunden svart är medvetet, för att mörker förknippas med att gömma sig, vara ensam och och känsla av lite sorgensamhet.
På den i mitten, (vem är jag?), klädde jag mig till "den där typiske fotografen" som jag har en bild av i mitt huvud. Den personen jag är nu är en glad och betydligt mer självsäker gosse. Jag är fortfarande en "nörd", fast nu inte tv-spel - utan en fotonörd. Bakgrunden är ljusgrå och symboliserar att jag är mer öppen och lycklig. Om man tittar närmare ser man att jag har ett litet leende, vilket inte kunde hittas på den förra.
Den till höger, (vem blir jag?), hade jag nästan problem med. Länge tänkte jag efter hur jag tror att jag kommer att vara i framtiden. Men ärligt talat har jag inte en blekaste aning. Självklart har jag mitt drömyrke; att leva på att vara en fotograf. Men det är som sagt bara en dröm.
Jag är iförd mycket mer "vuxna" kläder än på de andra bilderna för att visa att jag jag kommer bli vuxen vare sig jag vill det eller ej. Dessutom är jag kortklippt så att jag ser ännu äldre ut. Bakgrunden är fortfarande ljus, fast över hela fotografiet ligger en blå, nästan lite kall, färgton. Det beror på att jag räds lite för vad som ska komma, att jag måste göra allt det som man måste.
Så gott som allt är lämnat att tolkas fritt av oss elever. Både val av teknik men också kvantitet och innehåll.
Jag valde att arbeta med fotografi, eftersom det är den tekniken jag känner mig mest säker på.
Uppgiftstiteln tolkade jag ganska bokstavligt, så jag bestämde mig för att ta tre självporträtt i studio.
Tryck för att se den större
På den till vänster, (vem var jag?), valde jag att klä ut mig till den personen jag var förut. Jag var osäker på mig själv, beroende av spel och ganska ensam. Självklart har jag överdrivit en aning för att understryka personligheten. Ljuset är uppsatt med två blixtar. En i softbox snett över mig och en annan sådär två meter bak underifrån för att skapa ett motljus. Att jag har bakgrunden svart är medvetet, för att mörker förknippas med att gömma sig, vara ensam och och känsla av lite sorgensamhet.
På den i mitten, (vem är jag?), klädde jag mig till "den där typiske fotografen" som jag har en bild av i mitt huvud. Den personen jag är nu är en glad och betydligt mer självsäker gosse. Jag är fortfarande en "nörd", fast nu inte tv-spel - utan en fotonörd. Bakgrunden är ljusgrå och symboliserar att jag är mer öppen och lycklig. Om man tittar närmare ser man att jag har ett litet leende, vilket inte kunde hittas på den förra.
Den till höger, (vem blir jag?), hade jag nästan problem med. Länge tänkte jag efter hur jag tror att jag kommer att vara i framtiden. Men ärligt talat har jag inte en blekaste aning. Självklart har jag mitt drömyrke; att leva på att vara en fotograf. Men det är som sagt bara en dröm.
Jag är iförd mycket mer "vuxna" kläder än på de andra bilderna för att visa att jag jag kommer bli vuxen vare sig jag vill det eller ej. Dessutom är jag kortklippt så att jag ser ännu äldre ut. Bakgrunden är fortfarande ljus, fast över hela fotografiet ligger en blå, nästan lite kall, färgton. Det beror på att jag räds lite för vad som ska komma, att jag måste göra allt det som man måste.
Riktigt snyggt och välgjort tycker jag! :)
SvaraRadera