Hon kallas för Amanda
måndag 1 mars 2010
Efter en veckas lov från skolan längtade jag smått tillbaka studion. Under den veckan hann jag komma fram till att det var en tjej jag ville fotografera.
Under den veckan hann jag också komma fram till vem jag skulle fråga. Det fick bli Amanda i min klass, som tur nog också har Foto B.
Hon påstod att hon inte var så bra på att bli fotograferad. Men både jag och Felix påstod det motsatta.
Felix assisterade med att hålla en reflektor och ge tips på hur Amanda kunde stå.
Jag ljussatte med två blixtar. En som belyste bakgrunden nerifrån, precis bakom henne. Och en blixt i en relativt stor softbox nära och snett ovanför henne.
Felix höll en vit reflektor strax under bildens underkant för att lätta upp skuggorna.
Omedvetet, i början, stod vitbalansen på Auto. Med tidigare erfarenhet från blixtar i studiomiljö blir det inte bra då kameran får gissa färgen. Men idag blev det betydligt bättre än om jag hade satt den på en förutbestämd vitbalans. Den vita bakgrunden blev cyan-färgad samtidigt som hennes hudton behölls så gott som perfekt.
Amanda är mycket fotogenisk har jag märkt. Hon behöver mer eller mindre bara titta in i kameran för att det ska bli bra.
Hennes ögon är ganska unika. Kanske svårt att se på en så pass liten bild, men om du klickar på den så kanske du förstår lite vad jag menar.
Under den veckan hann jag också komma fram till vem jag skulle fråga. Det fick bli Amanda i min klass, som tur nog också har Foto B.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Hon påstod att hon inte var så bra på att bli fotograferad. Men både jag och Felix påstod det motsatta.
Felix assisterade med att hålla en reflektor och ge tips på hur Amanda kunde stå.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Jag ljussatte med två blixtar. En som belyste bakgrunden nerifrån, precis bakom henne. Och en blixt i en relativt stor softbox nära och snett ovanför henne.
Felix höll en vit reflektor strax under bildens underkant för att lätta upp skuggorna.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Omedvetet, i början, stod vitbalansen på Auto. Med tidigare erfarenhet från blixtar i studiomiljö blir det inte bra då kameran får gissa färgen. Men idag blev det betydligt bättre än om jag hade satt den på en förutbestämd vitbalans. Den vita bakgrunden blev cyan-färgad samtidigt som hennes hudton behölls så gott som perfekt.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Amanda är mycket fotogenisk har jag märkt. Hon behöver mer eller mindre bara titta in i kameran för att det ska bli bra.
Brännvidd: 50mm, slutare: 1/250, bländare: f/8, ISO 200
Hennes ögon är ganska unika. Kanske svårt att se på en så pass liten bild, men om du klickar på den så kanske du förstår lite vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar