Gammalt, men ändå nytt

Nu har det hänt. Vinterns närvaro är borta för denna gång och våren är återuppstånden.
Luften bär inte på den bitande kylan som den har gjort i flera månader, solens strålar värmer i stället för att bara lysa tomt. Fåglarna kvittrar av behag, inte av tvång.
Våren är här.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200

När jag hade kommit hem från skolan igår välkomnades jag av solen. Ute i trädgården lyste den på ett sätt som den inte gjort på många månader.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200

Ännu har inte trädens blad slagit ut, och inte heller har blommorna sett dagsljuset. Men snart, snart...
I stället ställde jag mig vid våra icke-blad-träd och försökte hitta kreativa vinklar.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200

Ingen är perfekt, inte ens solen. Den gick i moln med jämna mellanrum och ljuset försvann. Men molnen var inte särskilt stora, så det gick snabbt över.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200

Egentligen ville jag gå in i mitt rum och byta till 80-200 f/2.8 för en ännu lugnare bakgrund. Men då var jag rädd för att solen direkt skulle försvinna för dagen.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200

I stället gick jag till ett annat träd (eller buske kanske man borde kalla det) där jag hittade röda nyanser.
Ganska sagolikt.

Brännvidd: 50mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200

Självklart är färgerna förstärkta i efterhand, men det är inget ovanligt.
Känslan, och intrycket, är ju det viktigaste.