"Den sanna fotografin" Del 2

Tidsbristen har obemärkt plundrat mig. Jag ska nu framöver försöka hålla takten med tiden och skriva ett inlägg per vecka. Här följer en fortsättning på min gatufotografering.

Detta är taget en dag då jag inte hade några planer. Inga tider att passa. Så istället för att uggla här hemma hängde jag kameran runt axeln och tog bussen till stan. Det var en varm dag. Klockan hade slagit ganska många slag. Det var tidig eftermiddag. Starka skuggor kastades bestämt ner av solen. Inte så optimalt om det inte är vad man vill ha.
Jag hoppade av vid Södervärn och gick upp mot Möllevångstorget för att sedan fortsätta in till det mer centrala Malmö. Vid ett ställe nära möllan satt dessa två männen, glada upp i öronen av förmodligen ingen anledning.

S:t Petri kyrka. Jag spatserade förbi och såg mannen sittandes på bänken, helt ensam.
Men varför?
Sitter han och ber för de som inte längre finns i den fysiska världen?
Eller tog han en paus från sin vandring till lilla torg där han skulle träffa sina barnbarn?
Jag vet inte.

Detta var en tisdag under en fotolektion om jag inte minns fel. Jag gick ifrån skolan mot gågatan. På gångbanan gick en mamma och hennes barn. Vid ett kort tillfälle kom barnet på efterkälken vilket gjorde sig bra på bild. Så som det blev ser det ut som att barnet tillber trädgudarna. Det säger min fantasi till mig i all fall.

Entré är det nya köpcentret i Malmö. Jag passade på att gå dit under en fotolektion bara ett par dagar efter premiäröppningen för jag hade hoppats på att det skulle vara ett attraktivt ställe att fotografera på. Till min förvåning var det nästan folktomt. Men det fick mig att kolla på själva interiören istället för människan. Även fast byggnaden var ny och modern i arkitekturen blev det mest bilder på människor.
Nu när jag tänker tillbaka kan jag inte minnas något fotoförbud men det brukar råda ett sådant inne på de flesta varuhusen.

Också från Entré. Byggnaden består av flertalet våningar. Om det är två, tre eller fyra kan jag ej komma ihåg, men det var mer än en då jag inte stod på samma golv som dessa tre männen.

Tredje gången gillt från Entré och även sista bilden för denna gången.

"Den sanna fotografin" Del 1

Ögonen är konstant på spänn. Söker igenom alla vinklar och vrår. Sen händer det. Ögonblicket. Bråkdelen av sekunden. Ljuset som faller på huset och lägger en bastant och fulländad skugga på marken bakom. Den förbiseende kvinnan som vandrar genom gränden och den hemlösa mannen som ligger och sover på den blöta och kalla marken precis framför, både helt ovetandes.

Jag älskar fotografi. Jag är inte begränsad med ett intresse inom bara ett område. Jag fotograferar allt.
Men det är bara en sorts bilder som får mig att verkligen känna den där känslan som nästan tar luften ur lungorna när jag tittar på den nära på perfekta exponeringen.
Gatufoto.
Den största faktorn är tur. Att vara på rätt ställe vid rätt tid. Man har bara en chans.
Bara en möjlighet att föreviga händelsen. Finns ingenting att påverka förutom kompositionen innan slutaren gör sitt jobb.


Jag må vara ung och dum, men att strosa omkring i stan är något av det bästa jag vet. Jag syftar inte på shopping. Jag syftar inte på fika (även fast jag inte har något emot det). Och jag syftar inte på att ränna omkring och störa lokalbefolkningen om kvällarna tillsammans med onyktra ungdomar.
Jag syftar på att beskåda. Betrakta. Iaktta livet på gatorna. Att inte ha en minsta aning om vad som kommer att hända, men ändå hoppas på att någonting kommer att hända.

Friheten. Inga förutbestämda regler. Inga tidsbegränsningar.
Det är allt annat än när man ska fotografera en solnedgång. Då måste man vara på plats innan den har startat. Och när den väl är på väg ner är det över på bara minuter.

Även det tekniska. För att fånga folket behövs ingen monsterkamera med vädertätning, 8 fps, inbyggt batterigrepp, en stor och dyr extern blixt och så vidare. Tvärt om. Ju mindre desto bättre. Det är till och med fullt acceptabelt att bara hålla sig till Auto-läget.

Allt handlar om att smälta in. Att vara en i mängden. Att vara en Svensson.

------------------------------------------

Om man jämför mig med en 63 år gammal fotograf som sysslat med foto i flera decennier klassas jag förmodligen som bara nybörjare. Men under mitt år som amatörfotograf har jag lärt mig en hel del och jag har utvecklats mer än jag kunnat hoppas.

Malmö är en stor stad. Nej förresten, låt mig omformulera mig. Malmö är en fantastiskt komprimerad världsdel. Här finns allt. I alla fall nästan. I Malmö hittar man allt från den mest svenske medelklass-svensken som har t-shirt, jeans och strumpor i sandalerna till en tiggandes spansktalande kvinna mitt på gågatan. Ingen dag är den andra lik.

Malmö stad är som skapad för gatufoto. Alla är vana vid turister så vem som helst är fullt kapabel till att vandra omkring med en kamera utan att någon egentligen lägger märke till den.

Det här är mitt första gatufotografi. Denna bänken är så gott som alltid ockuperad av någon. Taget i Limhamn en eftermiddag då allt var som det brukade. Skuggorna, geometrin, symmetrin, de två männen som satt och diskuterade någonting. Jag föll för det direkt.

Jag stod ett par sekunder och tittade på den här mannen innan jag knäppte av. Han satt så intensivt och koncentrerat och skrev. Hade inte en aning om att jag stod precis utanför. Men sen när jag väl skulle föreviga honom höjde han sitt huvud och såg mig. Fortfarande lika koncentrerad. Nu i efterhand anser jag att den bara blev bättre med ögonkontakten. Man kan verkligen känna hur han tänker. Men just vad vet han bara själv.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om detta fotografiet. Under hela dagen hade det duggat och stundvis regnat. Jag var ute och gick omkring med kameran i handen. När jag hade gått förbi Gustav Adolfs Torg såg jag dessa 3 arbetarna som, jag trodde, hade tagit rast.

Jag gick längs gågatan. Det var i början av Januari. Kylan var uppenbar. Marken var blöt.Bara tre månader efter mitt fotointresse hade tagit start, så mina kunskaper var inte de bästa. Plötsligt ser jag denna kvinnan sittandes på bara marken, tiggandes om pengar med ett pappersglas i handen. Hon såg inte ut som den "vanliga" hemlösa som man ser lite då och då i stan. Det var något speciellt med henne. Jag gick fram till kvinnan och sträckte ner handen i fickan. Fingrarna letade ivrigt efter plånboken. Allt jag hade, i mynt, var femton kronor. Jag gav dem till henne. Glädjen sprudlade, mungipornas vinkel inverterade. Hon var nu glad. Mina mynt var de enda i, det förmodligen upphittade, glaset. Kvinnan sade någonting på ett språk som för mig var lika främmande för mig som snö är för en afrikan. Men det lät som Spanska. Hon gjorde en religiös gest med händerna, ett korstecken.
Även fast hon inte kunde mitt språk och jag inte kunde hennes, så frågade jag henne om jag fick fotografera. Förvånande nog förstod hon vad jag menade.
Jag backade bak två-tre meter och satte sökaren mot ögat. Sen sade det klick.
Även fast det var en kall svensk vinterdag minns jag den som en av de varmaste. Om jag kunde sätta ett ord för bilden skulle det vara värme. En värme som döljer en smärta och längtan.
Jag tackade henne, sedan begav jag mig vidare. Det var första och sista gången jag såg henne, men minnet kommer förevigt leva kvar hos mig.

På tisdagar var det alltid en fotolektion. Alltså tog jag bussen med kameran med mig istället för att cykla. Varje tisdag gick jag också hem. Antingen tog jag en omväg genom stan eller en aningen rakare väg bortom pildammsparken. Rundan hem brukade ta strax över en timme beroende på väder och humör.
Detta fotografiet är taget på just en sådan dag. Jag hade nästan precis lämnat skolan och befann mig fortfarande i kvarteret. En ensam och till syntes uttråkad och dyster man gick ner längs gatan. Linjerna bakom honom, fönsterrutan, hans kroppsspråk. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte tog bilden.

Att "skjuta från höften" är också ett moment i gatufoto. Det är ganska svårt att behärska i början när man inte är van. Men med tiden lär man sig se med det tredje ögat (objektivet). Man kan gissa sig till vad som kommer med i bilden även fast man inte håller kameran framför ögonen. Jag säger inte att jag behärskar detta till fullo. Men det är mycket kul att hålla på med. De man fotograferar ser bara en kamera (om de ser den), inte en fotograferande kamera. Bilderna blir som bäst när man gömmer sig i mängden och inte blir sedd av människan.
I detta fotografiet är huvudkaraktärerna tre kvinnor på en bänk. Jag såg dem när jag nyss hade passerat Möllan på väg till Södervärn. Jag sköt från höften, därför blev den aningen oskarp. Men det är inte den tekniska kvaliteten som man är ute efter i gatufoto. Det är människorna.

------------------------------------------

Nu har jag berättat lite om en av de saker jag brinner för. Om jag hade tiden skulle jag mer än gärna fortsatt skriva i minst en timme till med många fler bildexempel.
Jag propagerar inte för att du skall börja gatufotografera. Verkligen inte. Det jag säger är att detta är min syn på fotografi.

Den sanna fotografin.

Digitalt Tipp-Ex #1

I går kväll var jag i Klagshamn vid nio-tiden för att fotografera. Med mig hade jag stativ, gråfilter och en trådlös fjärrutlösare. En mamma och lillasyster med inte världens bästa tålamod gjorde så att jag inte kunde ta de bilderna jag hoppats på. Men ett par stycken godkända blev det. En av dem blev lite underexponerad och allmänt medelmåttig vilket passade perfekt för denna guiden.

Brännvidd: 35mm, slutare: 30", bländare: f/5.6, ISO 100, Manuell

Steg 1

---

Jag fotograferar så gott som uteslutande i NEF/RAW vilket gör mig tvungen att använda Camera Raw. Denna guiden tar sitt startsprång i just Camera Raw.

Det fungerar även med JPEG, men då öppnar du genom Bridge. Högerklicka på filen, välj Öppna i Camera Raw.

Jag började med att öka Exposure med 1,35 för att få bukt med underexponeringen. I mitt tycke var den för blå, därför gjorde jag den varmare genom att dra Temperature till höger tills det blev bättre. Jag ökade också Tint med 25 för att få bort grönsticket som nu fanns i bilden.

Med Temperature gör du fotografiet kallare genom att dra till vänster och varmare genom att dra till höger.
Tint ökar eller minskar gröna eller violetta färger beroende på vilket håll du drar den.

Efter dessa ändringar ser den ut såhär. Men än är den inte färdig.

Steg 2

---

Nästa steg blir att ljusa upp vissa delar av fotografiet. Jag valde ett annorlunda sätt att göra detta.

Jag skapade ett nytt justeringslager, valde Channel Mixer/Blanda kanaler. Satte blandningsläget till Luminosity/Luminiscens. Lade sedan alla 100 procenten i den röda kanalen.

Nu är vissa delar aningen uppljusade. Skillnaden är kanske inte livsomvändande och självklar, men tillräcklig för att ha betydelse.

Steg 3

---

Sista stoppet innan mål är att manipulera färgerna en aning. De flesta använder nog Color Balance/Färgbalans för detta ändamål. Men genom att använda Curves/Kurvor eller Levels/Nivåer tycker jag att man får mer kontroll över vad man gör och vill göra.
För detta exemplet använde jag mig av Levels/Nivåer.

Jag gjorde ett nytt justeringslager, Levels/Nivåer. Istället för att bara dra i de mörka delarna, mellantonerna eller de ljusa delarna väljer man bland de olika kanalerna (röd, grön, blå) i menyn. Där applicerade jag inställningarna som på bilden. Notera att detta inte gäller för alla fotografier. Man måste testa sig fram.

Före / Efter

Förhoppningsvis har detta lärt dig något, eller så har det kanske inspirerat dig till nya tankevägar. I vilket fall som helst tackar jag för mig, för denna gången.

Nu gör vi det igen, fast tvärt om!

Om man råkar vara studerande, som jag, är risken för att ens ekonomi är ganska begränsande.
Då kan det vara svårt att köpa dyr och fin optik till sin DSLR. Särskilt om man är intresserad av makro. I förra inlägget berättade jag lite kort om närbildslinser.
Ett annat alternativ, som i vissa fall är ännu billigare, är en så kallad reverseringsring.
Den fyller samma funktion som ett vanligt filter, d.v.s. att man skruvar fast den på sitt objektiv. Med hjälp av ringen monterar man sitt objektiv på "fel" håll.
Just hur det går till är ganska enkelt, men jag har lite hastigt slängt ihop en film om hur jag gör.
Kolla den för mer specifika detaljer än här på bloggen.

http://www.youtube.com/watch?v=YmxKcAZQRHE

Det finns både för- och nackdelar med att fotografera med objektivet bak och fram.

Nackdelar

• Inte optimal bildkvalitet.
• Bara möjlighet att fokusera ett par centimeter framför objektivet.
• Mycket ljus behövs för en bra exponering.
• Ingen elektronik mellan optik och hus, alltså bara manuella inställningar som funkar.
• Kort skärpedjup. Kreativt tänkande är till fördel vid komponering eller liten bländare.
• Bländare ändras genom en liten spak på objektivet om det inte finns en bländarring.
  

Fördelar

• Billigt.
• Enkelt när man vant sig.
• Mycket bra resultat om man gör rätt.
• Fungerar med alla objektiv, oavsett märke.
  

En reverseringsring kan man köpa i de flesta kameraaffärer. Min egen köpte jag från Kaffebrus.

http://www.kaffebrus.com/product.php?iProductId=608

Beroende på filterdiameter på ditt objektiv kan detta kosta mindre än närbildslinser och mellanringar.

En detalj värd att notera är att förstoringen skiljer sig mot "vanlig" fotografering. Om man tar en bild vid 18mm jämfört med 55mm kommer man betydligt närmare med det förstnämnda.
Jag bifogar två exempel tagna i går på en 3 cm stor svamp från trädgården. Inget att vara så stolt över, men tar det bara som exempel.

Brännvidd: 55mm, slutare: 1/200, bländare: -, ISO 100, inbyggd blixt på 1/4 styrka.


Brännvidd: 18mm, slutare: 1/200, bländare: -, ISO 100, inbyggd blixt på 1/4 styrka.

Att närma sig

Här om dagen om fick jag idén att skruva på en närbildslins på min Nikkor AF-S 35mm f/1.8.
35:an är inte känd för sin närgräns så mina förhoppningar var varken höga eller låga. Det fick bli ett +4 av märket ACE.
Närgränsen förbättrades förvånande mycket med bevarad bildkvalitet. Självklart inte i kanterna där man ganska lätt finner kromatisk aberration vilket man bör ha i baktanke vid komponering.

Slutare 1/400, bländare f/4.5, ISO 400, Manuell.

Denna blomman stod tämligen ensam i rabatten gömd i skuggan. Solens eftermiddagsstrålar nådde den precis. Ljuset var mjukt och behagligt. Bara de översta bladen fick ljus på sig.
Instinktivt tyckte jag att den passade bäst i svartvit.

Slutare 1/400, bländare f/3.5, ISO 400, Manuell.

Också i vår rabatt finns en stor klase med många gula, både små och lite större, gula blommor.
Den är trafikerad av ett stort gäng humlor, blomsterflugor och diverse småkryp.

Slutare 1/400, bländare f/3.5, ISO 400, Manuell.

Slutare 1/1600, bländare f/3.5, ISO 400, Manuell.

Slutare 1/400, bländare f/3.5, ISO 400, Manuell.

För att summera ihop det hela; om du inte är jättekräsen och vill kunna fotografera hårstråna på löss och inte vill spendera flertalet tusenlappar på ett makroobjektiv så är detta ett mycket kompetent alternativ. Visserligen finns det andra, billiga, vägar du kan gå. T. ex. mellanringar eller en reverseringsring. Det sistnämnda kommer jag ta upp i ett nytt inlägg lite senare.