Semesterliv - Dag 4

Jag har skrivit det förut, och jag skriver igen. Morgondimma hör till det bästa jag vet.
Vi vaknade tidigt på morgonen med hopp om att ha bättre tur med vädret än dagen innan.
Samma sekund som jag fick syn på dimman gick jag från att vara ganska trött till klarvaken.

Det var en lugn morgon. Luften låg helt stilla och bara ett fåtal moln hade vaknat och var uppe samtidigt som vi.

Vi gick i samlad trupp ut mot ett fält precis intill byns kyrkogård där vi hade en bra utsikt. Morgondimman var perfekt.

Jag började ta mig ut på fältet för att komma närmare dimman.

Det enda jag kunde fokusera på var det jag hade framför mig. Var jag än tittade såg jag bilder.

Oftast när vi är uppe tidigt och ser morgondimma brukar denna inte hålla i sig när solen väl börjat titta fram, men den här gången verkade dimman inte ha bråttom någonstans.

Även fast solen värmde upp höll det i sig.

Jag var glad att jag hade valt att ha min telezoom på kameran, för resten av objektiven var kvar i stugan.

Jag vandrade längre och längre bort och tappade helt bort uppfattningen om både hur långt jag gått samt tiden.
Till slut blev jag tillbakakallad, och det var bra det. Annars hade jag nog fortfarande gått runt där.

Efter den drömska morgonen vilade vi upp oss och åt sedan frukost innan vi skulle ta oss an resten av dagen.
Vi åkte till utkikstornet på Kinnekulle. Linda tyckte det var lite läskigt att gå upp för alla trappor då hela tornet var av trä och hade många år på nacken.
Vi lyckades i alla fall få till en turistbild.

Utsikten var inte att klaga på. Däremot var det molnigt och blåsigt och inte alls varmt. Men lika glad var Linda ändå.

Några bilder senare var vi färdiga och trappade ner till marken. Det var en bit tillbaka till bilen.

Tore hade också sin kamera i högsta hugg.

Det var någon eller några timmar tillbaka till stugan. På vägen tillbaka stannade vi till inom stenbrottet som hette så fint som stora stenbrottet. Kanske inte det vackraste jag sett, men det blev en turistbild ändå.

Morgonen därpå var också den sista i stugan. Vi sa till oss själva att detta skulle bli en tradition; att hyra en stuga varje år någonstans ute i naturen. Att komma långt bort från storstan och all hets och bara njuta av tystnaden och varandra.