Årets första promenad

Idag hände en sak som inte hänt på flera månader.
Jag och Linda gick en promenad tillsammans. Senaste tiden har det inte varit många dagar med sol.
När det väl har varit ljust och fint har en av oss jobbat. Men idag kunde vi passa på innan solen gick ner!

I och med att vi bor så nära stranden fick det bli en runda dit. Det kunde lika gärna varit mitten av juni, för det var folk överallt. Inte bara vi som passade på i det fina vädret.

Köpenhamn kunde inte synas till. En tjock dimma låg ute på havet och härjade.

Som vanligt fanns fåglar av olika sorter överallt.

Till och med en av lite mer ovanlig sort.

Semesterliv - Dag 4

Jag har skrivit det förut, och jag skriver igen. Morgondimma hör till det bästa jag vet.
Vi vaknade tidigt på morgonen med hopp om att ha bättre tur med vädret än dagen innan.
Samma sekund som jag fick syn på dimman gick jag från att vara ganska trött till klarvaken.

Det var en lugn morgon. Luften låg helt stilla och bara ett fåtal moln hade vaknat och var uppe samtidigt som vi.

Vi gick i samlad trupp ut mot ett fält precis intill byns kyrkogård där vi hade en bra utsikt. Morgondimman var perfekt.

Jag började ta mig ut på fältet för att komma närmare dimman.

Det enda jag kunde fokusera på var det jag hade framför mig. Var jag än tittade såg jag bilder.

Oftast när vi är uppe tidigt och ser morgondimma brukar denna inte hålla i sig när solen väl börjat titta fram, men den här gången verkade dimman inte ha bråttom någonstans.

Även fast solen värmde upp höll det i sig.

Jag var glad att jag hade valt att ha min telezoom på kameran, för resten av objektiven var kvar i stugan.

Jag vandrade längre och längre bort och tappade helt bort uppfattningen om både hur långt jag gått samt tiden.
Till slut blev jag tillbakakallad, och det var bra det. Annars hade jag nog fortfarande gått runt där.

Efter den drömska morgonen vilade vi upp oss och åt sedan frukost innan vi skulle ta oss an resten av dagen.
Vi åkte till utkikstornet på Kinnekulle. Linda tyckte det var lite läskigt att gå upp för alla trappor då hela tornet var av trä och hade många år på nacken.
Vi lyckades i alla fall få till en turistbild.

Utsikten var inte att klaga på. Däremot var det molnigt och blåsigt och inte alls varmt. Men lika glad var Linda ändå.

Några bilder senare var vi färdiga och trappade ner till marken. Det var en bit tillbaka till bilen.

Tore hade också sin kamera i högsta hugg.

Det var någon eller några timmar tillbaka till stugan. På vägen tillbaka stannade vi till inom stenbrottet som hette så fint som stora stenbrottet. Kanske inte det vackraste jag sett, men det blev en turistbild ändå.

Morgonen därpå var också den sista i stugan. Vi sa till oss själva att detta skulle bli en tradition; att hyra en stuga varje år någonstans ute i naturen. Att komma långt bort från storstan och all hets och bara njuta av tystnaden och varandra.

Semesterliv - Dag 3

En sak som jag och Linda älskar mest av allt är att vakna innan solen och titta på soluppgången.
Det är inte ofta vi har möjligheten att göra detta, så idag passade vi på, och hoppades på att få se det magiska fenomenet morgondimma.

Vi drog på oss varma kläder och stövlar och traskade ut på de nästan helt tomma fälten.

Tyvärr blev det ingen dimma. Det var nog för molnigt på himlen. Men vi fick se soluppgången i lugn och ro ändå.

Stativet var så klart med för att hjälpa till med en turistbild.

Som substitut för den uteblivna dimman tog jag istället en massa bilder på höbalarna som låg utportionerade.

Det är inte mycket som slår morgonljuset.

Även fast det egentligen är som en solnedgång, fast omvänt, är det så mycket mer annorlunda än så.
Jag kan inte riktigt beskriva varför.

Senare på dagen kom våra vänner Tore och Susanne upp till stugan, som skulle hålla oss sällskap resten av helgen.

De tyckte också det var skönt och avkopplande att komma ut till ingenstans och slappna av.

Vi gick en kvällsrunda med dem och visade hur området såg ut, med alla djur var man än tittade.

En katt följde efter oss. Eller så var det vi som följde efter den. Mycket oklart vilket.

Nötter, vindruvor, chips, härlig musik och spel hela kvällen.

Tore och jag traskade flitigt ut när det var kolsvart för att ta stjärnbilder. Vad vi inte såg var att himlen var nästan heltäckt av moln, så jag lyckades inte ta några bra bilder på stjärnhimlen.
Men det var en lagom mäktig upplevelse att stå inför rymden och bara blicka ut i intet de korta stunder då molnen inte var i vägen.