London - Dag 4 - Del 1
söndag 4 oktober 2015
Tiden rinner iväg, nu tänkte jag fortsätta lägga upp bilder från härliga London!
Här kommer bilderna från dag fyra i London. Denna gång blir det ett låååångt inlägg, så titta på egen risk.
Fjärde dagen började med en morgon, och en frukost, som de flesta dagar brukar börja.
Vi gick iväg mot tunnelbanan och såg en Golf på vägen dit, och undrade hur denna hade kommit över trottoarkanten.
Vi kom till tunnelbanan.
Som alltid var det inte bara vi som tänkte åka tåg.
Vi skulle åka till ett ställe vi tittat ut sedan långt innan vi åkte till London.
Kew Gardens hette det, en av de större parkerna som går att hitta.
Det låg några stunder utanför det centrala London. Som omväxling var det ganska skönt att bara sitta ner och åka en lite längre stund.
Vi hade sett denna parken i ett BBC-program några eller något år tidigare.
Det som är väldigt unikt för parken är alla dess växthus.
Vi började med att gå in i det första växthuset vi stötte på.
Där inne fanns mycket grönt.
Det var ganska lagom mycket folk. Vi behövde aldrig trängas.
Det var dessutom veckans hittills varmaste dag.
Inne i växthuset var det ännu varmare.
Vi såg många växter som var fina.
Även om man tittade nära var det fint.
Man kunde gå upp för en trappa i växthuset. Där uppe kunde man titta närmare på de höga växterna,
men det blev bra mycket varmare.
Låt dig inte luras av det fina leendet, hon svettades i en högre utsträckning än vad hon njöt av all grönska om jag får gissa!
Sen gick vi ner för trappan igen.
Nästa växthus innehöll näckrosor.
Och inga små sådana heller, dessa var gigantiska!
Det fanns så klart andra sorters blommor där också.
Linda tyckte om näckrosorna väldigt mycket.
Sen gick vi vidare.
När vi kom in i parken fick vi en karta över hur allt såg ut och var allting låg. Det var bra,
för parken var ännu mer gigantisk än vi hade trott.
Små bilar som bjöd på saker man kunde dricka.
Vi gick och gick.
Det blev mer klippigt på ett ställe.
Och så kom vi in i en mer traditionell trädgård.
Med alla möjliga sorters växter.
Det var skönt att gå i skuggan för en stund.
I ett litet, litet växthus hade de planterat några bonsaiträd!
De var hur söta som helst!
Även om man tittade nära.
En liten nyckelpiga, svart med orangea prickar!
En dörr med en dörr.
Såhär kan man också bygga växthus.
Vi gick in i ett annat växthus var var mycket större än de andra vi tittat i. Här kändes det lite mer som
att de ville få det att likna torra landskap.
En ödla kom skuttandes.
Den skulle bli matad tydligen.
Många kaktusar.
När vi sedan gick vidare hittade vi ett gigantiskt träd. Man fick inte gå nära det.
Där var till och med en manual till trädet.
Linda rotade i sin väska.
Parken bara växte och växte. Det kändes som det aldrig tog slut.
Jag förstår att man blir trött av att gå så mycket.
Vi kom fram till det vi hade sett mest fram emot.
En trädtoppspromenad!
Man kunde gå upp 118 steg för en trappa, totalt 18 meter upp.
Hela promenaden är 200 meter lång.
Det var väldigt annorlunda.
Och väldigt kul!
Detta hade vi sett och läst om när vi var hemma. Det överträffade våra förväntningar!
Tyvärr var det största växthuset under omplåstring när vi var där. Så vi fick aldrig gå in i det.
Puss puss och vink vink!
Vi pussades också!
Linda var lika söt som vanligt.
Sen gick vi ner för alla 118 trappsteg igen. Vi hörde flåset från alla som var på väg upp.
Väl nere blickade vi upp igen. Det var högt.
Och en selfie på det!
Efter trädtoppspromenaden gick vi och tittade på Redwood-delen av parken.
Buskigt värre.
Det fanns också ett torn i parken. Vi visste inte varför.
Konstiga kottar fanns det också.
Folk satt och fikade lite här och var.
Ganska titt som tätt hörde vi flygplan som flög över oss. De var väldigt nära!
Linda var ett ljushuvud som vanligt.
Del 2 kommer inom kort!
Här kommer bilderna från dag fyra i London. Denna gång blir det ett låååångt inlägg, så titta på egen risk.
Fjärde dagen började med en morgon, och en frukost, som de flesta dagar brukar börja.
Vi gick iväg mot tunnelbanan och såg en Golf på vägen dit, och undrade hur denna hade kommit över trottoarkanten.
Vi kom till tunnelbanan.
Som alltid var det inte bara vi som tänkte åka tåg.
Vi skulle åka till ett ställe vi tittat ut sedan långt innan vi åkte till London.
Kew Gardens hette det, en av de större parkerna som går att hitta.
Det låg några stunder utanför det centrala London. Som omväxling var det ganska skönt att bara sitta ner och åka en lite längre stund.
Vi hade sett denna parken i ett BBC-program några eller något år tidigare.
Det som är väldigt unikt för parken är alla dess växthus.
Vi började med att gå in i det första växthuset vi stötte på.
Där inne fanns mycket grönt.
Det var ganska lagom mycket folk. Vi behövde aldrig trängas.
Det var dessutom veckans hittills varmaste dag.
Inne i växthuset var det ännu varmare.
Vi såg många växter som var fina.
Även om man tittade nära var det fint.
Man kunde gå upp för en trappa i växthuset. Där uppe kunde man titta närmare på de höga växterna,
men det blev bra mycket varmare.
Låt dig inte luras av det fina leendet, hon svettades i en högre utsträckning än vad hon njöt av all grönska om jag får gissa!
Sen gick vi ner för trappan igen.
Nästa växthus innehöll näckrosor.
Och inga små sådana heller, dessa var gigantiska!
Det fanns så klart andra sorters blommor där också.
Linda tyckte om näckrosorna väldigt mycket.
Sen gick vi vidare.
När vi kom in i parken fick vi en karta över hur allt såg ut och var allting låg. Det var bra,
för parken var ännu mer gigantisk än vi hade trott.
Små bilar som bjöd på saker man kunde dricka.
Vi gick och gick.
Det blev mer klippigt på ett ställe.
Och så kom vi in i en mer traditionell trädgård.
Med alla möjliga sorters växter.
Det var skönt att gå i skuggan för en stund.
I ett litet, litet växthus hade de planterat några bonsaiträd!
De var hur söta som helst!
Även om man tittade nära.
En liten nyckelpiga, svart med orangea prickar!
En dörr med en dörr.
Såhär kan man också bygga växthus.
Vi gick in i ett annat växthus var var mycket större än de andra vi tittat i. Här kändes det lite mer som
att de ville få det att likna torra landskap.
En ödla kom skuttandes.
Den skulle bli matad tydligen.
Många kaktusar.
När vi sedan gick vidare hittade vi ett gigantiskt träd. Man fick inte gå nära det.
Där var till och med en manual till trädet.
Linda rotade i sin väska.
Parken bara växte och växte. Det kändes som det aldrig tog slut.
Jag förstår att man blir trött av att gå så mycket.
Vi kom fram till det vi hade sett mest fram emot.
En trädtoppspromenad!
Man kunde gå upp 118 steg för en trappa, totalt 18 meter upp.
Hela promenaden är 200 meter lång.
Det var väldigt annorlunda.
Och väldigt kul!
Detta hade vi sett och läst om när vi var hemma. Det överträffade våra förväntningar!
Tyvärr var det största växthuset under omplåstring när vi var där. Så vi fick aldrig gå in i det.
Puss puss och vink vink!
Vi pussades också!
Linda var lika söt som vanligt.
Sen gick vi ner för alla 118 trappsteg igen. Vi hörde flåset från alla som var på väg upp.
Väl nere blickade vi upp igen. Det var högt.
Och en selfie på det!
Efter trädtoppspromenaden gick vi och tittade på Redwood-delen av parken.
Buskigt värre.
Det fanns också ett torn i parken. Vi visste inte varför.
Konstiga kottar fanns det också.
Folk satt och fikade lite här och var.
Ganska titt som tätt hörde vi flygplan som flög över oss. De var väldigt nära!
Linda var ett ljushuvud som vanligt.
Del 2 kommer inom kort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar