London - Dag 2 - Del 1

Dag två i London började tidigt. Vi gick upp tidigt och åt frukost direkt när de öppnade hotellets restaurang 07.15.
Sedan fixade vi till oss lite kvickt och skuttade ut i storstaden. Vi skulle till Primark!

Vi kom ut i en frisk morgonsol. Det var inte jättevarmt, alldeles på gränsen till lite småkyligt faktiskt.

Det märktes att det var morgon, alla var på väg till sina jobb. Oavsett om de satt i en bil eller till fots.

Det var vi och kontorsnissarna som härjade på trottoarerna.

Det är ingen myt att det står telefonkiosker här och var. Just dessa användes mer som förvaringsskåp.

Vi närmade oss Oxford Street. På gatorna var det väldigt lite turister.

Även fast alla var väldigt målmedvetna i sina steg och likaså de i bilarna kändes det aldrig hetsigt eller stressigt. Allt hade samma rytm.

Trottoarerna längs Oxford Street var fina. Ofta väldigt fina.

Linda var sådär lagom morgontrött. Vi kom till slut till Primark, ett litet tag efter öppning för att undvika alla folkmassor. Tyvärr köpte vi inte en enda sak, så vi lämnade den gigantiska affären tomhänta.

Sedan gick vi vidare. Jag minns inte riktigt var.

Eftersom tunnelbanan strejkade så hade vi inte mycket till val än att gå.
Vi kunde givetvis åkt buss eller taxi, men vi utnyttjade våra ben istället.

Alla hus och gator var så fina.

Linda ville in på Victoria's  Secret. Det var en imponerande affär!

Väldigt häftigt inrett och otroligt pampigt. Tre eller fyra våningar, jag minns inte riktigt, med en ståtlig trappa mellan dem.

Efter några dagar hade Linda tittat klart och vi gick ut.

Ute på gatan fortsatte allting som vanligt. Nu var det mer turister eftersom klockan var närmare lunch.

På tal om lunch, vi blev hungriga och köpte några goda mackor och en fruktsallad och satte oss i en park någonstans.

Det visade sig att mackorna vi köpte var väldigt mycket godare än vi hade trott!

Den lilla parken, kvadratisk mitt bland alla hus, var populär bland alla andra. Folk satt på bänk, låg på marken eller stod och hade det bra.

Bänkar fanns det gott om.

För de som inte ville smutsa ner sina kläder kunde man stå upp på gräsmattan och äta sin lunch.

Andra låg kvar på gräset.

Linda var lika söt som vanligt.

Där fanns en liten lekplats för fåglarna.

Fler och fler människor samlades i parken och åt lunch.

Och fåglarna fortsatte leka.

Bakom träden stod husen och kikade in på oss av avund.

När vi ätit klart och kände oss färdiga gick vi vidare.

Vi gick och gick. Vi gick så mycket att jag inte har en blekaste aning var vi tog vägen.

Andra gick inte alls. Andra bara stod och jobbade med lådor.

På en smal gata var det en väldigt lång kö med bilar. Vi antog att det hade hänt någonting längre fram. Det konstiga var att ingen av bilarna tutade på varandra!
När vi kom fram till början av bilkön visade det sig att där stod ett trafikljus, så det var tydligen en helt vanlig kö.

Utanför pubarna stod männen och kvinnorna med sina ölglas och pratade.

På ett annat ställe stod en man och rökte under en markis.

Vi gick och gick...

Vi närmade oss Picadilly Circus.

Märkligt hur allt folk verkar röra sig på exakt samma ställen som alla andra.
En gata längre bort på "fel" håll, så är det nästan helt tomt.

Jag vågar nästan påstå att det nästan enbart var turister.

Den här bilden blev väldigt brittisk med alla bussar och tunnelbanan.

Sen kom vi fram till mitten av Picadilly. Där stod Linda och såg glad ut.

Medan Linda stod och såg glad ut såg andra inte lika glada ut.

Sedan hittade vi till Trafalgar Square.

Någon hade fått för sig att måla på marken. Han hade kanske glömt canvasduken hemma.

Självklart hade i princip alla en selfiepinne och tog bilder på sig själva.

Tur nog tog vissa människor bilder på andra hållet också.

Jag orkade inte ta någon "ordentlig" bild på det stora ståtliga huset. Så jag tog en bild på Linda istället.

Vi gick vidare.

Bussar fanns överallt. De hade satt in runt 200 extra bussar utöver alla andra som vanligtvis kör runt i stan.

Vi gick och gick...

Vi kom fram till floden, och en bro som sträckte sig över den.

På gatan nedanför köade bilarna som vanligt.

Mitt på bron satt en man och sjöng. Han sjöng väldigt... annorlunda. Går inte riktigt att beskriva.

Bron var väldigt lik en bro med alla balkar och all metall på alla håll och kanter.

En båt for förbi under oss.

Från bron såg vi både London Eye och Big Ben.

När vi kom till slutet av bron stod en man vid kanten nere vid gångbanan och spelade på sitt instrument.

Tjejerna som stod intill honom var väldigt medbitna av hans spelande!

Linda var glad. Och hon hade en av mina favoritklänningar på sig.
Fast inte min favoritklänning. Min favorit av hennes klänningar menar jag.
Jag skulle aldrig låta henne ha på sig mina klänningar så klart.

Fler kom och lyssnade på honom, han var sannerligen en musikaliskt begåvad man!

Miljön var helt annorlunda på denna sidan av kanalen.

Ett helt annat lugn.

Folk stod och tog det lugnt.

En hel del uppträdde och visade hur duktiga de var på att underhålla.

Han jonglerade, spexade med två jojos och sedan cyklade han omkring på en enhjuling.

Det samlades en tät folkmassa runt honom.

Två starka killar hjälpte honom upp på den extremt höga enhjulingen.

Sedan började han jonglera som pricken över i:et!

Vi såg Big Ben. Den såg stor ut.

Detta var slutet av del 1 av dag 2. Som du märker blev det många bilder!