Den vandrande spegeln

Imorgon är det sista dagen för Sydsvenskans utställning på galleri Format. Jag, Linda och min familj åkte dit och kollade.
Där fanns nästan bara riktigt bra bilder, varav en hel del jag sett innan.
När vi hade kollat klart gick jag och Linda en liten runda i stan medan familjen åkte hem igen.

Det känns som det alltid har varit rekonstruering på Triangeln, nu verkar det dock vara mer seriöst än de tidigare gångerna.
Ska bli intressant att se hur det ser ut när allt är klart. Om det någonsin blir helt klart.

Vädret idag har inte precis varit det underbara vårvädret som vi har haft i veckan. Det var blåsigt och kallt.

Vissa åker till stan för att shoppa skor och kläder, andra köper speglar.

Stora, stora speglar. Hoppas han inte skulle gå långt, det såg otympligt ut.

Två ankor satt i fontänen vid Triangeln. De kanske gillade vädret.

Solen hade svårt att bestämma sig om den skulle vara framme eller inte. Det skiftade konstant.

På Gustav Adolfs Torg stod fyra polisbilar, fyra polishästar och ungefär åtta poliser. Det kändes som det skulle hända något.
Kanske letade polisen efter denna mystiska kvinna?

Som så många andra gånger när vi är i stan går vi den vanliga vägen; från Triangeln till Centralen. Eller tvärt om.
Idag blev det inte tvärt om.

Vissa tillfällen hade Linda lite problem med att se. Tur att jag höll henne i handen så att hon inte klampade in i en stolpe eller något.

Uppe på Centralen var det fullsmockat med folk. Men nere på perrongen var det tomt och tyst.
Vårt tåg skulle komma bara några få minuter efter vi hade kommit dit.

Det var skönt att få sätta sig ner. Vilken lyx!