Jag hamnade i dimman

Dimmadyrkaren som jag är kunde jag inte låta bli att ta en tur med kameran idag också.
Den var nästan overkligt tjock. Jag kastade in kameraväskan och Lollo i bilen, så körde vi ner till Småbåtshamnen.

Dimma och gråskala går så bra ihop.

Kvadratik plus gråskala och dimma blir ofta ännu bättre.

Att se bort till bron var helt uteslutet. På sin höjd kunde vi se femtio meter.

En annan bil stod parkerad. Vems det var vet jag inte.

En kvinna, antagligen anställd av hamnen på någon vänster, körde från brygga till brygga.
Vad hon gjorde vet jag inte.

Jag funderade på att använda denna bild som dagens.
Ordet be syns ju ganska markant. Men så blev det inte. Jag valde en annan.
Om du inte förstår vad jag menar, kolla då in HÄR.

Det blev denna istället.

Två hundar var ute och rastade sin människa.

Vid parkeringen stod ett ensamt träd. I bakgrunden skymtades ett höghus.

Vi körde till Ribban, nu med Linda i sällskapet också.

Ut gick vi på en av bryggorna. Den var ganska tom på folk.

Jag lyckades få alla bryggans besökare på bild.

Dessa två roade sig genom att blicka ner i havet.

På flertalet ställen fanns välspunna spindelnät, fulla av små vattendroppar. Lollo tog flitigt bilder på dem.
Jag nöjde mig med en.