En stor stadsskildring - Del 1

Linda och jag tog tåget till den största byn i landet för att ha en helt egen semester tillsammans.
I fem dagar skulle vi leka turister i stora Stockholm.
Jag, som gatufotograf, hade kameran med mig överallt och tog mer bilder än jag kanske borde ha gjort.
Många blev bra, en del riktigt bra. Fast det får du avgöra själv.
Jag har blivit ganska inbiten i kvadratiska bilder, därför är flertalet bilder just så.


Hoppas det smakar!

Efter att ha sett den här sortens bilder från en av mina favoritfotografer (http://www.severinkoller.com/) ser jag människor överallt som går klädda exakt likadant.
Han kallar det för "Individualism is overrated".

Vi fick bo hos en släkting till Linda, ungefär tjugo minuter utanför det centrala Stockholm.

Dagarna bestod av denna rutin:
Vakna vid 8, äta frukost, göra sig klar, åka till stan, stanna i stan till 4-5 på eftermiddagen, åka hem, äta middag, fördriva tiden, sova.

Kollektivtrafiken är både dyrare och krångligare än den vi är vana vid här i Malmö, så vi köpte varsitt
Stockholmskort för tre dygn. Då kunde vi åka hur mycket buss / tåg / tunnelbana vi ville och ha gratis inträde på jättemånga olika ställen.

Individualism is overrated.

En asiat som blev glad av att komma med i bild.

En bar på Stureplan-

Humlegården var vacker. En hel del människor som bara gick omkring eller satt och vilade.

Vid ett tillfälle verkade solen titta fram mellan molnen samtidigt som det fortfarande var helt mulet.
Ljuset blev otroligt.

Där fanns en liten skatepark. Undrar om det finns någon bättre än denna.
Stapelbäddsparken i Malmö är väldigt stor och bra, om man jämför.

Levande reklam.

Konsten att posera sittandes.

Konsten att leva.

Han måste ha vetat om hur snyggt ljuset föll på honom, annars hade han inte stått så perfekt.

The decisive moment.
Denna hamnade på scware. http://scware.blogspot.com/

Ensam barnvagn på Sergels Torg.

Balett.

Vi tyckte att det är mycket folk i Malmö. Men jämför med huvudstaden framstår lilla Malmö som en avlägsen by.

Han fick ett par solglasögon.

En ärlig blick.

Jag tycker han ser ut som en mästare i Kung fu, en samuraj eller liknande.

Levande reklam.

Är det bara jag, eller har ungen en sann diktatorblick?

Vi lyckades ovetande planera in vår semester just när Prideparaden skulle äga rum.
Folk samlades i gigantiska massor för att se på den långa och ståtliga paraden.

Vissa var längre än andra.

De som inte var långa fick göra sig långa.

Helt oväntat kom ett störtregn som slutade lika snabbt som det kom.
Alla fick panik i en halv minut.

Ännu en som var längre än andra.

Två kostymnissar under paraply.

Det var ganska många som tyckte att de inte var tillräckligt långa. Lite överallt såg man folk uppe på bänkar, containrar och andra högt uppsatta ytor.

Nej, han räckte inte tungan åt mig. Jag bara tajmade rätt.

Mannen såg att jag skulle ta en bild, så han vände ner paraplyet. Bra gjort tycker jag. Bilden lyftes.

Komik i vardagen.

Till och med små pojkar var inte långa så det räckte.

Busshållplatsen var poppis att stå i.

Man kunde nästan tro att staden lekte hela havet stormar.

Jag undrar vad han tänkte när han såg mig.

Själva paraden såg vi inte så mycket av, så pass mycket människor var det överallt.
Jag fokuserade istället på att fotografera de som tittade på paraden.

Det är här man hänger om man är duva.