ARKIV

KATEGORIER

Den nationella dagen i huvudstaden

Den 6:e juni flög jag till Fujifilms högkvarter i Stockholm. De ska släppa en ny kamera som de vill att vi återförsäljare har så bra koll på som möjligt.
Jag förstår dem. Det är en kamera som är mer än vad man kan tro, men nog om det nu.
För den som är intresserad heter kameran Fujifilm X-T10.
De hade flugit hit 15 st exemplar direkt från Japan, i princip de första färdiga exemplaren i Sverige, för att vi skulle kunna få testa kameran. 
Här är några bilder från mitt testande.













































 





















Kategorier: ,

Fujifilm i Stockholm

Igår flög jag till Stockholm på morgonen för att vara med på Fujifilms ambassadörsträff. Vid nio var jag i stora huvudstaden, och någon halvtimme senare var jag framme i Knut Koivistos studio där träffen skulle hållas.


Det bjöds på ordentligt mumsiga kakor och dricka.


Vid halv 11 startade allting igång, när alla från hela landet var på plats. Det började med utbildning i alla nyheter och annat skoj.


Studion låg inne i stan nere i en källare.


Efter det teoretiska gick vi ut och åt lunch.


Väl tillbaka bestod resten av dagen av workshop i porträttfotografi i studioljus.


Här har vi den store Knut Koivisto.


Många matnyttiga tips på belysning samt hur man bäst använder den nya Fujifilm X-E2.


Produktspecialisten Karl på Fujifilm fick agera modell åt oss.


När klockan slog 5 var träffen över. Vi som skulle åka tåg hem gick tillsammans till Centralen.


Klockan 18.21 gick tåget hem från Stockholm.


Jag vaknade 06.20 och kom hem 23.00, en lång dag med andra ord. Men kul var det.

Kategorier: ,

Tre år i Stockholm - Del 4

Efter dag tre kom dag fyra. Den sista dagen i stora Stockholm.
Vi hade gärna stannat kvar några dagar till, men allt måste ju ha sitt slut.


Efter den sista lyxiga hotellfrukosten checkade vi ut och åkte till Centralen där vi låste in våra reseväskor.
Sen hade vi nästan hela dagen framför oss innan vi skulle åka hem med tåget.


På schemat stod det shopping. För Linda då. Vi gick till Fröken Söt och Beyond Retro, som båda var stängda. De öppnade inte förrän klockan 11, vilket var ungefär en kvart efter vi kom dit.


Så innan de öppnade och släppte in oss tog vi en kort runda.


Vi kom till en liten park som var ganska fin. Har ingen aning om vad den kallades.


Klockan blev 11 och vi bjöds in på Beyond Retro. Massvis med kläder. Lite för mycket för att Linda skulle ha ro att leta fram något.


Så vi gick vidare.


Efter ett tag blev vi hungriga. Vi hade blivit tipsade om ett ställe som hette Citykonditoriet av en kompis.
Så där satte vi oss och åt Stockholms sista lunch.


Det var en ganska makalös inredning. Kändes som att kliva in i det förflutna.


Ett gult ljus sipprade in genom fönsterna.


Vi åt varsin baguette med skagen. Ingen av oss orkade äta upp allting, det var den största baguette jag någonsin fått!


Där satt andra människor också.


I trappan påväg ner från Citykonditoriet dansade Linda lite för mig.


Stockholm bjöd på mer ljus.


På vägen till NK hittade vi den här gulliga, lilla gatan. Varför hade ingen berättat om denna för oss?


Detta var ju nästan finare än Kungsträdgården.


Glada människor.


Glada människor med loppor.


En annan glad människa.


Ännu fler glada människor, utanför NK.


Som svensk står man gärna inte för nära andra människor frivilligt.


På eftermiddagen fikade vi på något ställe vi gick förbi. Jag åt en chokladkaka (såklart) som var hopplöst god!


Sen tog vi en bild på oss.


Klockan började närma sig halv 6, då tåget skulle avgå. Så vi köpte varsin sallad som vi kunde äta på tåget.


Väl på Centralen fick vi reda på att tåget var lite försenat.


Men det gjorde inget. Det var fint ljus där.


Plötsligt ändrade tåget var det skulle avgå ifrån, så vi fick gå en bit längre bort.


Efter en stund kom det och vi hoppade på.
Ungefär fem timmar senare var vi hemma i lilla Malmö. Hem ljuva hem.
Vi känner båda två att Malmö är en perfekt stad för oss. Stockholm är så mycket mer tempo-tempo, alla människor är i farten och stressade. Men det var en perfekt semester, ett perfekt sätt att fira att vi varit vi i tre år.
Hoppas att bilderna visat det!
Självklart är den sista bilden på Linda; den tjej jag älskar mest i hela världen.

Kategorier: ,