Eftermiddagsglass och svanmatning

Jag och Linda lånade bilen en dag förra helgen. Vi körde iväg för att jag skulle ladda mitt busskort, men också för att passa på att göra en liten kort utflykt.

Vi står ju mellan två årstider nu. Det är inte så pass kallt att man kan kalla det för vinter, men inte heller så pass behagligt för att kunna påstå att det är vår. Inga blommor (förutom snödroppar och vintergäck) har börjat blomma, och träden är lika kala som de varit de senaste månaderna.

Hur som helst, efter en kort tur in i Limhamns tobaksaffär körde vi till Hammarspark. Vi tänkte att det kanske skulle vara åtminstone lite fint där. Men ack nej.
Gångarna var geggiga och himlen helgrå, så vi stannade inte så länge.

Vi gick i alla fall en liten runda. Fast inte på gångarna, utan på gräset precis intill för att inte smutsa ner våra skor allt för mycket.

Inga blommor och inga blad. Då får man plåta små kottar i stället.

Strax innan vi körde hemifrån ringde vi till Lindas bror Martin för att höra om de var hemma eftersom de bor alldeles intill parken.

Familjen var hemma, när vi kom dit berättade Martin för oss att lilla Elias hade hittat sin lilla plånbok där han hade massor av glasspengar. Han hade lovat honom att få köpa glass, så jag och Linda körde honom glatt till Kajutan (en restaurang nere i Småbåtshamnen).

Det blev vaniljglass, med strössel och chokladsås. Kostade bara tjugo kronor och det var inte lite glass!

Elias tyckte det var jättegott.

Med sina pengar bjöd Elias mig och Linda på en glass också. Vi delade på en, och det var alldeles tillräckligt.

Han orkade äta upp nästan hela skålen med glass. När han var mätt sa vi att vi kunde gå ut och mata ankorna.

Martin hade gett oss några knäckebröd som vi tog med oss.

Strax nedanför Kajutan låg vattnet där också ankorna simmade omkring lugnt och fint.
Anka = namn på alla fåglar för ett litet barn.

Vattnet var fyllt av svanar, stora och lite mer mer stora. Några som var mindre, men inte små, utan större än vanligtvis.

Jag, Linda och Elias gick längs bryggan och pratade om lite allt möjligt.

Efter en stund började tiden rinna iväg. Vi kunde inte stanna hur länge som helst.

Så vi gick tillbaka till bilen, körde hem till Martin, stannade och pratade en stund. Sedan körde vi hem igen.