Tillbaka till rötterna - Del 2
söndag 19 september 2010
Stig, min fotolärare jag hade på gymnasiet, lånade ut sin Nikon F100 till mig för ett tag sedan.
Jag fick också en film av honom; ILFORD HP5+ 400.
Kameran var nog inte använd på ett bra tag, så mekaniken fungerade inte hela tiden, vilket gjorde att ungefär halva filmen blev oexponerad.
Inte nog med det, när jag skulle framkalla filmen blev det något klydd som gjorde att den inte ville rullas på spolen på första försöket, så ungefär halva filmen är beklädd av mustiga fingeravtryck.
Men det blev i alla fall ett par godkända bilder som jag scannade in i torsdags.
Detta är Stig. Vi träffades på McDonalds vid Triangeln en onsdag förmiddag där han överlämnade kameran. Jag hade själv med mig ett av mina objektiv som jag skruvade på.
Vi satt inne på donkan i kanske en timme innan vi skiljdes åt. Jag skulle iväg till skolan för en föreläsning om konsthistoria.
Det som överraskade mig mest med F100:n var den våldsamma hastigheten på autofokusmotorn. Jag som är van vid ganska sega digitalanpassade objektiv...
Jag fick vänta ett litet tag på att 144:an skulle komma. Den går en gång i timmen, mer eller mindre.
Under tiden tog jag ett par bilder på resenärerna runt om.
Om jag jämför Stigs Nikon F100 med min pappas gamla Chinon CE-4 så ser jag en fördel med Chinonen - den manuella fokuseringen. Sökaren är betydligt större än i F100:n med en bättre mattskiva. Men jag vet inte om den snabba autofokusmotorn i Nikonen väger mer...
Linda famnar om hennes brors barn Alma.
En dag när jag väntade vid 1:ans hållplats på Södervärn stod också en kvinna med två lojala och trogna hundar och väntade.
En av bilderna med mitt fingeravtryck. Jag brukar kalla misstag inom konst för kreativitet.
Men gäller det också mina fingeravtryck?
Ytterst tveksamt.
När jag ser denna, som Linda tagit, får jag känslan av en förbrytarbild. Det är kanske det jag är.
Jag fick också en film av honom; ILFORD HP5+ 400.
Kameran var nog inte använd på ett bra tag, så mekaniken fungerade inte hela tiden, vilket gjorde att ungefär halva filmen blev oexponerad.
Inte nog med det, när jag skulle framkalla filmen blev det något klydd som gjorde att den inte ville rullas på spolen på första försöket, så ungefär halva filmen är beklädd av mustiga fingeravtryck.
Men det blev i alla fall ett par godkända bilder som jag scannade in i torsdags.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
Detta är Stig. Vi träffades på McDonalds vid Triangeln en onsdag förmiddag där han överlämnade kameran. Jag hade själv med mig ett av mina objektiv som jag skruvade på.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
Vi satt inne på donkan i kanske en timme innan vi skiljdes åt. Jag skulle iväg till skolan för en föreläsning om konsthistoria.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
Det som överraskade mig mest med F100:n var den våldsamma hastigheten på autofokusmotorn. Jag som är van vid ganska sega digitalanpassade objektiv...
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
Jag fick vänta ett litet tag på att 144:an skulle komma. Den går en gång i timmen, mer eller mindre.
Under tiden tog jag ett par bilder på resenärerna runt om.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
Om jag jämför Stigs Nikon F100 med min pappas gamla Chinon CE-4 så ser jag en fördel med Chinonen - den manuella fokuseringen. Sökaren är betydligt större än i F100:n med en bättre mattskiva. Men jag vet inte om den snabba autofokusmotorn i Nikonen väger mer...
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
Linda famnar om hennes brors barn Alma.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
En dag när jag väntade vid 1:ans hållplats på Södervärn stod också en kvinna med två lojala och trogna hundar och väntade.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
En av bilderna med mitt fingeravtryck. Jag brukar kalla misstag inom konst för kreativitet.
Men gäller det också mina fingeravtryck?
Ytterst tveksamt.
Nikkor 50 mm f/1.8 AF-D
När jag ser denna, som Linda tagit, får jag känslan av en förbrytarbild. Det är kanske det jag är.
Kategorier:
analogt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar