måndag 1 juni 2015
Den 9:e maj åkte jag, Linda och vår kompis som kallas Potatisodlarn till Körsbärsdalen.
Tanken var att det skulle följa med ett gäng andra kompisar också, men alla ångrade sig i sista stund då vädret verkade bli skit.
Men vädret blev inte skit. För vi åkte dit, och där var sol.
Och väldigt många blommande träd.
Vi gick lite här och lite var. Tittade på de blommande blommorna. Andades in solstrålarna.
Det var ganska folktomt i Körsbärsdalen, vilket är ovanligt när träden blommar och solen skiner.
Några par såg vi då och då, dock.
Om man kände sig jagad kunde man sätta sig i en sånhär och gömma sig.
Linda tog också bilder.
Jag hittade en liten nyckelpiga, men den hann spurta iväg när jag skulle ta en bild.
Några pojkar lekte vid ett stort träd. Väldigt glada var de också.
Även fast det var fullt levande liv i alla träd och buskar låg det likväl ett dött löv mitt bland all uppståndelse.
Linda gick några steg framför oss.
Små blommor gömde sig under ett fallet träd.
Linda var lika söt som vanligt. Och glad!
Ett äldre par förberedde en selfie.
Sedan blev det ganska mulet. Vi körde tillbaka till Malmö, visade Turning Torso och bron för Potatisodlarn. Det började regna också, ganska mycket.
På kvällen åkte jag, Linda och hennes bror Jesper till Röstånga för att grilla.
Efter vi hade ätit gick vi ut i skogen på en upptäcktsfärd.
Det regnade, men det brydde vi oss inte om.
Barnen och Jesper skulle paddla kanot på den lilla sjön.
Så det gjorde dem.
De passade på att få i land flotten som hade fastnat mitt ute i sjön.
Sedan paddlade de vidare.
Det mörknade.
Barnen fann flotten smått fascinerande, så de turades om att dra oss fram och tillbaka några gånger.
Sedan räknade Linda och Alma hur många plankor det var på en bro.
Innan det blev alldeles för sent lämnade vi dem och körde hem till Malmö igen.
Tanken var att det skulle följa med ett gäng andra kompisar också, men alla ångrade sig i sista stund då vädret verkade bli skit.
Men vädret blev inte skit. För vi åkte dit, och där var sol.
Och väldigt många blommande träd.
Vi gick lite här och lite var. Tittade på de blommande blommorna. Andades in solstrålarna.
Det var ganska folktomt i Körsbärsdalen, vilket är ovanligt när träden blommar och solen skiner.
Några par såg vi då och då, dock.
Om man kände sig jagad kunde man sätta sig i en sånhär och gömma sig.
Linda tog också bilder.
Jag hittade en liten nyckelpiga, men den hann spurta iväg när jag skulle ta en bild.
Några pojkar lekte vid ett stort träd. Väldigt glada var de också.
Även fast det var fullt levande liv i alla träd och buskar låg det likväl ett dött löv mitt bland all uppståndelse.
Linda gick några steg framför oss.
Små blommor gömde sig under ett fallet träd.
Linda var lika söt som vanligt. Och glad!
Ett äldre par förberedde en selfie.
Sedan blev det ganska mulet. Vi körde tillbaka till Malmö, visade Turning Torso och bron för Potatisodlarn. Det började regna också, ganska mycket.
På kvällen åkte jag, Linda och hennes bror Jesper till Röstånga för att grilla.
Efter vi hade ätit gick vi ut i skogen på en upptäcktsfärd.
Det regnade, men det brydde vi oss inte om.
Barnen och Jesper skulle paddla kanot på den lilla sjön.
Så det gjorde dem.
De passade på att få i land flotten som hade fastnat mitt ute i sjön.
Sedan paddlade de vidare.
Det mörknade.
Barnen fann flotten smått fascinerande, så de turades om att dra oss fram och tillbaka några gånger.
Sedan räknade Linda och Alma hur många plankor det var på en bro.
Innan det blev alldeles för sent lämnade vi dem och körde hem till Malmö igen.
