Bildkavalkaden rullar vidare, nu framme i mitten av februari.
Med det kalla vädret gav det många tillfälle att vandra ut på havet, något som är ganska svårt annars.
Vi nöjde oss med att gå kvar på stranden däremot.
Svårt att undvika att klicka in det här tillfället i kameran. Inte helt enkelt att avgöra vilket årtionde det är taget, om man nu inte redan vet.
Den där härliga och krispiga känslan i luften vid den här årstiden klagar jag inte på. Precis som det första andetaget när vi kom ut från Islands flygplats för några år sedan.
Folk njöt av vintersolen överallt.
Vissa dagar när jag inte lyckats ta någon bra bild innan dagsljuset gett vika tvingas jag hitta på något hemma i mörkret istället. Två lampor till hjälp och en helt okej bild på några blommor blir till.
Någon som är flitig.
Någon dag senare stod folk fortfarande ute på havet.
Tore, röken från hans cigg och det skrala ljuset från snabbmatstället intill. Som taget ur vilken deckare som helst.
Vintern avgick tids nog och ersattes ivrigt av våren, inte en dag för tidigt.
Det betyder att små blommor tittar upp och säger hej lite överallt.
Och det kan man ju inte missa.
Vårkänslorna i kungsparken spreds snabbare än pandemiviruset.
En dag blev det oväder.
En annan dag blev det bara väder.
När det är bara väder är det ett ypperligt tillfälle att parkera sig på en bänk.
Ännu en som är flitig.
Solen behövde gå och lägga sig även denna dag.
En av mina favoritblommor.
Gör sig så bra på bild, tycker jag.
Men fråga mig inte vad blomman heter. Jag vet bara att jag inte blir arg av att titta på den.
Normalt sett skulle vi sagt "nu sitter det folk på uteserveringarna igen". Men det har det ju faktiskt gjort hela vintern också.
Vi gjorde ett besök på stället där jag och Linda hade vår mottagning efter bröllopet. En katt välkomnade oss.
Till sist ett par blad. Tack för denna gång!
