Ögonblick från senaste tiden #18

Bilderna som ligger på hårddisken och ingen annanstans blir fler hela tiden. Det försöker jag ändra på genom att slänga upp en del av dem här.

Vi börjar med en liten svampfamilj från bokskogen. 

Någonstans i mitten av graviditeten överraskade jag Linda med en hotellnatt på samma hotell vi sov på vår bröllopsnatt.

Alnarpsparken som jag alltid talar så varmt om fick sig ett besök på hösten. Tyvärr hade jag inte solen med mig så det fick bli en bild på ett höstblad istället för de bilder jag hade tänkt mig.

En vanlig eftermiddag. Det kanske är så att vi möjligtvis skulle behöva tvätta våra fönster. Kanske. 

Ett ultraljud senare. 

Spelkväll.

När man är ute i skogen och solen lyser kan man lika gärna passa på att ta en bild.

Det var dessutom vinter och snö. 

Julfest på jobbet. Dock allt annat än en vanlig julfest. 

Den som sett Alla mot alla kan nog gissa vilket moment detta är. 

Ute på stan trampar inte mina fötter så ofta som förut. 

Triangeln från en annan vinkel. 

Spelkväll. 

Magen växte för varje dag. 

Om du undrat hur man tvättar fönsterna högt upp så är detta ett sätt så bra som något. 

Vintersolljus är svårslaget. Inte många dagar om året som vi får lyxen av det. 

Våra närmaste och käraste ordnade en babyshower till oss. 

Studion på mitt jobb är ypperligt behändig att ha tillgång till. 

När det närmade sig köpte vi en liten säng till den lilla personen som skulle flytta hem till oss. I sängen satte vi en liten panda som köptes till honom innan han fanns. 

Också från studion på jobbet. 

När magen växt nästan så mycket som den kunde bjöd jag oss två på ännu en hotellnatt. Denna gång på ett annat några mil norrut. Gällde att passa på när vi kunde! 

Här har vi familjen får som numer hänger ovanför skötbordet. Givetvis 100 % gjorda av Linda. 

Vi fick en bukett blommor en dag, några dagar senare visade det sig att buketten hade en fripassagerare. Jag hade inget annat val än att ta fram kameran och blixtarna. 

Kyrkogården kan vara ett bra ställe om man vill ta fina bilder på blommor. 

Det händer inte ofta att det är såhär städat hemma hos oss. Bäst att ta en bild på det så att det finns bevis om någon ifrågasätter det. 

Stranden i Kämpinge känner många till. Men just den dagen vi åkte dit var vi nästan ensamma. 

Kanske var det för att vi åkte mitt i veckan. 

Idag avslutas det med en bild på ingen mindre än denna glada tjej. 

Ögonblick från senaste tiden #17

Det blir många bilder året runt då kameran alltid är med i och med mitt 365-projekt, men lika hög aktivitet här blir det inte. Så nu följer en bunt bilder från både här och där. 

Första bilden ut är från en dimmig dag i Klagshamn. Men det kan också varit någon helt annanstans, det var ett tag sedan. 

Vår källare är inte världens mest roliga, men med en ficklampa så ser den mer spännande ut än vad den är. 

Solen lyser in på Linda när hon sitter och sminkar sig. 

En helt vanlig solnedgång hos Lindas föräldrar. 

En annan helt vanlig solnedgång hos Lindas föräldrar. 

En tredje helt vanlig solnedgång hos Lindas föräldrar. 

Ibland tittar jag nära på våra växter här hemma. 

Ibland tittar jag nära på växter som inte är här hemma. 

Slottsparken måste vara Malmös mysigaste park. 

Så pass att man gärna somnar på en bänk. 

En annan park är Alnarpsparken. 

Där kan man hitta nästan allt i växtväg.

Alnarpsparken slår allt som finns inne i Malmö. Den som inte varit där måste åka dit. 

Min vän och kollega Tore köpte ett hus tillsammans med sin bättre hälft. När man har hus får man ligga på gräset och begrunda sitt liv. 

En stor hobby Linda har är att sköta om växter. En hobby jag har är att dokumentera allt hon gör. 

Här sitter hon och äter lunch på ett ställe någonstans i Skåne. 

Söderåsens nationalpark är också en park man borde åka till om man inte varit där. Har man däremot redan varit får får man också åka dit igen.

Vi åkte dit och vandrade med Tore och Susanne. Någonstans på mitten började det spöregna utav bara den. Tur nog hade vi en filt som man kunde gömma sig under. Synd bara att bilden inte visar med rättvisa graden av hur mycket det faktiskt regnade. 

En stund senare var regnet borta. 

En kväll berättade vi för samma Tore och Susanne att Linda hade en liten bebis i sin lilla mage. 

Föreläsningssalen på jobbet blev ett mörkrum. 

Ännu en dimmig dag i Klagshamn. 

Nu är jag däremot stensäker på att det är Klagshamn. 

När hösten kommer flockas kråkorna på husen där vi bor. De har alltid bråttom till samma ställe samtidigt, så då och då flyger hundratals över oss och ger ifrån sig ett domedagslikt ljud.

Till sist en bild på min Linda när hon är i full akt med ännu ett pyssel.