En tur i grannlandet - Dag 4
lördag 21 mars 2020
Dagen efter förra dagen var det dags att köra på fler utflykter i grannlandet.
Lite beroende på hur man ser på det så hade vi tur med vädret. Helblå himmel och sol är förvisso skönt men ur kamerans perspektiv finns det bättre prognoser.
Den här bilden hade inte varit den här bilden om molnen inte var där.
Likaså denna.
Vi körde och stötte på en glaciär. Den dök upp från ingenstans och det var otroligt mäktigt att se den.
Ett knippe kossor kom lunkande när vi stod och beundrade glaciären.
Tyvärr finns det inget i närheten som visade den otroliga skalan av isen. Ni får tro mig helt enkelt.
Något senare stötte vi på en vägpatrull. Det var bara att gilla läget och sakta rulla bakom dem. Till slut fick de för sig att alla gå på samma sida av vägen så att vi fick köra vidare.
Vyerna lekte stafett. Den ena efter den andra.
Vädret fortsatte vara oroligt. Regnet låg nära kändes det som.
Båten hjälper till att visa hur enorma bergen är.
Vi var inte ensamma, för en gång skull. Eftersom vi på denna resa körde omkring i naturen så var vi till största delen ganska för oss själva.
Givetvis blev det en turistbild.
Vi fick acceptera att det inte gick att stå här och blicka ut hur länge som helst. Det fanns mer att upptäcka.
Nästa stopp på resan var den lilla och mysiga staden Valldal. Där hade vi bokat ett rum på ett gästgiveri.
En lagom bit bort från Valldal låg en plats vi sett fram emot.
Det var relativt högt upp och blåste gjorde det. Linda tog skydd framför bilen under tiden jag tog lite bilder. Hon är världens bästa fru, och jag är så tacksam för att hon har tålamod med mitt fotograferande.
Jag passade på att ta en ordentlig bild på den när vi ändå var där.
Vi parkerade och spatserade ut mot stupet.
Det var den fantastiska Trollstigen som vi åkt till. Vi var där ganska sent på dagen, närmare 20-tiden. Just här hade vi önskat att solen tittade fram då ljuset var ganska tråkigt. Men inte mycket att göra.
Eftersom det var så sent var vi i princip helt ensamma, annars är det nog ganska smockat med folk.
Inte många bilar som körde varken upp eller ner. Men vi lyckades se en cyklist. Galen människa.
Linda litade inte helt på den lilla bryggan hon stod på.
Bäst att hålla i sig så att inget ont händer.
Även här blev det en turistbild.
På den korta promenaden tillbaka till bilen gick ett par får förbi oss.
Vad vi inte visste var att vårt nästa stopp dagen efter låg på detta håll, så vi skulle köra ner för sicksackvägen två dagar senare.
Lite beroende på hur man ser på det så hade vi tur med vädret. Helblå himmel och sol är förvisso skönt men ur kamerans perspektiv finns det bättre prognoser.
Den här bilden hade inte varit den här bilden om molnen inte var där.
Likaså denna.
Vi körde och stötte på en glaciär. Den dök upp från ingenstans och det var otroligt mäktigt att se den.
Ett knippe kossor kom lunkande när vi stod och beundrade glaciären.
Tyvärr finns det inget i närheten som visade den otroliga skalan av isen. Ni får tro mig helt enkelt.
Något senare stötte vi på en vägpatrull. Det var bara att gilla läget och sakta rulla bakom dem. Till slut fick de för sig att alla gå på samma sida av vägen så att vi fick köra vidare.
Vyerna lekte stafett. Den ena efter den andra.
Vädret fortsatte vara oroligt. Regnet låg nära kändes det som.
Båten hjälper till att visa hur enorma bergen är.
Vi var inte ensamma, för en gång skull. Eftersom vi på denna resa körde omkring i naturen så var vi till största delen ganska för oss själva.
Givetvis blev det en turistbild.
Vi fick acceptera att det inte gick att stå här och blicka ut hur länge som helst. Det fanns mer att upptäcka.
Nästa stopp på resan var den lilla och mysiga staden Valldal. Där hade vi bokat ett rum på ett gästgiveri.
En lagom bit bort från Valldal låg en plats vi sett fram emot.
Det var relativt högt upp och blåste gjorde det. Linda tog skydd framför bilen under tiden jag tog lite bilder. Hon är världens bästa fru, och jag är så tacksam för att hon har tålamod med mitt fotograferande.
Jag passade på att ta en ordentlig bild på den när vi ändå var där.
Vi parkerade och spatserade ut mot stupet.
Det var den fantastiska Trollstigen som vi åkt till. Vi var där ganska sent på dagen, närmare 20-tiden. Just här hade vi önskat att solen tittade fram då ljuset var ganska tråkigt. Men inte mycket att göra.
Eftersom det var så sent var vi i princip helt ensamma, annars är det nog ganska smockat med folk.
Inte många bilar som körde varken upp eller ner. Men vi lyckades se en cyklist. Galen människa.
Linda litade inte helt på den lilla bryggan hon stod på.
Bäst att hålla i sig så att inget ont händer.
Även här blev det en turistbild.
På den korta promenaden tillbaka till bilen gick ett par får förbi oss.
Vad vi inte visste var att vårt nästa stopp dagen efter låg på detta håll, så vi skulle köra ner för sicksackvägen två dagar senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar