Barnsligt fiske

En helg när Linda jobbade åkte jag med hennes föräldrar och brorsbarn och fiskade.
För min del blev det tyvärr inga napp, men jag är inte bitter för det är väldigt mysigt att fiska ändå.

Vi var nästan helt ensamma vid den lilla dammen.

Barnen hade bra med tålamod för att sitta ner och vänta på fiskarna.

Lindas bror var också där, med tillhörande flickvän.

Vi väntade snällt på fiskarna.

Barnen gick lite upptäcktsfärd, även om det inte direkt fanns något att upptäcka.

Alma upptäckte pinnar.

Här är ett fiskespö. Inget mer, inget mindre.

Lindas pappa. Fiskemästaren.

Det var liiite knepigt att få ordning på hur hon skulle hålla linan och spöet.

Till slut nappade det! Barnen fick eld i byxorna och sprang dit!

Hur spännande och roligt det än var, så är fiskarna ändå ganska läskiga när de kommer nära.

De hade väl tyckt detsamma om oss.

Med en fångad fisk var moralen på topp, vi fiskade vidare!

Gång efter gång kastades den långa linan ner i vattnet i hoppet om ännu fler fiskar skulle låta sig luras.

Det var inte så lätt att lura fiskarna.

Dagen slutade med två fiskar mindre i dammen. Båda fångade av Lindas pappa. Så klart.