torsdag 31 oktober 2013
Jag hade nästan glömt att det är massor av bilder kvar att lägga upp från Paris... som jag kom hem från för mer än 3 månader sedan!
Så här kommer fortsättningen på den sjätte dagen, när vi var i den botaniska trädgården.
Inne i trädgården fanns det ytterligare en liten trädgård inhägnad i en gigantiskt nätliknande kupol.
Där fanns fåglar av olika sorter som flög och gick fritt.
Människorna gick inte lika fritt.
Här är taket av kupolen.
Och här är Linda med sin pandatröja.
Närbild på något träd.
Det rörde sig ganska många barn där inne i djurparken.
När vi kom ut ur den lilla djurparken (som var alla annat än liten med tanke på att den faktiskt fick plats inne i trädgården) satt ett sött par på en bänk.
På en annan bänk satt en man och läste.
Och på helt annan bänk satt ytterligare en man och läste i en bok.
Solen tittade fram från bakom molnen lite då och då, och kastade skarpa skuggor på marken.
Inte svårt att gissa vem som var ledaren.
Nere i en av tunnelbanorna igen.
Den här bilden har jag skrivit ut på A3 och hängt upp i köket på jobbet så jag kan drömma mig tillbaka till Paris varje dag.
En tant på tåget.
Tunnelbanan var ofta full.
Jag och Linda fikade på Starbucks och kände oss extra franska.
Våra ben var trötta, så det var skönt att få sitta ner.
Utanför pussades det.
Efter det gick vi vidare.
Jag minns inte riktigt var vi var på väg. Mot mamma och Lollo tror jag.
Två hjul kom rullande.
Vi följde efter dem.
Sen stannade de hjulande männen. Men vi fortsatte.
Vi gick mot Sackre Kör.
På vägen mötte vi massor av människor i alla möjliga skepnader.
Plötsligt kom vi in på en gata som inte såg ut som någon annan gata vi gått på innan.
Det var smockfull med folk, och turistaffärer. Några klädesaffärer hade skapat nästan groteska berg med plagg som låg huller om buller. Att man orkar gräva efter något man vill ha där, tänker jag!
Till slut kom vi fram till kyrkan, där Lollo och mamma väntade.
Ett piano som vem som helst kunde ställa sig vid och spela på.
Lollo.
Carpe that fucking diem, tror jag det står på tröjan.
Vi kom till en liten marknad.
Där kunde man köpa alfabetet.
Den mannen såg jättefransk ut!
Den här mannen också.
Ypperligt fransk.
Också rundar vi av det med en tant.
Och en pirat, förstås!
Nu gick vi lite varsom, utan något riktigt mål.
De såg ut som turister.
Linda och hennes fina strumpbyxor.
Till slut landade vi på en restaurang på en lite undanskymd bakgata där vi blev mätta.
När vi ätit upp gick vi tillbaka mot hotellet i kvällssolen.
Så här kommer fortsättningen på den sjätte dagen, när vi var i den botaniska trädgården.
Inne i trädgården fanns det ytterligare en liten trädgård inhägnad i en gigantiskt nätliknande kupol.
Där fanns fåglar av olika sorter som flög och gick fritt.
Människorna gick inte lika fritt.
Här är taket av kupolen.
Och här är Linda med sin pandatröja.
Närbild på något träd.
Det rörde sig ganska många barn där inne i djurparken.
När vi kom ut ur den lilla djurparken (som var alla annat än liten med tanke på att den faktiskt fick plats inne i trädgården) satt ett sött par på en bänk.
På en annan bänk satt en man och läste.
Och på helt annan bänk satt ytterligare en man och läste i en bok.
Solen tittade fram från bakom molnen lite då och då, och kastade skarpa skuggor på marken.
Inte svårt att gissa vem som var ledaren.
Nere i en av tunnelbanorna igen.
Den här bilden har jag skrivit ut på A3 och hängt upp i köket på jobbet så jag kan drömma mig tillbaka till Paris varje dag.
En tant på tåget.
Tunnelbanan var ofta full.
Jag och Linda fikade på Starbucks och kände oss extra franska.
Våra ben var trötta, så det var skönt att få sitta ner.
Utanför pussades det.
Efter det gick vi vidare.
Jag minns inte riktigt var vi var på väg. Mot mamma och Lollo tror jag.
Två hjul kom rullande.
Vi följde efter dem.
Sen stannade de hjulande männen. Men vi fortsatte.
Vi gick mot Sackre Kör.
På vägen mötte vi massor av människor i alla möjliga skepnader.
Plötsligt kom vi in på en gata som inte såg ut som någon annan gata vi gått på innan.
Det var smockfull med folk, och turistaffärer. Några klädesaffärer hade skapat nästan groteska berg med plagg som låg huller om buller. Att man orkar gräva efter något man vill ha där, tänker jag!
Till slut kom vi fram till kyrkan, där Lollo och mamma väntade.
Ett piano som vem som helst kunde ställa sig vid och spela på.
Lollo.
Carpe that fucking diem, tror jag det står på tröjan.
Vi kom till en liten marknad.
Där kunde man köpa alfabetet.
Den mannen såg jättefransk ut!
Den här mannen också.
Ypperligt fransk.
Också rundar vi av det med en tant.
Och en pirat, förstås!
Nu gick vi lite varsom, utan något riktigt mål.
De såg ut som turister.
Linda och hennes fina strumpbyxor.
Till slut landade vi på en restaurang på en lite undanskymd bakgata där vi blev mätta.
När vi ätit upp gick vi tillbaka mot hotellet i kvällssolen.
