ARKIV

KATEGORIER

Avskärmning och avkoppling - Dag 1

I fem nätter har jag och Linda bott i en liten stuga byggd av trä, i en liten håla som heter Spjälkö i närheten av  Ronneby.
Eftersom jag har jobbat precis hela sommaren kände vi att vi behövde några dagar för oss själva,
därför lånade vi Lindas släktingars stuga. Kan det bli bättre? Jag tror knappt det.
Vi var i samma stuga förra året, tillsammans med hennes föräldrar. Men denna gång helt ensamma.


Runt 16:30 på tisdagen hämtade jag Linda utanför hennes skola med en fullpackad bil, och strax innan 20:00 var vi framme vid stugan. Då var det bara att packa upp våra saker och installera oss, och självklart äta lite middag innan vi la oss till sängs för att sova.



På onsdag morgon, 05:31, vaknade vi av mitt alarm. Vi tänkte säga god morgon till solen, så våra fötter hoppade ner i stövlarna och regnkläderna åkte på varefter vi skuttade ut ur stugan och in i den tidiga morgonen.


På ett relativt litet fält, bara en liten bit bort, såg vi hur dimman strök sig längs marken.


Även fast vi sett morgondimma förut känns det lika magiskt och speciellt varje gång.


Solen följde efter i en behaglig takt.


Vi gick långsamt längs den smala vägen.


För varje andetag vi tog steg solen längre upp mot himlen.


Och fältet blev mer och mer svårt att se.


In i skogen vi gick, ifrån vägen vi kom.


Vägen snirklade sig och svängde.


Inne bland det höga gräset stod några stolar. Jag undrar vems de var.








Insekter och fåglar var de enda som var vakna. Förutom jag och Linda.





Inne i skogen letade solens små strålar sig fram. Detta träd blev träffat på några få ställen.


Jag tasslade mig genom några buskar, träd och tvåtusen spindelnät för att komma ut till detta fält.


Men det var det värt. Daggen klängde sig fast till allt det kunde greppa tag om.


Till slut hade solen kommit så långt upp att dimman sade adjö för den här gången.


Luften blev varmare och våra ytterkläder blev överflödiga.


På väg tillbaka till stugan sa vi hej till de små fåren som vi också träffade förra året.


Linda försökte mata dem. Men de ville inte.
Väl tillbaka till stugan somnade vi om någon eller några timmar innan vi vaknade igen för att äta frukost.


Efter frukosten körde vi iväg mot Karlshamn. På vägen dit såg vi hästar.


Och vi såg kossor.


I Karlshamn såg vi gubbar.


Och så såg vi hundar.


Där fanns sura gubbar.


På ett mysigt café åt vi lunch när klockan slagit eftermiddag.


Jag åt en baguette med kyckling och curry. Den var stark. Och den var stor. Väldigt stor. Och väldigt god.
Så pass god att jag inte hann ta en bild på den innan den låg i säkert förvar i min mage.


Tillbaka till stugan senare på eftermiddagen. Vädret var fortfarande hur bra som helst.


Därför gick vi ut en sväng.


Klockan närmade sig kväll. Solen var på väg ner.


Några hundra meter från stugan låg vattnet. Där låg en båt.
Jag och Linda satte oss i den och rodde ut en bit.


Det var jag som rodde, och det var första gången i mitt liv. I början var det lite klurigt men till slut blev det ganska hyfsat!


Vi såg en trana. Eller häger.
Det var en stor fågel, med två vingar och ett huvud på sin hals.
När jag hade rott oss tillbaka till land gick vi in i stugan och lagade middag, sen tittade vi på film tills vi somnade.

Kategorier: ,

4 kommentarer:

  1. Du skriver så vackert som en liten saga vilket matchar de sagolika bilderna!fint

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid tyckt om att läsa texter som hör ihop med bilder, på något sätt upplever man de på ett djupare plan. Tack så mycket!

      Radera
  2. Helt magiska bilder..Underbart ljus i dem. TAck för att du delar med dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv. :)
      Till största del fotograferar jag för min egen del, men också för att få visa upp andra.

      Radera