Vecka 39

Det går mot mörkare tider. Kallare tider. Tider som är lite svårare att hålla på.
Men det gäller att ta vara på de stunder som förgyller dagarna och njuta till fullo för att inte dras ner i dysterheten som lätt övertar en med sin stora dunkla famn. Att regn är vanligare än sol får vi vänja oss vid, och inte allt för snart blir det också snö.
Men vet ni vad? Jag tycker faktiskt att det är mysigt.

21

Kan ni gissa? Idag fyller Linda också tjugoett!
Så om ni får någon minut över skulle jag bli jätteglad om ni ville gå in på hennes blogg och skriva grattis till henne.

21

Idag var det en sådan speciell dag. En sådan dag som bara förekommer en gång om året.
En sådan dag som man kallar för födelsedag.

Vecka 38

Hela veckan har jag jobbat. Kan inte klaga alls, för det är så förbaskat roligt!
Igår blev jag bjuden på middag av finaste Linda. Vi åt tre rätters på T-Bone, som ligger vid S:t Pauli kyrka.
De har nog Malmös godaste kött, detta var hela fjärde gången jag ätit samma meny där.
Och definitivt inte sista...

Gatulyktan vid vattnet

För några tag sedan köpte jag en diaduplikator från Scandinavian Photo för att digitalisera min farfars gamla diabilder.
Det projektet har legat på hyllan nu ett bra tag, främst för att jag inte haft tid att ta tag i det.
Men ett par bilder har jag hunnit fotografera av. Jag la upp en annan bild för några månader sedan.
Här är en från ca 1990 någonstans i Lugano om jag vågar lita på var diabilden låg i förhållande till de manuellt handskrivna lapparna.

Uppdatering: Tydligen hade jag fel när det gällde var bilden är ifrån. Den är alltså inte tagen i Schweiz, utan i Italien i en stad som heter Florens i mellersta Italien. Enligt fotograf Annasara heter bron till och med Ponte Vecchio.

Min pappas pappas pappa

För ungefär tre månader sedan la jag upp en bild på min farfar.
Eftersom jag har väldigt många gamla bilder från hans arkiv tänkte jag dela med mig av en till.
Men denna bild föreställer inte honom, utan hans far och en av hans kamrater.
Det råder inga tvivel om att klädmodet hos unga män har ändrats sedan dess.

Vecka 37

Vad har veckan bjudit på?
Jag har jobbat en hel del faktiskt.
Det har jag nog inte skrivit någonstans, men jag jobbar som timanställd på Scandinavian Photo.
Hursomhelst. Igår var det bröllop. Min flickväns mammas arbetskamrats bröllop. Eller min före detta arbetskamrats bröllop, beroende på hur man ser på det. Linda var på uppdrag att fotografera det hela, och hon ville att jag följde med som stöd. Självklart tog jag en del bilder också.
Här är en av dem.

Avskärmning och avkoppling - Dag 4

På den sista dagen, lördagen den första september, hände inte så mycket.
Vi vaknade 05:31 och gick ut för att fotografera dimman.
Tyvärr blåste det och var ganska molnigt, det blev ingen morgonmagi med andra ord, men vi tog en liten promenad ändå.

Soluppgången var självklart vacker, även utan dimman.

Stativet var med för att ta en turistbild, och en turistbild tog vi. Tanken var ju att den skulle innehålla dimma, men så var inte fallet.
I stället för dimma blev det motljus.
Om du vill se turistbilden hittar du den, och alla andra, HÄR.

När klockan hade slagit tidigt eftermiddag packade vi in alla väskor i bilen och körde hem mot Malmö,
som vi anlände till runt sex-tiden.

Vecka 36

"Ge världen en framtid utan våld" står det på banderollen i bakgrunden.

Avskärmning och avkoppling - Dag 3

På fredagen vaknade 05:31 vi till ett nästan lika tråkigt väder som dagen innan.
Så förhoppningarna att se morgondimman släcktes lika fort som ett levande ljus i en orkan.
Uppenbarligen somnade vi om och vaknade senare på förmiddagen igen.

När vi gjort oss klara körde vi in till Ronneby för att handla mat och posta våra vykort.
Själva Ronneby är inte så mycket att hurra för, men där finns de affärer som man brukar behöva i alla fall.

Eftersom det inte blev någon morgontur gick vi ut på en promenad efter lunchen istället.

Med våra makron på kamerorna letade vi på nära håll efter små söta saker.

Fåren var också intresserade av att kolla nära.

Ett av fåren hade tydligen varit och lekt bland buskarna och träden.

När de hade kollat klart på oss och fastställt att vi inte var så roliga ändå strosade de iväg igen.

Jag hittade en liten skalbagge. Den var blå.

Jag hittade en annan skalbagge också.

Himlen hade, under dagen, spruckit upp en aning. Inte så pass mycket att solen kikade fram, men det var mycket ljusare än förra dagen.

Mellan två strandsatta båtar tittade lite grönska fram.

Vi fortsatte längs en väg som ledde oss in i en skog.

På vägen stod en skalbagge och åt sin middag.

Och lite längre upp, i ett träd, hängde fyra små saker i ett blad.

En bit in i skogen ändrades träden ganska mycket. Det såg mycket mer ut som... en tropisk regnskog.

Trollskog är nog ett bättre ord för att beskriva den.

Väl ute ur trollskogen kom en liten snäcka och tittade på oss med sina små ögon.

Med Lindas små ögon hittade hon två fyrklövrar. Hon är tursam, den där Linda.

När vi hade lagat middag, och ätit den, gick vi ut för att titta på solnedgången. Den var ganska vacker.

Det var ju några dagar sedan vi såg solen senast, så vi njöt.
Sen gick vi in igen och kollade på film tills vi somnade.

Avskärmning och avkoppling - Dag 2

På torsdagen vaknade vi 05:31 för att hoppas kunna fotografera morgondimman igen.
Men det var helgrått på himlen och inga chanser för sol, så det var raka vägen ner i sömn igen.
Några timmar senare vaknade vi upp på riktigt. Fortfarande då var det lika dåligt väder, om inte sämre.

Vi hade redan bestämt oss för att åka till Karlskrona, så det gjorde vi ändå.
På vägen dit kom det några regnskurar.

Även inne i staden regnade det oavbrutet. Ösregn är ett bättre ord, det var inte många människor som inte sprang när de vistades utomhus.

Dagen bestod av lite shopping och en lunch på Subway. Sen åkte vi tillbaka till stugan och tittade på filmer.
Mer än så hände inte dag två.

Avskärmning och avkoppling - Dag 1

I fem nätter har jag och Linda bott i en liten stuga byggd av trä, i en liten håla som heter Spjälkö i närheten av  Ronneby.
Eftersom jag har jobbat precis hela sommaren kände vi att vi behövde några dagar för oss själva,
därför lånade vi Lindas släktingars stuga. Kan det bli bättre? Jag tror knappt det.
Vi var i samma stuga förra året, tillsammans med hennes föräldrar. Men denna gång helt ensamma.

Runt 16:30 på tisdagen hämtade jag Linda utanför hennes skola med en fullpackad bil, och strax innan 20:00 var vi framme vid stugan. Då var det bara att packa upp våra saker och installera oss, och självklart äta lite middag innan vi la oss till sängs för att sova.

På onsdag morgon, 05:31, vaknade vi av mitt alarm. Vi tänkte säga god morgon till solen, så våra fötter hoppade ner i stövlarna och regnkläderna åkte på varefter vi skuttade ut ur stugan och in i den tidiga morgonen.

På ett relativt litet fält, bara en liten bit bort, såg vi hur dimman strök sig längs marken.

Även fast vi sett morgondimma förut känns det lika magiskt och speciellt varje gång.

Solen följde efter i en behaglig takt.

Vi gick långsamt längs den smala vägen.

För varje andetag vi tog steg solen längre upp mot himlen.

Och fältet blev mer och mer svårt att se.

In i skogen vi gick, ifrån vägen vi kom.

Vägen snirklade sig och svängde.

Inne bland det höga gräset stod några stolar. Jag undrar vems de var.

Insekter och fåglar var de enda som var vakna. Förutom jag och Linda.

Inne i skogen letade solens små strålar sig fram. Detta träd blev träffat på några få ställen.

Jag tasslade mig genom några buskar, träd och tvåtusen spindelnät för att komma ut till detta fält.

Men det var det värt. Daggen klängde sig fast till allt det kunde greppa tag om.

Till slut hade solen kommit så långt upp att dimman sade adjö för den här gången.

Luften blev varmare och våra ytterkläder blev överflödiga.

På väg tillbaka till stugan sa vi hej till de små fåren som vi också träffade förra året.

Linda försökte mata dem. Men de ville inte.
Väl tillbaka till stugan somnade vi om någon eller några timmar innan vi vaknade igen för att äta frukost.

Efter frukosten körde vi iväg mot Karlshamn. På vägen dit såg vi hästar.

Och vi såg kossor.

I Karlshamn såg vi gubbar.

Och så såg vi hundar.

Där fanns sura gubbar.

På ett mysigt café åt vi lunch när klockan slagit eftermiddag.

Jag åt en baguette med kyckling och curry. Den var stark. Och den var stor. Väldigt stor. Och väldigt god.
Så pass god att jag inte hann ta en bild på den innan den låg i säkert förvar i min mage.

Tillbaka till stugan senare på eftermiddagen. Vädret var fortfarande hur bra som helst.

Därför gick vi ut en sväng.

Klockan närmade sig kväll. Solen var på väg ner.

Några hundra meter från stugan låg vattnet. Där låg en båt.
Jag och Linda satte oss i den och rodde ut en bit.

Det var jag som rodde, och det var första gången i mitt liv. I början var det lite klurigt men till slut blev det ganska hyfsat!

Vi såg en trana. Eller häger.
Det var en stor fågel, med två vingar och ett huvud på sin hals.
När jag hade rott oss tillbaka till land gick vi in i stugan och lagade middag, sen tittade vi på film tills vi somnade.