Med huvudet på sned

Min syn på Värnhem ändras mer för varje dag.

Kill your darlings

Både på gymnasiet och på Östra Grevie sa lärarna att det är viktigt att kunna "kill your darlings".
Det är förbaskat svårt.
Jag har valt ut, vad jag tror är, mina bästa gatufoton. Lätt beskriver inte processen, inte heller snabb.
Om inte allt för länge samlas de på ett och samma ställe för allmän beskådan.

Vecka 8

Igår var det fest. Minst sagt.
En turkisk förlovningsfest.
Fler bilder kommer!

En växande vänskap

Jag tror att jag så gott som aldrig har köpt något och ångrat mig.
X100 ångrar jag verkligen inte, jag dras närmare den för varje bild jag tar. Så pass att jag kommer skriva en recension.
Här följer några bilder från de senaste dagarna.

Min vän Robin jobbar i en tatueringsstudio nere i Limhamn. Vi skulle träffas på kvällen efter han hade slutat och jag åkte dit och mötte honom innan hans dag var slut och när han fortfarande hade en kund.

När vi väntade på bussen tog jag denna bild. Handhållen på 1/7 sekund.

Så sent som igår var jag ute en sväng på stan tillsammans med Linda och kameran.
Det dynamiska omfånget är inte i klass med min D700, men fortfarande bättre än jag hade väntat mig.

Eftersom den är så liten och så tyst kunde lyckades jag fotografera dessa tjejer utan att de märkte mig, mindre än en meter bort.

Två kvinnor som hade varit inne i butiken Tiger där allting kostar billigt. Men väl i kassan blir det lätt dyrt.

Nej, jag har inte klippt in staven. Även om jag själv nästan tror det.

Hon kanske njöt av stunden, eller så lyckades jag bara tajma när ögonen slöts i en blinkning.

Människor som går ut ur bussen. En idé jag ska hålla kvar i tankarna för framtida projekt.

Vecka 7

Hjulen på bussen de går runt runt runt. Runt runt runt. Runt runt runt.
Hjulen på bussen de går runt runt runt. Genom hela staden!

Ensamheten på Värnhem

Att vistas runt omkring på Värnhem mellan ett och två på eftermiddagen är allt annat än New Yorks gator.
De flesta är tillbaka på sina jobb och de enda som är ute och andas frisk luft är pensionärer,
ungdomar som har rast från skolan och småbarnsföräldrar. Ungefär.
Ensamhet skulle jag vilja kalla det.

En ny vänskap

En Fujifilm X100 letade sig hem till min kameraväska idag efter en lång tids längtan.
Det känns som om vi lär komma bra överens i framtiden.

Vecka 6

Det har fallit lite snö under veckans gång även här i lilla Malmö.
Jag kröp ner på gräsmattan och tillsammans med kameran hittade jag en sagolik värld.
Det gnistrade, sprakade, det sprudlade, glittande och knakade.

Sagan om snön

Det här är sagan om den lilla snöflingan som visste att den var ämnad för någonting större än bara att falla...

Lunchljus och en tung väska

Det är inte så ofta jag gör mina gatubilder i färg. Men idag blev det så.
Och inte nog med det. Tryck på bilderna för att se de i 100%, hela tusen pixlar på bredden!

Vecka 5

Nästan hela veckan har jag varit och hjälpt till hos Scandinavian Photo. Det var längesedan jag har haft så roligt.
Värnhem, där affären ligger så bra placerad, är ett annorlunda område om man jämför med det mer centrala Malmö. Mer annorlunda människor (speciellt många med pompösa mustascher), och annorlunda gator.

En frusen hamn

Det var längesedan jag och Linda körde iväg på en liten utflykt. Så vi körde tidigare i eftermiddag till hamnen i Klagshamn.
Med ett hopp om en graciös solnedgång hade vi med oss stativet för att ta en turistbild i färgexplosionen.

Tyvärr blev solnedgången inte som vi hoppats. Bakom tunga, stora moln gömde sig vintersolen.
Den glimtade fram mellan små springor. Då passade vi på.
Det blev två nya tillskott till vårt turistande.

Vattnet i hamnen var lika fruset som våra kinder blev i blåsten.

En fiskebåt hade frusit fast. Inne i den låg flera olika saker lösa.

I bryggan satt det fast tampar av olika längd och tjocklek.

Isen klättrade uppför stenarna, på väg upp på land.

Min Linda.

Hamnen var förvånansvärt hemtrevlig.

Månen tittade fram och sade hej.

Mellan alla landsatta båtar låg bråte av olika slag.

Vi vandrade runt och omkring i närheten.

Under ett tak, vid någon sorts uteplats, låg en haj som låg i ide.

Ungefär en timme härdade vi ut. Vissa stunder bet kylan oss hårt i kinderna, nästan så att det gjorde ont.

När vi satte oss i bilen tryckte vi igång gumpvärmen på högsta och sedan tinade vi sakta upp under den medelkorta färden hem.


Glöm inte att kolla in Lindas bilder, det var ju inte bara jag som knäppte bilder. Bilderna hittas här!

En frusen stad

Det tycks bli kallare för varje dag nu. I alla fall här i Malmö.
Idag var det riktigt, vidrigt kallt. Så jag och Linda åkte till stan.

Buss 34 tog oss till Värnhem.

Inne på Entré var det ganska befolkat.

Barnhandel.

Linda blev uppringd.

Vi gick från Värnhem till Centralen.

Inne på stationen gick vi runt en liten stund för att bli behagligt uppvärmda.

Sedan traskade vi iväg igen.

En man kom gående nedför trapporna.

Jag följde honom med blicken. Han var på väg någonstans.

Jag blev uppringd.

Linda log så som bara hon kan.

Vid buss 1 ställde vi oss och väntade. Den körde oss hem efter nästan tre timmar i stan.