Sedan förra årets Malmöfestival har jag som fotograf utvecklats mer än jag trott jag kunde.
Jag har dragits mer och mer åt gatufotografins hörnor och letar ständigt efter nya motiv.
Årets festival såg jag som en utmärkt möjlighet att öva vidare.
Här kommer mina bilder, både gatufoto och annat smått och gott.
Festivalen började som vanligt på en fredag.
Också som vanligt hölls en kräftskiva för de som ville vara med.
Ingen märkte egentligen att jag gick runt och fotade. De som märkte brydde sig inte.
Mannen såg inte allt för lycklig ut. Han hade kanske blivit övertalad att följa med som chaufför.
Lite annorlunda blandning av klädesplagg. Men det funkar.
Annorlunda-heten fortsätter.
Ilmar Reepalu kom och pratade. Publiken stod och lyssnade.
Han sa egentligen inget intressant. Bara en massa fakta om Malmö stad.
Sedan skålades det.
Högt upp mot skyn!
Dag två av festivalen tänkte jag och Linda cykla ner till stan. Men vi såg solnedgången och ändrade våra planer.
Det blev Västra Hamnen istället. Men när vi kom dit var det redan för sent, solen hade sagt hej då.
Dag tre, på söndagen, lyssnade vi på Veronica Maggio. Hon spelade på den stora scenen på Stortoget.
Och hon spelade bra!
Så pass bra att alla som hade en iPhone fotograferade med den.
Dag fyra.
Individualism is overrated.
Matstånden stod som alltid uppradade på torget.
Röken rykte lika mycket som vanligt.
De som jobbar där måste lukta hemskt när de kommer hem på kvällarna.
Ibland blir bilder bättre av att folk tittar in i kameran.
Gillar hur hans smalben ser sjukt små ut jämfört med vaderna.
The Three Stooges.
Gubbe med skön stil.
Dag fem.
Jag och Lollo såg Movits.
Ett band från långt upp i landet som blivit stora.
Så stora att både Promoe och Jason ville vara med och sjunga.
Deras publik var inte bara under 20 år.
Dag sex.
En musikant spelade på gåtagan. Personen spelade alla möjliga instrument på samma gång, riktigt begåvad!
The White Stripes.
På gågatan satt en man och tecknade av människor.
Taget ur sammanhanget kan man tro att de poserade för mig. Men så var inte fallet.
Barn vill alltid leka.
Till och med tillsammans med människor som inte är riktiga.
Fontänen blev till en provisorisk bänk.
Dag sju.
Jag använde min 50 mm utan autofokus (modellen pannkaka) för att testa min egen autofokus.
För att försvåra för mig hade jag bländaren på f/1.8 hela tiden.
Men tack vare sökaren i min kamera gick det relativt lätt och snabbt att fokusera.
Samma man som dagen innan satt på sin stol och tecknade av ett annat par.
Ännu en provisorisk bänk.
Mer färg i vardagen.
Det var populärt med älgkebab.
Jag smakade inte, men det sades smaka bra.
Jag lyckades till och med fokusera manuellt i farten.
Två nunnor handlade blommor.
På kvällen lyssnade vi på Those Dancing Days. Ett riktigt bra, svenskt band. Men på scenen var de inte lika bra.
I princip alla stod bara rakt upp och ner och spelade sina instrument.
Dag åtta, den sista dagen.
Sista dagen för i år att äta av festivalmaten.
Individualism is overrated.
Och så sista bilden av festivalen för i år.
Nästa år, om jag inte gör något annat den veckan, så ska jag spendera så mycket tid som möjligt på festivalen.
Då ska jag ta ännu bättre bilder!
