Malmö stad erbjöd guidade turer nere i Kalkbrottet, vilket vi fick reda på genom att Linda praktiserar på stadshuset.
Klockan tidigt stod vi i kön till biljetterna, det var först till kvarn som gällde.
Lördagen den 18 juni klockan 09:30 hade vi tagit biljetter till. Vi cyklade dit.
Guiden som vår grupp hade hette Ola, och var en perfekt guide. Han var trevlig, pratglad och rolig.
Dessutom hade han en dialekt och röst som påminde om någon jag hört i en Disneyfilm.
Smhi och dmi hade förutspått regn, så jag och Linda hade på oss regnjackor, och i min väska låg regnbyxor.
Än så länge var det uppehåll. Vi började vandringen neråt.
På vägen blev det en del stopp då Ola skulle berätta olika fakta om Kalkbrottet.
I Kalkbrottet finns Malmös största vattenfall. Det näst största också.
Bra att veta.
Några svängar senare var vi nere och hade utsikt över hela brottet.
Förutom vi två var nästan alla andra pensionärer.
Jag tror det fanns två andra barn (jag räknar mig själv fortfarande som ett barn).
Vädret skiftade frekvent och oregelbundet. Det gick från kyligt till så varmt att jackan fick åka av.
Vattnet i denna damm var så kristallklart att man kunde se hela vägen ner till botten, vilket var tolv meter ner.
I Kalkbrottet finns det bland annat rådjur. Linda lyckades se ett.
Såhär ser fabriken ut där det krossades kalk för längesedan.
Hela gruppens ben trampade framåt ständigt.
Om man stannade blev men åtsagd att fortsätta gå, för att inte gruppen skulle dras ut.
Rovfåglar är också en del av invånarna i brottet. Vi lyckades se ett par olika sorter.
Jag hade mitt 35mm på, så jag försökte inte ens få de på bild.
En kille hade ett paraply. Det såg så gulligt ut, för det regnade inte.
Att ta en turistbild nere i Kalkbrottet är något jag och Linda pratat om länge.
Nu när vi väl var där nere insåg vi att det inte gick.
Jag tog i alla fall en halv turistbild.
Sedan bytte jag till min 85:a.
Den guidade turen gick mot ett slut.
När hela gruppen hade gått upp för den branta backen stannade Ola oss en gång till och berättade det sista innan vi klappade händerna för hans prestation och sedan gav oss av.
Vi kom förbi ett hus under konstruktion. Massor med linjer, jag var tvungen att göra den svartvit.
Strax efter att jag och Linda hade cyklat hem gick vi ut igen för att ta oss till Lund.
Vi skulle träffa min kusin Alexander för att lämna över boken med hans studentbilder.
När vi ändå var i den lilla staden Lund passade vi på att gå runt lite och ögonshoppa. Sedan blev det tåget hem.
