Ögonblick från senaste tiden #13

Jag kan inte klaga på att jag inte har tid för bloggen. Det handlar snarare om prioriteringar.
Linda och jag är duktiga på att fastna i soffan framför diverse tv-serier och tv-spel de fåtal timmar vi har efter jobbet varje dag.

Under ett kort tag på jobbet dök vår maskot upp på olika ställen. Maskoten heter Monique.

Ibland får Linda ett ryck och bakar någonting gott. Detta var en av de gångerna. Det var efterrätten på nyårsafton.

Den natten, när 2016 blev 2017, åkte vi till brofästet och kollade på fyrverkerierna. Som vanligt vet folk inte hur man ska handskas med sprängmedel.

Vi åkte hem efter en stund.

Det var minusgrader. Jag tog ett par bilder på is.

Ska jag vara ärlig minns jag inte var isen kom från.

Det var fint, så det spelar ingen roll.

Björkarna utanför Alnarpsparken är stammisar här på bloggen nu.

En eftermiddag nere vid Sibbarp. Vattnet hade frusit till is.

Det blev en kvällspromenad till Ribban.

Snö och is nere på stranden.

Precis efter den här bilden gick mitt objektiv sönder. Tur nog gick det att laga hos verkstaden.

Vid Värnhem händer det alltid någonting. En dag stannade en polisbil i korsningen utanför jobbet.

Höstkvällar är inte allt för sällan dimmiga.

Samma korsning utanför jobbet. Denna gång med snö istället för sol.

Då och då har jag inte med lunch till jobbet, då gäller det att välja något ställe i närheten att köpa från. Dessa i-landsproblem jag ställs inför!

Lindas storebror och hans familj åker ibland på semester, då är det vi som är kaninvakter.

Hiphop är den sötaste kaninen i stan.

Dessutom ganska tam.

Vintervädret fortsatte.

Snön var sen att komma till Malmö. Men till slut!

Ett av alla hundratals besök på ICA Maxi.

Utsikt över Turning Torso under en kvällspromenad.

Vintersol är härligt!

Lilla Alma fyllde ett år äldre.

På IKEA hittar man alltid halva Malmös barnfamiljer.

Ännu mer snö föll över stan.

Tore modellerade i studion när jag testade en ny kamera.

Plötsligt kom det mer snö. Väldigt mycket mer snö.

Linda är en rackare på att sminka sig.

De fåtal gånger jag har tittat mig i hennes sminkspegel har det varit av andra anledningar.

Monique stod och fikade en dag på jobbet.

Ytterligare ett besök på IKEA.

Det är någonting speciellt med solen när våren närmar sig.

Smakprov

Man kan tro att jag bott under en sten de senaste två månaderna med tanke på hur mycket som hänt här.
Jag har nu tagit mig i kragen och ska göra ett krafttag för att hålla bloggen uppdaterad.
Här är en bild, som ett smakprov, av vad som komma skall.

Första bröllopsresan - Dag 4

Den fjärde dagen i storstaden Paris var även den sista för denna gång. Vårt flyg skulle inte lyfta förrän på kvällen, så vi hade ändå hela dagen på oss att supa in den sista luften.
Och jag hade mycket tid på mig att ta många bilder.

Med halvtrötta steg gav vi oss iväg efter att ha checkat ut från hotellet.

På dagens agenda stod egentligen bara att ta oss till Eiffeltornet.

Det var inte alls varmt, snarare tvärtom.

Precis som vanligt var alla så stiligt klädda.

I alla fall om man bortser från turisterna.

Eiffeltornet låg en bra bit från hotellet, så vi tog tunnelbana en stor del av vägen.

Lugnt och stillsamt.

När vi kom upp i marknivå kunde vi skymta tornet.

Slutligen kom vi fram till det. Linda var glad. Och lite kall.

Klick!

Det var lite tråkigt att man inte kunde gå in under tornet, då det byggdes om på marken och var avspärrat.

Men det gjorde inte oss så mycket, vi var ju uppe på toppen förra gången vi var där.

Vi spatserade vidare.

Linda fortsatte vara glad.

Klick!

Linda var lika söt som vanligt.

Vi korsade floden och blickade ut över stan.

Utan något direkt mål gick vi framåt.

Klick!

Våra magar började bli hungriga på lunch.

Folk tog bilder med allt de hade med sig.

Att vuxna män och kvinnor trampade runt på sparkcyklar inne i staden gjorde oss lika häpna varje gång vi såg det.

Några stenkast från tornet satte vi oss på en restaurang och beställde in lunch.

Lyxig lunch till och med.

När vi var uppätna gick vi vidare mot Champs-Élysées.

Det märktes att vi rörde oss mot finare kvarter.

Alla var stiliga. Som i en film.

Till och med de som inte var "stiliga" passade ändå in.

Glada miner på nästan alla vi såg.

Linda var fortfarande nöjd.

Vi avvek från Champs-Élysées och trampade in på sidogator.

Ändå var folket fortfarande finklädda.

Var vi än tittade såg det ut som en scen från en film.

Vägen vi gick på tog oss till Triumfbågen.

Vid en korsning tog vi en liten paus och släckte törsten.

Baguette i multum.

Antingen tog de en selfie eller så letade dem efter någonting.

Tillbaka på Champs-Élysées trängde vi oss framåt med massorna.

Vi gick in i en och annan butik längs gatan.

I varje butik vi gick in i fick vi visa våra väskor vi hade på oss, hur normalt som helst.
Men hemma i Malmö skulle detta aldrig fungera.

Puss puss.

Nu gick vi mot nästa ställe.

Gott om bänkar vid sidan av trottoaren.

Våra näsor pekade mot pariserhjulet, och fötterna gick ditåt.

Folk fortsatte gå förbi oss, den ena stiligare än den andra.

Att ta bilder på folk som sitter på bänkar har jag alltid tyckt om.

Jag vet inte exakt varför, men jag tycker det ofta blir väldigt bra på bild.

Ännu en scen tagen ur en film.

Framme vid hjulet. Nu var höstkylan från förmiddagen borta.

Puss puss.

Det kändes givet att ställa oss i kö och köpa glass.

Inte vilken glass som helst.

Vissa var flitiga och motionerade.

Andra gjorde raka motsatsen.

Vi sa hejdå till hjulet och den fina parken.

Klockan började närma sig den tiden när vi var tvungna att ta oss tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor och åka till flygplatsen.

Vi ville äta någonting innan vi kom till flygplatsen, så vi började spana efter ett passande ställe.

Det passande stället fick bli Lafayette.

Efter vi mumsat i oss en liten tidig halvmiddag gick vi upp på taket och blickade ut över staden en sista gång.

Linda njöt av solen.

Solen som sakta men säkert rörde sig neråt.

Märkliga människor patrullerade utanför när vi gick där ifrån.

Så kan man också prata i telefon när man kör sin moppe.

Eftermiddagsljuset var ljuvligt.

Till slut var vi tillbaka till hotellet och hämtade våra väskor.

Taxiresan till flygplatsen var också som från en film. Den som sett filmen Taxi från 1998 vet vad jag menar.
Flyget tog oss hela vägen till Köpenhamn och vi landade i tid. Vi ska försöka åka iväg varje gång vi firar vår bröllopsdag. Att börja med Paris var ett bra val.