Tänkte att det kunde lämpa sig väl med ett nytt inlägg på en dag som idag.
Folk som väntar på bussen, och folk som sitter såväl som står på bussen har alla en sak gemensamt. Den lilla manicken med ett ändlöst scrollande.
Vad vet jag, kanske är jag likadan. Men då cyklar jag alltid till jobbet, så det är nog bäst att inte veta.
Sådan mor, sådan son.
En dag hade vi lite sällskap här hemma. Jag hittade den lilla inkräktaren och bedömde den avliden och efter en kort ceremoni gjorde jag det enda vettiga. Kameran och några lampor åkte fram.
Det här var när sommaren fortfarande gav oss värme.
Canon-Morgan står mitt i vägen.
Inne i S:t Pauli kyrka bads det kors och tvärs.
En flicka och en kråka, som den välkände sången.
Förmodligen kommer jag aldrig att tröttna på Slottsparken.
Där finns alltid något att fotografera.
Särskilt om macrot sitter på kameran.
Isidor tycker också om att inspektera naturen, gärna med sitt förstoringsglas.
Hej lilla fjäril.
Linda tackar aldrig nej till att gå till Slottsparken heller. Inte minst på vår och sommaren.
En annan eftermiddag tog vi oss till Malmöhus, där det finns mängder av djur och insekter att låta ögonen vila på.
Vi gjorde det mest för Isidor, men för mig och Linda som inte varit där på säkert nästan två decennium var det inte så dumt heller.
Passade till och med på att ta ett självporträtt när vi var där.
Något senare under sommaren for vi till Lund dit vi inte är alls ofta. Men det visade sig att många andra brukar vara där.
Det finns alltid tid för en liten puss.
Ett annalkande regn.
Det går nog att räkna antalet bussresor på en hand, som jag gör under ett år. Kanske till och med en halv hand. Här är en sällsynta bussvistelserna.
Utanför jobbet en eftermiddag.
Samma moppe, samma man, samma dag men inte samma vinkel.
Bättre än så här blev det inte för denna gång.
