lördag 5 november 2016
Bokskogen är minst sagt stor. Det finns många olika parkeringar och många olika stigar och slingor att gå längs.
Efter att ha varit i skogen en hel del gånger har jag hittat min favoritplats i skogen.
En dag för ett tag sedan åkte jag dit med Tore och hans bättre hälft Susanne.
Efter man parkerat går man på stigen i ungefär 10-15 minuter, sen kommer man fram hit. Ett stort öppet fält mitt inne i skogen.
Vi stötte på en liten larv som kröp förbi oss när vi satt och mumsade i oss risifrutti.
Givetvis blev larven flitigt förevigad, både av mig och Tore.
Vi gick in bland träden, solen sneglade fram bakom trädtopparna.
En liten, liten sjö uppenbarade sig. Från ingenstans. Jag hade aldrig sett den innan.
Tore hade med sig sitt stativ och kände sig ruskigt ambitiös.
Allt var väldigt rogivande.
Ännu hade träden inte gett upp hoppet om sommaren, allt var fortfarande mer eller mindre grönt.
Sjön låg nästan helt stilla.
Till slut fick skogen nog av oss, så vi gick bege oss hemåt igen.
Efter att ha varit i skogen en hel del gånger har jag hittat min favoritplats i skogen.
En dag för ett tag sedan åkte jag dit med Tore och hans bättre hälft Susanne.
Efter man parkerat går man på stigen i ungefär 10-15 minuter, sen kommer man fram hit. Ett stort öppet fält mitt inne i skogen.
Vi stötte på en liten larv som kröp förbi oss när vi satt och mumsade i oss risifrutti.
Givetvis blev larven flitigt förevigad, både av mig och Tore.
Vi gick in bland träden, solen sneglade fram bakom trädtopparna.
En liten, liten sjö uppenbarade sig. Från ingenstans. Jag hade aldrig sett den innan.
Tore hade med sig sitt stativ och kände sig ruskigt ambitiös.
Allt var väldigt rogivande.
Ännu hade träden inte gett upp hoppet om sommaren, allt var fortfarande mer eller mindre grönt.
Sjön låg nästan helt stilla.
Till slut fick skogen nog av oss, så vi gick bege oss hemåt igen.
Kategorier:
natur