Vardagen tågar på

Det här med tiden är väldigt konstigt.
Jag begriper mig inte på hur den fungerar. Ibland känns det som att veckorna är ovanligt långa och ibland undrar jag var veckan tar vägen när den tar slut snabbare än väntat. Om mindre än en vecka är det julafton, men jag har ändå inte riktigt förstått att det är jul redan.

Bilden här ovan är från i somras när ett träd vid Värnhem blommade för fullt.
Den är helt orelaterad till texten och mina tankar. Men jag tycker den är fin.

En tur in bland träden

Bokskogen är minst sagt stor. Det finns många olika parkeringar och många olika stigar och slingor att gå längs. 
Efter att ha varit i skogen en hel del gånger har jag hittat min favoritplats i skogen.
En dag för ett tag sedan åkte jag dit med Tore och hans bättre hälft Susanne.

Efter man parkerat går man på stigen i ungefär 10-15 minuter, sen kommer man fram hit. Ett stort öppet fält mitt inne i skogen.

Vi stötte på en liten larv som kröp förbi oss när vi satt och mumsade i oss risifrutti.

Givetvis blev larven flitigt förevigad, både av mig och Tore.

Vi gick in bland träden, solen sneglade fram bakom trädtopparna.

En liten, liten sjö uppenbarade sig. Från ingenstans. Jag hade aldrig sett den innan.

Tore hade med sig sitt stativ och kände sig ruskigt ambitiös.

Allt var väldigt rogivande.

Ännu hade träden inte gett upp hoppet om sommaren, allt var fortfarande mer eller mindre grönt.

Sjön låg nästan helt stilla.

Till slut fick skogen nog av oss, så vi gick bege oss hemåt igen.

Blommor och bin

En dag i somras körde vi till Alnarpsparken där det finns stora mängder med alla möjliga växter och blommor.
Den dagen fick jag för mig att ta lite mer närbilder på dessa, även fast det blev mer fokus på insekterna än blommorna.

En stuga vid vattnet i Blekinge - Dag 4

Till slut blev dag tre till dag fyra, och även den sista dagen som jag och Linda var i stugan.
Den här dagen skulle vi få besök!

Till slut fick Lindas pappa en stor fisk, och Alma vågade titta ganska nära på den.

Lindas två kusiner kom på besök, som tur nog är nästan samma ålder som Elias och Alma.

De tittade lite på när Lindas pappa fiskade.

Sen lektes det i vattnet. Mycket.

Efter mycket lek blir man trött.

En av de minsta grodorna hälsade på oss.

Glass är gott, oavsett hur ung eller gammal man än är.

De små barnen tycker om att leka med varandra.

Jag agerade taxi.

Till slut blev det dags för mig och Linda att säga hejdå till alla och köra hem till lilla Malmö igen.

En stuga vid vattnet i Blekinge - Dag 3

Hipps och vipps blev dag två till dag tre. Lugnet i Blekinge fortsatte.

Både jag och Linda fick varsitt klistermärke på kinden.
Mitt satt kvar i princip hela dagen då jag glömde bort att det satt där.

Både Elias och Linda satt med sina barnvakter.

Givetvis också Alma, som visa hennes färdigheter i sina svåra mobilspel!

Till och med Elias fick kämpa.

Vi gungade även idag. Det blir aldrig tråkigt att gunga.

Elias blickade ut över en liten, liten bro.

Jag satte kameran på en sten och tog en bild på oss alla fyra!

Linda och Alma plockade blommor till Lindas mamma.

Man kan nästan se hur all stress och misär bryter ner oss.

Alma lekte med ett hopprep.

Jag hittade en jättecool larv. Men då jag inte hade med något makroobjektiv kunde jag inte ta närbilder, tills jag kom på att jag kunde hålla mitt 50 mm löst framför kameran och ändå komma ganska nära.

Alma och Lindas pappa satt och filosoferade över livet samtidigt som de väntade på att fiskarna skulle komma.

De såg ut att ha det alldeles okej.