Här fortsätter bildbomben från tredje dagen i soliga London!
Efter allt åkande i tunnelbanan kom vi fram till någonstans. Vi tog oss ut från tuben, som den så fint kallas.
Där ute var det fortfarande varmt och soligt.
Till och med vägarbeten i London ser väldigt brittiska ut.
Vi gick längs gator som kändes väldigt "dyra".
En hel del dyra bilar i alla fall.
Många som jag aldrig ens har sett i Sverige.
Lägg märke till det extremt stora trafikljuset.
Här satt en man och petade bland hundratals olika sladdar i olika färger. En förbigående kvinna stannade och började prata med honom.
Vi kom in i en park.
Som alla andra parker låg det folk på gräsmattorna.
Ekorrar fanns det också gott om.
Linda var lika söt som vanligt.
Solen lyste ner mellan trädtopparna.
Alla låg inte på gräsmattorna och vilade.
Vissa låg på bänkar och tog det lugnt.
Det syns inte, men här var det extremt varmt. Vi hade gärna tittat lite extra i denna parken,
men vi gick med snabba steg från skugga till skugga.
Fler som också var trötta.
Parken var för övrigt väldigt fin.
Några satt och målade.
Fler gräsmattemänniskor.
Nästa gång ska vi spendera lite mer tid i parken, den här bilden tog jag i förbifarten.
Väl ute ur parken såg vi fler bilar. Denna var väldigt söt.
Vi gick till Covent Garden. Tydligen var vi inte ensamma om att gå dit heller.
Där var folk.
Väldigt, väldigt mycket folk.
Det finns ett ställe inne i Covent Garden som heter Shake Shack. Där satte vi oss och åt lunch.
Det var en estetiskt fin hall som allting var samlat i.
Hamburgarna gör sig inte så bra på bild, såhär i efterhand, men de var väldigt goda!
Som alla andra turisttäta ställen fanns det alltid någon som uppträdde och ville roa folk för en slant.
Han kastade upp hatten med foten så att den, alldeles perfekt, landade på huvudet.
Vi gick vidare in på små, smala gator. Här kom en stor lastbil som skulle backa in på en av de små, smala gatorna.
Männen, och kvinnorna, stod som vanligt med sina ölglas och pratade utanför puben.
Här kom den lokala sopbilen. Gatan var precis så bred att sopbilen precis kunde köra på den.
Två cyklar stod fastkedjade i en lyktstolpe, den ena sopgubben fick gå ut och hålla undan cykeln så gott det gick.
En annan gatufotograf.
Vi kom till kanalen, och närmade oss London Eye.
Från det att vi köpt två biljetter till den tog det bara 10 minuter tills vi satt i en av glasbollarna.
Den var större än jag trodde.
Resan upp började.
Tyvärr var det ett molntäcke över hela staden.
Vi var lika glada ändå!
Den fortsatte upp och upp.
Människorna på marken blev mindre och mindre.
Vi kunde nu se staden i sin helhet. Många lyftkranar var det.
Och här är den klassiska Big Ben-bilden.
Sedan började det gå neråt.
Det var som sagt en stor glasboll.
Det kändes faktiskt inte som att vi var så högt upp som vi var.
Med fisheye-objektivet fick jag med nästan allt.
Nu såg människorna där nere ut som myror.
Jag fick en puss av Linda.
Givetvis var vi tvungna att ta en selfie i glasbollen!
Nu var vi nästan nere på marken igen.
Väl nere gick vi vidare.
Många stod vid kanten till floden och tittade ut mot Big Ben.
Andra tittade åt andra håll.
Jag har hört att om man kramas minst 20 sekunder så minskar det stress och gör en gladare.
Han stod och blickade upp i det tjocka molntäcket medan hans flickvän tog en bild.
Jag tror han satt och sov.
De vågade kanske inte åka London Eye, och stod några få meter upp istället.
Två duvor som smög förbi.
På andra sidan gatan stod en kvinna och poserade.
Linda tog efter henne.
Den obligatoriska bilden på Big Ben när man står nedanför.
Vi tog oss sedan till tunnelbanan.
Vi åkte hemåt, klockan var nu kväll.
Det blev en lång dag idag igen. Fötterna och benen var trötta efter all motion. Vi somnade fort.
