Jag märkte att sista dagen av vår semester inte hade kommit upp här på bloggen. Dåligt av mig!
Här kommer sista inlägget med bilder från bilsemestern.
Vi var jättenöjda med boendet på Åsa Jutegård. Ägaren tipsade oss om ett naturreservat bara någon kilometer bort.
När vi hade checkat ut körde vi dit för att kolla vad det var.
Herregud vad fint det var, vi var tvungna att pussas och ta en
turistbild.
Sen dansade vi!
Det var ett stort område, mest med gräs och grönska. Men det låg precis vid kusten så en hel del stenar och små klippor fanns.
Vi blev lite häpna över hur det såg ut. Allt annat än Skåne.
Det blev många bilder på stenformationerna.
Färger och former som nästan blev abstrakta.
Gott om snäckor var det också.
På sina små ställen tittade blommor fram.
Lite här och var.
Det bröt av den hårda naturen.
Vi rörde oss sakta framåt längs vattnet.
Dagen hade börjat lite molnigt men det lättade upp allt eftersom.
Vi pussades lite till.
Vi kunde inte riktigt få nog av detta ställe. Tyvärr hade vi en tid att passa, så vi kunde inte stanna så länge.
Men vi bestämde att vi skulle åka tillbaka senare i år, i värsta fall bara över dagen.
Sen körde vi till Varberg för att träffa en fotokompis som heter Alma.
Hon bor vid en gård där det finns massor av djur.
En hel del kossor.
Unga som gamla.
Linda älskar kossor så hon älskade att få komma så nära så många kalvar.
Riktigt nära.
De var lite nervösa när jag och Linda kom. Jag förstår dem, vi pratar ju skånska.
Men de vande sig snabbt.
Där stod de på rad och hade det bra.
Självklart pussades vi även där och tog en
turistbild.
Kalvarna var nyfikna av sig.
Fler kossor.
Även de var nyfikna.
Det var jättevarmt den dagen, så jag förstår att de också var trötta.
Vi sa hejdå till kossorna och gick vidare.
Vi gick ut.
Där ute möttes vi av fler kossor.
Vi gick längs en liten och fin landsväg.
Med åkrar på båda sidor om oss.
Linda visade sina fina bilder för Alma.
Grönt överallt.
Det var så lugnt ute på landet.
En lada som sett bättre dagar.
Vi kom tillbaka till gården, och gick in i ett annat hus.
I det huset fanns det grisar!
Vissa av de var ypperligt små!
Och glada!
Almas egna häst kom och sa hej.
Sen fikade vi lite med Alma och hennes familj innan vi blev tvungna att åka hem till Malmö.
Så nästan 200 mil senare var vi tillbaka i hemstaden och den semestern var slut.
Oj vad vi hade det bra!
