onsdag 31 oktober 2012
Gamla bilder finns det alltid gott om. Därför, i brist på annat, bjuder jag på dessa två från sommaren 2010 i Lund.
Kategorier:
gatufoto
...........
måndag 29 oktober 2012
Hela helgen hade vi inventering på Scandinavian Photo. Igår eftermiddag när vi var färdiga åkte jag och Linda till Emporia.
Mest för att vi ville se hur det såg ut i dagsljus, och för att jag ville fota lite.
Det första vi gjorde var att gå upp på taket. Där var inte alls lika kallt och blåsigt som förra gången.
Klockan var närmare fyra, så solen var på väg ner.
Trappan som ledde upp till kikarna var populär.
Alla ville kika in hur det såg ut långt bort.
Jag var den enda med systemkamera där uppe på taket. Alla andra körde med sina mobiler.
Ljuset förr ganska smakligt på de som kom uppgåendes för trappstegen.
Vi började frysa ganska mycket, så vi tvingade benen att bära oss ner igen.
På vägen mötte vi en, till synes, ganska sur tant.
Jag tog en bild med min polaroidkamera.
En sak jag sett fram emot väldigt jättemycket är den här trappan. Den snyggaste trappan i Malmö.
Så stor, bred och estetisk.
Glasväggen bredvid kastar varma färger på allt i sin väg.
Sex ben kom springandes upp för trappan.
En annan man gick också upp för trappan, dock i en lugnare takt.
Här ska vi ta en turistbild någon gång!
Från trappan gick vi mot den andra entrén, det finns ju två.
Vid den andra entrén är det havsblått. Bra kontrast mot det kissgula, förlåt - bärnsten heter det ju.
Sen gick vi till bussen och åkte en hållplats för att komma hem. Jag la märke till den överfyllda papperskorgen.
Mest för att vi ville se hur det såg ut i dagsljus, och för att jag ville fota lite.
Det första vi gjorde var att gå upp på taket. Där var inte alls lika kallt och blåsigt som förra gången.
Klockan var närmare fyra, så solen var på väg ner.
Trappan som ledde upp till kikarna var populär.
Alla ville kika in hur det såg ut långt bort.
Jag var den enda med systemkamera där uppe på taket. Alla andra körde med sina mobiler.
Ljuset förr ganska smakligt på de som kom uppgåendes för trappstegen.
Vi började frysa ganska mycket, så vi tvingade benen att bära oss ner igen.
På vägen mötte vi en, till synes, ganska sur tant.
Jag tog en bild med min polaroidkamera.
En sak jag sett fram emot väldigt jättemycket är den här trappan. Den snyggaste trappan i Malmö.
Så stor, bred och estetisk.
Glasväggen bredvid kastar varma färger på allt i sin väg.
Sex ben kom springandes upp för trappan.
En annan man gick också upp för trappan, dock i en lugnare takt.
Här ska vi ta en turistbild någon gång!
Från trappan gick vi mot den andra entrén, det finns ju två.
Vid den andra entrén är det havsblått. Bra kontrast mot det kissgula, förlåt - bärnsten heter det ju.
Sen gick vi till bussen och åkte en hållplats för att komma hem. Jag la märke till den överfyllda papperskorgen.
Kategorier:
gatufoto
söndag 28 oktober 2012
Det råder nog inget tvivel om att en bild från Emporia ska bli veckans bild.
Men det var ganska svårt att välja just en som jag gillar mest av alla, nästan tvåhundra, som jag tagit de två gånger vi varit där. Det blev dock denna. Denna är bara så... annorlunda. Jag vet inte hur jag ska beskriva den riktigt.
Jag låter den tala för sig själv.
Men det var ganska svårt att välja just en som jag gillar mest av alla, nästan tvåhundra, som jag tagit de två gånger vi varit där. Det blev dock denna. Denna är bara så... annorlunda. Jag vet inte hur jag ska beskriva den riktigt.
Jag låter den tala för sig själv.
Kategorier:
gatufoto,
Veckans Bild
torsdag 25 oktober 2012
Det har nog inte gått att missa. Idag öppnade Emporia för allmänheten.
Efter jag hade slutat klockan 6 åkte jag och Linda tåget dit för att kolla in det som har tagit tio år att bygga klart.
Någon enstaka timme innan vi kom dit hade det varit ett brandlarm, så där hade tydligen varit ganska stökigt.
Men det missade vi.
Redan så fort vi kom in möttes vi av det vi längtat efter så länge. Arkitekturen. Färgerna.
En sak som vi märke snabbt var mängden av sittplatser runt omkring.
Men mest var vi fascinerade av färgerna.
Nästan överallt man tittade fanns där en rulltrappa som ledde upp eller ner.
Sa jag att det var fullknökat med folk?
Såhär ser det nog inte ut någon annanstans i Sverige. Det hela kändes så... amerikanskt.
Den gröna spiraltrappan som leder upp till taket.
Ute på taket, som ska vara en sorts trädgård, var det mörkt. Några få lampor lyste upp där man kunde gå.
Vindarna blåste hård och kallt mot oss, det gick knappt att stå still.
Man kunde kika ut. Bort mot bron och danskarna.
Blåsten och kylan fick oss att gå tillbaka mot värmen.
På vägen dit tog jag några bilder.
Här är havsentrén sett uppifrån, med Öresundsbron i bakgrunden.
När vi kom in blev jag jättelycklig av att känna värme igen!
En liten kille gick rund med en ballong. Han var svartvit.
Där fanns många tanter och gubbar. Ganska många av tanterna satt ner.
Med all rätt, dock. Att vandra runt inne i Emporia kan nog lätt bli en halvdagsutflykt.
Bara på de knappa 90 minuter vi var där hann vi gå vilse ett par gånger.
Tur nog finns där moderniserade touchskärmskartor som visar vägen.
När klockan närmade sig åtta gick vi ut för att dra oss hemåt.
Men först ville jag ta den här bilden.
Den är så lik som möjligt en bild jag tog för exakt tre år sedan på exakt samma plats.
I förra inlägget var den bilden med, om du är nyfiken.
Bussen kom efter tio minuter, till vår förvåning. Jag var ganska inställd på att få vänta en bra stund.
Ibland har man tur!
Efter jag hade slutat klockan 6 åkte jag och Linda tåget dit för att kolla in det som har tagit tio år att bygga klart.
Någon enstaka timme innan vi kom dit hade det varit ett brandlarm, så där hade tydligen varit ganska stökigt.
Men det missade vi.
Redan så fort vi kom in möttes vi av det vi längtat efter så länge. Arkitekturen. Färgerna.
En sak som vi märke snabbt var mängden av sittplatser runt omkring.
Men mest var vi fascinerade av färgerna.
Nästan överallt man tittade fanns där en rulltrappa som ledde upp eller ner.
Sa jag att det var fullknökat med folk?
Såhär ser det nog inte ut någon annanstans i Sverige. Det hela kändes så... amerikanskt.
Den gröna spiraltrappan som leder upp till taket.
Ute på taket, som ska vara en sorts trädgård, var det mörkt. Några få lampor lyste upp där man kunde gå.
Vindarna blåste hård och kallt mot oss, det gick knappt att stå still.
Man kunde kika ut. Bort mot bron och danskarna.
Blåsten och kylan fick oss att gå tillbaka mot värmen.
På vägen dit tog jag några bilder.
Här är havsentrén sett uppifrån, med Öresundsbron i bakgrunden.
När vi kom in blev jag jättelycklig av att känna värme igen!
En liten kille gick rund med en ballong. Han var svartvit.
Där fanns många tanter och gubbar. Ganska många av tanterna satt ner.
Med all rätt, dock. Att vandra runt inne i Emporia kan nog lätt bli en halvdagsutflykt.
Bara på de knappa 90 minuter vi var där hann vi gå vilse ett par gånger.
Tur nog finns där moderniserade touchskärmskartor som visar vägen.
När klockan närmade sig åtta gick vi ut för att dra oss hemåt.
Men först ville jag ta den här bilden.
Den är så lik som möjligt en bild jag tog för exakt tre år sedan på exakt samma plats.
I förra inlägget var den bilden med, om du är nyfiken.
Bussen kom efter tio minuter, till vår förvåning. Jag var ganska inställd på att få vänta en bra stund.
Ibland har man tur!
Kategorier:
gatufoto
onsdag 24 oktober 2012
Den 25:e oktober 2009 var jag ute i dimman på en promenad.
Jag gick bort till, dåtidens, kala och tomma Hyllie. Där fanns inga människor, inget direkt tecken på liv.
Förutom all byggnation såklart. Emporia hade börjat byggas.
I bakgrunden kan man skymta Hyllie Arena. Står man på samma ställe idag syns arenan inte det minsta.
Nu står där ett enormt shoppingcenter samt ett lika stort parkeringshus.
Även Hyllie station hölls på att byggas. Jag minns att jag gick där och tänkte att det skulle ta evigheter innan allt detta blir helt färdigt. Men nu är vi här. Imorgon är det invigning för Emporia.
Herregud vad tiden går snabbt.
Jag gick bort till, dåtidens, kala och tomma Hyllie. Där fanns inga människor, inget direkt tecken på liv.
Förutom all byggnation såklart. Emporia hade börjat byggas.
I bakgrunden kan man skymta Hyllie Arena. Står man på samma ställe idag syns arenan inte det minsta.
Nu står där ett enormt shoppingcenter samt ett lika stort parkeringshus.
Även Hyllie station hölls på att byggas. Jag minns att jag gick där och tänkte att det skulle ta evigheter innan allt detta blir helt färdigt. Men nu är vi här. Imorgon är det invigning för Emporia.
Herregud vad tiden går snabbt.
Kategorier:
blandat
måndag 22 oktober 2012
I lördags var det en av de finaste dagarna på länge, här i Malmö.
Därför gjorde jag och Linda precis vad ungefär resten av Malmö också gjorde. Vi gick ut.
Från Hyllie tog vi tåget som rullade oss till Centralen.
På Centralen stod folk, som vanligt, och tittade uppåt.
Från Centralen gick vi mot parken, genom gamla stans små gator.
I parken fanns det folk precis överallt. Och nästan alla hade varsin kamera som de tog bilder med.
De tog bilder på varandra lika mycket som på allt runt omkring.
Träden inne i stan är allt från helt gröna, till dödsbruna.
Utanför Stadsbiblioteket möttes två hundar.
Och inne i parken bakom bibblan stod två män och skulle ta bilder på varandra.
Färgerna var där. De eldröda löven låg och omfamnade marken som annars är så livlös.
Härliga kontraster.
Linda, med sin lila tröja, passade väldigt mycket in i omgivningen.
Solen skapar färger. Den lös på trädens toppar som såg ut att brinna.
På en bänk satt ett äldre par och hade det bra.
På en annan bänk satt ett annat par och hade det bra.
Det var något av det sötaste jag sett. Två, annars ganska fula, fåglar såg riktigt kärleksfulla ut.
Vidare vandrade vi. Till Ribban kom vi. Även där fanns folk. Överallt.
Dock så badade ingen vid stranden.
En man satt i gräset och kände sig fridfull.
Två andra satt i sanden.
Och en fjärde satt på gräset ovanför sanden.
Jag undrar hur de såg ut för trettio år sedan.
En tjej, en cykel och en hög med sten och sand.
Linda hittade en hjärtformad sten.
Detta hade lika gärna kunnat vara mitt i sommaren.
När vi kom fram till den långa bryggan, kände vi att benen började bli sömniga.
Så vi gick mot närmsta buss för att åka hem igen.
Närmsta buss var 3:an som gick vid Fridhemstorget. Väl hemma tog vi det lugnt resten av helgen.
Därför gjorde jag och Linda precis vad ungefär resten av Malmö också gjorde. Vi gick ut.
Från Hyllie tog vi tåget som rullade oss till Centralen.
På Centralen stod folk, som vanligt, och tittade uppåt.
Från Centralen gick vi mot parken, genom gamla stans små gator.
I parken fanns det folk precis överallt. Och nästan alla hade varsin kamera som de tog bilder med.
De tog bilder på varandra lika mycket som på allt runt omkring.
Träden inne i stan är allt från helt gröna, till dödsbruna.
Utanför Stadsbiblioteket möttes två hundar.
Och inne i parken bakom bibblan stod två män och skulle ta bilder på varandra.
Färgerna var där. De eldröda löven låg och omfamnade marken som annars är så livlös.
Härliga kontraster.
Linda, med sin lila tröja, passade väldigt mycket in i omgivningen.
Solen skapar färger. Den lös på trädens toppar som såg ut att brinna.
På en bänk satt ett äldre par och hade det bra.
På en annan bänk satt ett annat par och hade det bra.
Det var något av det sötaste jag sett. Två, annars ganska fula, fåglar såg riktigt kärleksfulla ut.
Vidare vandrade vi. Till Ribban kom vi. Även där fanns folk. Överallt.
Dock så badade ingen vid stranden.
En man satt i gräset och kände sig fridfull.
Två andra satt i sanden.
Och en fjärde satt på gräset ovanför sanden.
Jag undrar hur de såg ut för trettio år sedan.
En tjej, en cykel och en hög med sten och sand.
Linda hittade en hjärtformad sten.
Detta hade lika gärna kunnat vara mitt i sommaren.
När vi kom fram till den långa bryggan, kände vi att benen började bli sömniga.
Så vi gick mot närmsta buss för att åka hem igen.
Närmsta buss var 3:an som gick vid Fridhemstorget. Väl hemma tog vi det lugnt resten av helgen.