ARKIV

KATEGORIER

Vecka 52

Nu var vi här, femtiotvå veckor senare. Förra året tog jag en bild om dagen, detta år har det blivit en bild i veckan.
Och tur det, för jag hade aldrig hunnit med en bild om dagen så som mitt liv är nu jämfört med 2011.
Nästa år tror jag inte att jag kommer fortsätta med en bild i veckan. Men något projekt blir det.
Så jag låter den sista Veckans Bild-bild vara symbolisk för vad den representerar. Ett slut.


Gott nytt år på er alla så hörs vi 2013!



Kategorier:

Vecka 51

Nu är det bara en vecka kvar av året, och den här veckan har jag inte fotat någonting alls. Förrän idag.
Jag följde med Lindas familj hem till hennes brors familj tillsammans med Lindas mammas kusiner.
Bra mat, bra folk och bra dag med andra ord. Det har dessutom snöat rackarns idag, och imorgon lär det bli plusgrader.
Så det blir väl inte en vit julafton ändå. Men men.



Kategorier:

Bildspråk

Vad betyder egentligen ordet bildspråk?
Om det nu menas att bilderna kan tala för sig själva, så är det precis vad jag låter dessa tre göra.









Kategorier:

Timo Räisänen

I fredags, den 14:e, var det konsert på KB här i stan. Det var Timo Räisänen som spelade.
Linda hade vunnit en tävling så att vi två fick träffa honom i hans loge en stund eller två.



Han blev väldigt intresserad av min X100 som jag hade med mig. Han tog den här bilden på oss, dessvärre var autofokusen avstängd.


Sen pratade vi lite skit och tog det lugnt.


Förbandet hette något namn, och de var faktiskt helt okej!


Men Timo själv var såklart favoriten. Tack vare Linda har jag fastnat för honom.
Efter konserten tog Lindas bästa kompis Emmy en turistbild på oss eftersom det var den 14:e.

Kategorier:

Vecka 50

Den här veckan har det varit Musikhjälpen. Jag har inte direkt hunnit varken lyssna eller titta på det.
Men igår efter jobbet åkte jag dit och träffade Linda.
Vår kompis Caroline var där tillsammans med sina vänner från Nordic Garrison.
Under veckan har vi även träffat Timo Räisänen, Anders & Måns och jag har mest jobbat.



Kategorier:

Tolv Tolv Tolv

Det har inte varit så lätt att missa att det har varit en speciell dag idag. Den tolfte december tvåtusentolv. 12-12-12.
Detta är sista gången ett datum är så symmetriskt på väldigt mycket länge.
Så jag tog med kameran till jobbet för att fotografera varje timme.
Så, här är min dag.



Timme 9. Jag är påväg till bussen. Solen kikar fram mellan molnen och målar med sitt gyllengula ljus på grannens plank.


Timme 10.
Johan och Christer står i telefon med kunder.


Timme 11.
Det tog mig en timme att handskriva 60 presentkort åt ett företag som hade beställt det av mig. Skrivkramp.


Timme 12.
Jag fick för mig att städa lite. De andra tittade på.


Timme 13.
Linda kom och hälsade på efter skolan. Det var för en gångs skull hon som stod bakom kassan och inte jag.


Timme 14.
John pratar kameror med kunder.


Timme 15.
Livet bakom kassan.


Timme 16.
John står.


Timme 17.
Jag blir inspekterad av ett barn.


Timme 18.
Busschauffören tyckte inte att jag fick åka med, även fast bussen inte hade lämnat hållplatsen. Så jag tog ett varv tunt torget.


Timme 19.
Jag åkte hem till Linda och fann henne sittandes med att sy en väska utav ett klädesplagg.


Timme 20.
Jag passade på att titta extra mycket på Linda innan jag skulle åka hem.


Timme 21.
Tolv timmar och tolv bilder senare, den tolfte i tolfte tvåtusentolv.
En ganska lugn och normal dag. Imorgon kommer en till.

Kategorier: ,

Vecka 49

Den här veckan har bjudit på mer snö. Antagligen mer än vissa velat. Jag tycker det är fint.
Så länge det håller sig till snö, och inte slask, det vill säga. Tänk att det snart är ett nytt år!
Här kommer en lugn och vintrig bild på ett träd jag traskade förbi igår.



Kategorier:

Juletid i Köpenhamn

Som jag skrev i söndags bjöd jag Linda på en överraskningsheldag i Köpenhamn.
Nu tänkte jag slå på stort och slänga upp alla bilder därifrån!



Vi tog tåget dit runt 12. Vi fick stå och trängas precis innan för dörrarna för att vi skulle lyckas kunna åka med, den briljanta idén att åka dit just den dagen var vi verkligen inte ensamma om.
Det första vi möttes när vi kom ut ur centralstationen var människor.
Människor överallt. Blicken i den lilla tjejens ögon stämmer ganska bra överens om hur mycket människor det faktiskt var där.


Det märks väldigt snabbt att det är en huvudstad, och att kontrasterna är ganska stora jämfört med "lilla" Malmö.


Till skillnad från alla andra turister gick vi inte bara på ströget. Istället strosade vi runt på smågatorna och lite runtomkring.


Eftersom varken jag eller Linda har någon koll på hur staden ser ut gick vi lite hit och lite dit.


Vilket resulterade i att vi hamnade i den botaniska trädgården, som vi knappt ens visste existerade.


Där inne var vi nästan helt ensamma.


Det är nog en väldans vacker park, men såhär på året var allt ganska jättedött.


Några få individer masade sig förbi oss.


En tjej såg oss och sa att vi var välkomna in i ett litet växthus. Där inne fanns hundratals kaktusar.


Sen gick vi in i ett annat växthus. Men där var så tropiskt att kamerorna inte kunde ta några bilder för all imma.
Men jag lyckades ta denna innan det blev ännu värre.


Förresten, där inne fanns fjärilar överallt. Helt orädda. Synd att vi inte kunde ta några bilder på det.


Det tog en stund efter vi kommit ut innan imman försvunnit.


På ett träd satt några ensamma löv och dinglade i sin ensamhet.


Sedan strosade vi ut ur trädgården och in i staden igen.


Fråga mig inte var vi tog vägen.


Vi gick nog någonstans på ströget. Tror jag. Kanske. Antagligen.


Det rykte ur marken på en sidogata. Lite som i New York. Ganska häftigt.


Gäsp.


Här är en bild från ett ställe. Ingen aning var. Men där fanns en bänk. Och folk.


Jag undrar vad ballonghatten ska föreställa. Ser lite ut som en såndär sugpropp på skaft som man har till vasken.


På ett torg spelades det musik, och en pappa och en liten unge dansade fint i takt.


Är det fortfarande en ryggsäck om den bärs på magen?


Ett liten julmarknad vad uppställd på ett annat torg (eller om det var samma kanske) med olika stånd som sålde mat och kläder.


Den här bilden är jag väldigt nöjd med. Men det lite smått roliga är att jag inte har det minsta minne utav att jag har tagit den.


En tomte. Glad var han.


Tummen upp dessutom.


Några människor åkte förbi oss. Med hjälm, till skillnad från de flesta man ser på segway i Malmö.


Lunchen åts på ett ställe som hette något i stil med Wokon, som serverade wok-mat.


Litet och halvt undanskymt. Det fick bli där eftersom alla "lyxiga" restauranger var helt fullsatta.


Men den här maten var smakrik och riktigt god.


På något annat torg (det känns som det finns många torg) tändes det lyktor.


Syftet med dem vet jag ej. Men de utgjorde en suverän bakgrund.


Folk stod och iakttog dessa ljusfenomen från alla håll.


Och vissa stod bara där. Kanske för att det blev varmt.








Det bar av mot nästa stopp på vägen - Tivoli!


Efter kanske en kvarts köande för att komma in var vi äntligen inne.
Jag vet inte, men det kändes ungefär som om det fanns fler människor inne på Tivoli än utanför.


Ljuset började skymma.


De tusentals lampor började synas mer och mer.


Barn fanns överallt. Kan tänka mig att det är väldigt spännande att gå där inne som en liten knatte.
Ljus, folk och saker som händer överallt.


Många tittade uppåt. Bergochdalbanor skälade förbi i ett vrål.


I en liten damm flöt det runt små båtar.


De stod och tittade på karusellerna.


Ser lite ut som han blivit biten i kinden.


Helt plötsligt var vi inne i Chinatown.


Där var ljuset rött och varmt. Röda, runda lampor hängde överallt. Supermysigt!


Till och med smycken såldes. Det kändes lite som Malmöfestivalen.


Färgkontraster.


Linda var nog den mest färgglada bland de flesta.


Fascinerande barn.


Annorlunda hårfrisyr. Sen sa det pang.


Varför har vi inget sånt här i Malmö?


En kvinna stod och gömde sig.


Leopardkvinnan var där.


Jag köpte varsin varm choklad med vispgrädde åt oss. Det var mums. Och skönt med något varmt i magen.


Det satt en astronaut mitt emot oss.


Ännu mer människor som tittade uppåt.


Vad vore ett inlägg utan en bild på oss?


Det var nu helt kolsvart ute. Och vi började bli ganska frusna.


Därför gick vi mot utgången. Trodde vi. Den hade nog flyttat. Vi fick leta en bra stund. Inga skyltar någonstans.


När vi väl kom ut visste vi inte vilket håll stationen låg åt. Så vi gick åt ett av hållen.
Det var fel håll. Så vi tvingades gå runt hela Tivoli innan vi kom rätt.
Tur nog kom tåget direkt och vi fick sittplats.
På vägen hem sov jag mot Lindas axel. Kan inte bli mycket bättre.

Kategorier: