måndag 7 juni 2010
Två dagar innan studenten åkte vi i klassen iväg på ett läger till en ensam stuga vid Veberöd, om jag inte minns fel (vilket jag mycket väl kan göra). Det kändes som det var på tiden att göra någonting sådant med kamraterna. Självklart var min kamera med för dokumentation.
Mitt ute i ingenstans befann vi oss, och det kändes underbart.
Vi åkte buss från Värnhemstorget i Malmö, och fick byta två gånger innan vi hamnade på rätt ställe. Men från den plats där vi blev avsläppta av bussen behövde vi gå i cirka en halvtimme innan vi nådde stugan.
Vädret var helt fantastiskt. Strålande sol och blå himmel. Dagen innan hade det ösregnat och varit mulet.
Vissa säger att det kallas tur. Jag skicklighet skicklighet.
Området runt omkring användes för militären, tror jag. De hade skjutövningar stup i kvarten, och man såg spår från pansarvagnar lite här och var.
När vi väl kom fram till stugan var vi varma och trötta efter både bussturen och vandringen i den stekheta solen. Det första vi gjorde var att packa upp, sedan tog vi oss en välförtjänt "rast" och vilade uppe vid sängarna.
Rolf, en av våra lärare, följde med. Jag hittade honom sittandes utanför stugan. Även Rolf kände av tröttheten.
Som vanligt hade jag endast min 35 mm med mig, eftersom den är både liten och kompakt, men också för att den levererar suveräna bilder. Jag tog två porträtt på Linn och Felix.
Detta är Eva, vår mentor som vi haft under de tre år på gymnasiet. Bättre mentor får man leta efter!
Två korta minuter från stugan låg en sjö. Dit gick vi för att några ville känna på vattnet. Vi andra stannade på land och njöt av sommaren.
Alldeles strax vid den lilla stranden vid sjön stod två bord och ett par bänkar. Där satte vi oss och fikade lite.
Linn satte sig ner och såg cool ut. Som vanligt, med andra ord.
Småkrypslivet ute i naturen var fullt igång. Lite synd att jag bara hade min 35 mm, eftersom jag är så intresserad av det.
När vi kom tillbaka till stugan hittade jag en Daniel sittandes i ett av vindskydden. Vi grillade korv.
Vid den ena husgaveln hade någon parkerat en cykel. Vem? Ingen aning.
Felix stod och hängde vid ytterdörren. Jag gick dit och pratade med honom.
Klok gosse, den där Felix. Han har mycket vett i skallen.
På husväggarna fanns där ett par nummer uppsatta.
Mina ben blev lite rastlösa, så jag gick en promenad ut på det stora fältet utanför stugan. Det alldeles för skitiga uv-filtret på objektivet gav underliga reflexer.
Där fanns inte alls många blommor, men jag hittade några små nere i gräset.
När klockan närmade sig halv sju var det dags att påbörja grillningen av marshmallows och vingummi.
Det var oväntat smakligt med grillat vingummi. Tro mig!
Felix mumsade i sig sitt godis med ett gott humör.
Senare på dagen hittade jag Felix sittandes utanför stugan.
Under hela tiden jag snackade med honom åt han konstant. Han är inte bara klok, utan också hungrig!
Minna är också en speciell individ. Hon har stor talang för att leka till det och gå in i rollen som andra personligheter. En teatermänniska, skulle jag vilja påstå.
Helt plötsligt blev Felix nödig, och buskarna låg närmre till hands än vad toaletten inne i stugan gjorde.
Jag, Felix, Minna, Linn och Amanda gick iväg på en runda ner till stranden. På vägen fotograferade jag Felix och Minna i motljuset.
På vägen dit hoppade Linn upp på Felix rygg och fick skjuts. Vädret kunde verkligen inte ha varit bättre.
Väl nere på stranden blev det sol och bad. Vi hittade bland annat en fisk.
När jag kom tillbaka var eldstaden i full gång. Den rökte nästan mer än eleverna där hemma på skolan.
Klockan var närmare åtta, så solen stod ganska lågt nu, och lös genom röken på ett sätt som jag aldrig skådat med mina egna ögon förut. Det var nästan magiskt och snudden på overkligt.
Det enda som saknades var en person i silhuett. Och där kom Lena gående! Lite synd bara att bilen stod på just den gräsplätten.
Jag och Robin ansvarade för en tipsrunda som klassen skulle ha. Inte nog med att frågorna vi hade gjort var tillräckligt kluriga, tipsrundan skulle dessutom genomföras i mörkret. Därför satte vi upp reflexer och alla var tvungna att ha med sig ficklampor.
När vi gick runt och satte ut alla frågor höll solen på att gå ner. Klockan var nu nästan halv tio. Men det var fortfarande riktigt skönt och behagligt väder.
Efter att ha blivit klara med upphängningen av frågorna gick vi tillbaka till stugan. Där satt de och hade kul. I en tävling vann Pamela ett par skojiga glasögon.
Eva satt parkerad precis vid elden.
Det sprakade och knastrade i elden.
Innan alla skulle iväg på tipsrundan, vid klockan tio, tog jag två simpla porträtt av Robin och Daniel.
Det var mycket mörkt nu, så jag tackade min kamera för dess brusegenskaper.
För övrigt hade jag bestämt mig för att, nästa dag, gå upp klockan fem och försöka hinna med att fotografera morgonen. De andra tyckte jag var totalt dum i huvudet, men de var inte förvånade.
Min mobil väckte mig när klockan slog fem. Jag var inte det minsta trött, faktiskt. Direkt gick jag upp, klädde på mig, tog kameran och gick ut ur stugan.
Klockan fem visade sig vara för sent att gå upp, solen hade redan varit vaken i runt en halvtimme.
Mitt främsta mål var att fånga morgondimma på bild, men där fanns ingen. Antingen var jag för sent ute, eller så var inte vädret rätt.
Naturen vid stugan hade knappt ens vaknat när jag vandrade över de fuktiga fälten. Morgondaggen klädde vartenda grässtrå och spindlarna hade dekorerat marken med sin väv.
Mina skor samt byxor badade i daggen, jag var ganska blöt om benen och fötterna. Men det gjorde inget. Tystnaden från den mastodontiska naturen och kvittret från de morgonpigga fåglarna fyllde mig med en härlig känsla av lycka och efterlängtat välbehag.
Motljuset var något av det finaste jag sett.
Trettiofem millimeter är verkligen en universaloptik. Ja, jag vet att jag sagt det förut. Men det stämmer verkligen.
Spindlar fanns det gott om. De satt i sina nyvävda nät och njöt av solen.
Landsvägen var nästan lika öde som allt annat. Lite då och då körde en lastbil förbi med en medhörande chaufför. Jag slängde iväg en morgonvinkning till en av dem, och fick tillbaka en likadan.
Detta var första gången jag faktiskt gått upp i ottan för att fotografera. Men viljan att göra det har jag haft jättelänge. Nu vet jag att det inte är så jobbigt, och att det lönar sig.
Det enda som kunde gjort morgonen bättre var om Linda var där med mig. Annars var det helt perfekt.
Under de 24 timmar som vi var där märkte jag hur mycket naturmänniska jag är. Jag mår bra av att vara ute i det vilda.
Jag hittade fina blommor i motljus.
Jag gick in i en miniatyrskog där de brukar ha övningar med stridsvagnar. Fullt med spår och gropar överallt.
Klockan närmade sig sex, så jag började gå tillbaka.
När jag kom tillbaka till stugan var det lika tyst som när jag lämnade den en timme tidigare. Fåglarna sjöng fortfarande sina sommarvisor.
Två till porträtt på Minna.
Pamela, Amanda och Minna.
Vi gick en runda till ett fågelskådartorn. På vägen tillbaka gick vi på den här vägen.
Strax efter vi kommit tillbaka från rundan var det dags att packa ihop alla våra saker, lasta in de största väskorna i Evas bil och sedan gå iväg till busshållplatsen.
Vistelsen i stugan och den tillhörande naturen var underbar, alla hade jättekul och det kändes som en bra avslutning på de tre åren tillsammans. Detta har varit världens bästa klass och det är synd att lämna dem.
Mitt ute i ingenstans befann vi oss, och det kändes underbart.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/8, ISO 200
Vi åkte buss från Värnhemstorget i Malmö, och fick byta två gånger innan vi hamnade på rätt ställe. Men från den plats där vi blev avsläppta av bussen behövde vi gå i cirka en halvtimme innan vi nådde stugan.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/8, ISO 200
Vädret var helt fantastiskt. Strålande sol och blå himmel. Dagen innan hade det ösregnat och varit mulet.
Vissa säger att det kallas tur. Jag skicklighet skicklighet.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/8, ISO 200
Området runt omkring användes för militären, tror jag. De hade skjutövningar stup i kvarten, och man såg spår från pansarvagnar lite här och var.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/80, bländare: f/1.8, ISO 720
När vi väl kom fram till stugan var vi varma och trötta efter både bussturen och vandringen i den stekheta solen. Det första vi gjorde var att packa upp, sedan tog vi oss en välförtjänt "rast" och vilade uppe vid sängarna.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/800, bländare: f/1.8, ISO 200
Rolf, en av våra lärare, följde med. Jag hittade honom sittandes utanför stugan. Även Rolf kände av tröttheten.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1250, bländare: f/1.8, ISO 200
Som vanligt hade jag endast min 35 mm med mig, eftersom den är både liten och kompakt, men också för att den levererar suveräna bilder. Jag tog två porträtt på Linn och Felix.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/6400, bländare: f/2.2, ISO 200
Detta är Eva, vår mentor som vi haft under de tre år på gymnasiet. Bättre mentor får man leta efter!
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/6400, bländare: f/1.8, ISO 200
Två korta minuter från stugan låg en sjö. Dit gick vi för att några ville känna på vattnet. Vi andra stannade på land och njöt av sommaren.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200
Alldeles strax vid den lilla stranden vid sjön stod två bord och ett par bänkar. Där satte vi oss och fikade lite.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200
Linn satte sig ner och såg cool ut. Som vanligt, med andra ord.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200
Småkrypslivet ute i naturen var fullt igång. Lite synd att jag bara hade min 35 mm, eftersom jag är så intresserad av det.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/160, bländare: f/1.8, ISO 200
När vi kom tillbaka till stugan hittade jag en Daniel sittandes i ett av vindskydden. Vi grillade korv.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1250, bländare: f/1.8, ISO 200
Vid den ena husgaveln hade någon parkerat en cykel. Vem? Ingen aning.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/320, bländare: f/1.8, ISO 200
Felix stod och hängde vid ytterdörren. Jag gick dit och pratade med honom.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200
Klok gosse, den där Felix. Han har mycket vett i skallen.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/2.5, ISO 200
På husväggarna fanns där ett par nummer uppsatta.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/2000, bländare: f/2, ISO 200
Mina ben blev lite rastlösa, så jag gick en promenad ut på det stora fältet utanför stugan. Det alldeles för skitiga uv-filtret på objektivet gav underliga reflexer.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1250, bländare: f/2, ISO 200
Där fanns inte alls många blommor, men jag hittade några små nere i gräset.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/2500, bländare: f/1.8, ISO 200
När klockan närmade sig halv sju var det dags att påbörja grillningen av marshmallows och vingummi.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/1.8, ISO 200
Det var oväntat smakligt med grillat vingummi. Tro mig!
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/80, bländare: f/1.8, ISO 200
Felix mumsade i sig sitt godis med ett gott humör.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/500, bländare: f/2.2, ISO 200
Senare på dagen hittade jag Felix sittandes utanför stugan.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/2, ISO 200
Under hela tiden jag snackade med honom åt han konstant. Han är inte bara klok, utan också hungrig!
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/2500, bländare: f/2, ISO 200
Minna är också en speciell individ. Hon har stor talang för att leka till det och gå in i rollen som andra personligheter. En teatermänniska, skulle jag vilja påstå.
V: Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1250, bländare: f/2, ISO 200
H: Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/3.5, ISO 200
Helt plötsligt blev Felix nödig, och buskarna låg närmre till hands än vad toaletten inne i stugan gjorde.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/2, ISO 200
Jag, Felix, Minna, Linn och Amanda gick iväg på en runda ner till stranden. På vägen fotograferade jag Felix och Minna i motljuset.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1250, bländare: f/2.8, ISO 200
På vägen dit hoppade Linn upp på Felix rygg och fick skjuts. Vädret kunde verkligen inte ha varit bättre.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/4000, bländare: f/2, ISO 200
Väl nere på stranden blev det sol och bad. Vi hittade bland annat en fisk.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/1.8, ISO 200
När jag kom tillbaka var eldstaden i full gång. Den rökte nästan mer än eleverna där hemma på skolan.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1600, bländare: f/2.8, ISO 200
Klockan var närmare åtta, så solen stod ganska lågt nu, och lös genom röken på ett sätt som jag aldrig skådat med mina egna ögon förut. Det var nästan magiskt och snudden på overkligt.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/640, bländare: f/2.8, ISO 200
Det enda som saknades var en person i silhuett. Och där kom Lena gående! Lite synd bara att bilen stod på just den gräsplätten.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/125, bländare: f/1.8, ISO 400
Jag och Robin ansvarade för en tipsrunda som klassen skulle ha. Inte nog med att frågorna vi hade gjort var tillräckligt kluriga, tipsrundan skulle dessutom genomföras i mörkret. Därför satte vi upp reflexer och alla var tvungna att ha med sig ficklampor.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/500, bländare: f/1.8, ISO 400
När vi gick runt och satte ut alla frågor höll solen på att gå ner. Klockan var nu nästan halv tio. Men det var fortfarande riktigt skönt och behagligt väder.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/100, bländare: f/1.8, ISO 1250
Efter att ha blivit klara med upphängningen av frågorna gick vi tillbaka till stugan. Där satt de och hade kul. I en tävling vann Pamela ett par skojiga glasögon.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/100, bländare: f/1.8, ISO 1250
Eva satt parkerad precis vid elden.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/100, bländare: f/1.8, ISO 1000
Det sprakade och knastrade i elden.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/125, bländare: f/1.8, ISO 2000
Innan alla skulle iväg på tipsrundan, vid klockan tio, tog jag två simpla porträtt av Robin och Daniel.
Det var mycket mörkt nu, så jag tackade min kamera för dess brusegenskaper.
För övrigt hade jag bestämt mig för att, nästa dag, gå upp klockan fem och försöka hinna med att fotografera morgonen. De andra tyckte jag var totalt dum i huvudet, men de var inte förvånade.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/320, bländare: f/2.5, ISO 200
Min mobil väckte mig när klockan slog fem. Jag var inte det minsta trött, faktiskt. Direkt gick jag upp, klädde på mig, tog kameran och gick ut ur stugan.
V: Brännvidd: 35mm, slutare: 1/500, bländare: f/2.8, ISO 200
H: Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/4, ISO 200
Klockan fem visade sig vara för sent att gå upp, solen hade redan varit vaken i runt en halvtimme.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/250, bländare: f/1.8, ISO 200
Mitt främsta mål var att fånga morgondimma på bild, men där fanns ingen. Antingen var jag för sent ute, eller så var inte vädret rätt.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1600, bländare: f/2, ISO 200
Naturen vid stugan hade knappt ens vaknat när jag vandrade över de fuktiga fälten. Morgondaggen klädde vartenda grässtrå och spindlarna hade dekorerat marken med sin väv.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/320, bländare: f/3.5, ISO 200
Mina skor samt byxor badade i daggen, jag var ganska blöt om benen och fötterna. Men det gjorde inget. Tystnaden från den mastodontiska naturen och kvittret från de morgonpigga fåglarna fyllde mig med en härlig känsla av lycka och efterlängtat välbehag.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1600, bländare: f/1.8, ISO 200
Motljuset var något av det finaste jag sett.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1600, bländare: f/3.5, ISO 200
Trettiofem millimeter är verkligen en universaloptik. Ja, jag vet att jag sagt det förut. Men det stämmer verkligen.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/4000, bländare: f/1.8, ISO 200
Spindlar fanns det gott om. De satt i sina nyvävda nät och njöt av solen.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/800, bländare: f/4, ISO 200
Landsvägen var nästan lika öde som allt annat. Lite då och då körde en lastbil förbi med en medhörande chaufför. Jag slängde iväg en morgonvinkning till en av dem, och fick tillbaka en likadan.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/4, ISO 200
Detta var första gången jag faktiskt gått upp i ottan för att fotografera. Men viljan att göra det har jag haft jättelänge. Nu vet jag att det inte är så jobbigt, och att det lönar sig.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/4, ISO 200
Det enda som kunde gjort morgonen bättre var om Linda var där med mig. Annars var det helt perfekt.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/1000, bländare: f/4, ISO 200
Under de 24 timmar som vi var där märkte jag hur mycket naturmänniska jag är. Jag mår bra av att vara ute i det vilda.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/2000, bländare: f/1.8, ISO 200
Jag hittade fina blommor i motljus.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/800, bländare: f/2.5, ISO 200
Jag gick in i en miniatyrskog där de brukar ha övningar med stridsvagnar. Fullt med spår och gropar överallt.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/800, bländare: f/4, ISO 200
Klockan närmade sig sex, så jag började gå tillbaka.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/500, bländare: f/2.8, ISO 200
När jag kom tillbaka till stugan var det lika tyst som när jag lämnade den en timme tidigare. Fåglarna sjöng fortfarande sina sommarvisor.
V: Brännvidd: 35mm, slutare: 1/8000, bländare: f/1.8, ISO 200
H: Brännvidd: 35mm, slutare: 1/8000, bländare: f/2.5, ISO 200
Två till porträtt på Minna.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/2000, bländare: f/5, ISO 200
Pamela, Amanda och Minna.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/200, bländare: f/8, ISO 200
Vi gick en runda till ett fågelskådartorn. På vägen tillbaka gick vi på den här vägen.
Brännvidd: 35mm, slutare: 1/400, bländare: f/2, ISO 200
Strax efter vi kommit tillbaka från rundan var det dags att packa ihop alla våra saker, lasta in de största väskorna i Evas bil och sedan gå iväg till busshållplatsen.
Vistelsen i stugan och den tillhörande naturen var underbar, alla hade jättekul och det kändes som en bra avslutning på de tre åren tillsammans. Detta har varit världens bästa klass och det är synd att lämna dem.